Blogginlägget fokuserar på det som går att göra innan en har hamnat i utbrändhet och utmattning, inte när du väl är i det. Utmattningssyndrom och utbrändhet är psykiska sjukdomar och där behövs det annan hjälp än bara ett blogginlägg.
Detta blogginlägg behandlar inte heller hur en undviker stress och utbrändhet som kommer sig av andra faktorer än just jobb och ideellt engagemang.
Jag har redan innan bloggat om hur jag hinner med allt och vad mina knep är för att se till att jag får vila och återhämtning. Det inlägget kan läsas här.
Men idag tänkte jag prata lite grann om detta med utbrändhet och stress inom situationen rörande jobb och ideellt engagemang och hur jag tänker att det kan undvikas med utgångspunkt från mig själv.
Låt oss börja med att titta på jobbsituationer.
Egentligen är jag sämst lämpad på att predika om detta.
För några år sedan så sade jag upp mig från mitt vanliga jobb för att satsa helt på journalistiken eftersom jag insåg att jag hellre gör något jag älskar än något jag inte trivs med. Det var helt rätt satsning men det är ingen lätt bransch.
Som journalist så har jag hamnat i samma fålla som många av mina kollegor och det är i fållan av otrygga anställningar och korta vikariat.
Det gör att jag ofta haft flera jobb samtidigt, både för att få en vettig inkomst och för att jag älskar att jobba.
Och jag klarar av det, först och främst för att jag älskar att jobba.
Men jag är också väl medveten om att detta är ett hanteringssätt som jag tagit fram för att överleva.
 |
| Fem jobb, här utsikten från ett av dem. |
Jag vet att jag jobbar mycket mer än vad någon normal människa borde göra.
Men, och detta är viktigt att ni förstår, jag trivs med detta. Jag älskar att jobba och att engagera mig eftersom det gör att jag känner att jag rör mig framåt.
I korthet har jag detta året har inte mindre än fem stycken jobb och de har mer eller mindre löpt parallellt under året.
Jag har varit stolt över mig själv för att jag har klarat av det men det har varit tröttande och hade jag inte varit den jag är så hade jag nog gått in i väggen.
Så trots att jag är arbetsnarkoman, hur hindrar jag detta från att bränna ut mig?
- Planering och organisering. Jag ser till att hålla koll på mina jobb, vad som förväntas av mig och vart gränsen går.
- Tydliga gränser.Jag gör mitt bästa men jag ser till att inte vara den som gör massa extra arbete utan att få vare sig betalt eller beröm för det.
- Bra variation. Mina jobb täcker in olika saker och jag älskar de alla, annars hade jag inte tagit de. Exempelvis har jag på ett jobb sysslar med sociala medier, på ett annat lärt ut källkritik och på det tredje stod jag i kassan på en bokhandel och kunde prata fantasy och nörderier hela dagarna.
- Medvetenhet. Nej, jag hade inte behövt fem jobb. Min ekonomi hade klarat sig hyfsat ändå. Men jag gillar att jobba och utvecklas på det sättet. Plus att jag gillar de extra pengarna de ger. Men medvetenheten om att jag inte hade behövt det är viktig.
- Koll. Koll på mina rättigheter, med i alla fackförbund och en vägran att bli överkörd. Det gör att jag kan sätta emot när det ställs orimliga krav på mig i arbetet.
Och mitt sista tips: Gör inte som jag. Ha inte fem jobb om det inte är absolut nödvändigt för att du ska klara inkomsten. Arbetsmarknaden ska inte vara så här. och det är skevt när detta betraktas som normalt.
Då går vi över till ideellt engagemang.
Denna är så svår för det finns ofta inget roligare och mer givande än att ha mycket att göra på fritiden och att engagera sig i alla föreningar, alla konvent och alla klubbar samtidigt! Är du samtidigt en driven människa som får saker gjorda så kommer förfrågningarna att komma i en stadig ström.
Det är så lätt att säga ja till allt och sen sitter du där med två egna konvent, tre funktionärsroller och medlem i fem olika föreningsstyrelser. Och alla berömmer dig och du får creed på sociala medier för hur grym du är och du trycker undan tröttheten och tar på dig mer. Lägg därtill att du vill bygga upp din profil i sociala medier och hoppar på alla chanser du kan för att vara med och prata om ditt engagemang.
Detta.kommer.bränna.ut.dig.
Det låter så jädra trist och tråkigt när jag säger detta men det måste sluta.
Stressen och pressen på att göra mest och vara den som är mest awesome på alla punkter i kombination med myten om att en måste bygga sitt eget varumärke på sociala medier för att lyckas gör att ideellt engagerade, och då framförallt unga, bränner ut sig och smäller rakt i in i väggen.
Och det är inte engagemanget som är skadligt utan just pressen att göra mest engagemang, att vara den som styr upp och vara den som alltid finns tillgänglig.
Så här är mina tips för hur du undviker just det:
- Prioritera. Välj vilka delar av ditt engagemang du brinner för och lägg din energi där. Du behöver inte göra tusen saker för att det ska bli bra.
- Sprid dig inte för tunt. Lägg din energi på en eller två föreningar/konvent/klubbar. Det kommer bli mer kvalitet på ditt engagemang och du kommer själv att bli mer fokuserad på det du gör vilket gör dig gladare.
- Våga säga nej. När folk frågar om din hjälp med att arrangera eller göra saker, våga säga nej. Du kan inte ensam styra upp allt i världen men du kan ge de råd för hur de ska lyckas. Men låt det inte heller bli så att du sitter fyra timmar varje vecka i skypemöte för att guida de genom saker. Sätt en gräns för dig själv, både för din skull med också för andras. (För om du inte gör saker kanske inget blir gjort men å andra sidan så kanske det blir en sporre för andra att göra saker.)
- Fuck ditt eget varumärke. Pressen att finnas på sociala medier är stor och du ska vara bäst. Men skit i det och var på sociala medier för din egen skull och framförallt, var den du är och inte någon debattör för att det förväntas av dig. Jag finns t ex nästan överallt på sociala medier men jag postar mest kattungar och uttrar på twitter - av den anledning att det roar mig. Debattera gör jag på min blogg för att jag älskar att skriva men jag ser det aldrig ever som ett krav.
Och det ska inte du heller. - Sätt dig själv först. Ingen blir glad för att du bränner ut dig och ingen kommer tacka dig när du går in i väggen. Så därför ber jag dig, våga ha egentid, våga säga nej, våga släppa kontrollen och våga sätta stopp.
Så det var mina tips, både för arbetslivet och för ideellt engagemang. Det kokar egentligen ned till att våga stanna upp och våga säga nej, ha koll på dina egna behov (äta, sova, vila och egentid) och att se vad som är en nödvändighet (som inkomst) och vad som kan skäras bort.
Men också att ha en bra balans så att ditt liv innehåller lika delar nödvändiga saker (som jobb) och lika delar roliga saker (som ideellt engagemang) men att det inte får bli för mycket.
Har du aldrig en enda dag eller kväll helt för dig själv utan jobb eller saker inplanerade är det en rätt tydlig varningssignal.
Om jag ska ge ett allra sista råd så är det väl detta att det är en värld av skillnad på vad du vill, vad du kan och vad du orkar.
Och mina tre cent är att du behöver inte kunna allt (mycket lär en sig längst vägen) men du måste orka med allt och om orken inte finns så spelar det ingen roll hur mycket vilja eller kunskap du har. Det kommer bli pannkaka och ett styck utbränd människa.
Inget jobb eller ideellt engagemang är värt din hälsa om du kan undvika det.
Du är inte en sämre människa för att du inser dina egna gränser och sätter stopp. Det kan kännas så när du ligger och gråter över hur värdelös du känner dig som inte orkar allt. Men efter en tid så kommer du inse hur jädra rätt du gjorde.
Du är en starkare människa som vågar ta hand om dig själv.
 |
| Egentid är tid då du inte gör något. Som mest äter en burk nutella. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar