Visar inlägg med etikett jobbajämt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobbajämt. Visa alla inlägg

torsdag 9 juli 2020

Confession of a workaholic.

Part of this was published earlier as a post on my Facebook-page. However, since posting, I realized more and more things and wanted to elaborate some parts more. Enjoy!

One thing that has been pretty obvious for my close friends and has been for many years is the fact that I work. A lot.
I put my work first and I work all the time. No breaks, no vacations and I always try to go for my dreams.
I'm a workaholic and that is no surprise to me or my close friends. For the rest of the world, it might not be that obvious, mostly because it might seem like I have all the fun, all the time and manage to be a ninja in everything I do.
Part of that is true. I've always loved my work (all of them) and I have lots of fun. But there is also a huge backside to being a workaholic and I want to lift that up.
Both for myself but also to shed light over the fact that no one is:
1) perfect.
2) has all the time in the world.
3) that working can serve as an escape from trouble and pain.
I have always taken huge pride in my work and how I’ve done it. I think it already started when I got my first job in my late teenage years. I loved having a job and doing my best.



After I finished my studies and became a journalist, it became even more important. There were (and are still) so few journalist jobs so when I got a job that I wanted to do my best so maybe I could have a shot at that sweet stable job that I so longed for.
There was also another reason for me being so into my work and that is the darker one. I was in a bad relationship around 12 years back. It had great parts but also mental abuse and one case of physical abuse and I was a freaking mess when I got out of it. The time after it ended was a blur of pain, denial and also sorrow over how wrong my relationship had gone. And I put the blame on myself. I did not live during that time, I only survived.
It took me years of therapy, self-care and also the love of my then-husband to find the will both to live and to heal.
But during all this hard time, I could work and I did it very well. Since I found out pretty early that one of the ways that I felt that I could be the old me, the whole me that could function and be something more than only a broken human being, that was in my work.
And me taking pride in my work helped me heal a lot. 
The years went by and I had several jobs. In journalism, as a freelancer writing for magazines, doing lectures and teaching in writing and of course: organizing things in the gaming culture for feminism, diversity and inclusion.
I loved all of this and wanted to do more. I was really passionate about it all.
But underneath was always the stress.
For money.
For a stable job.
For wanting to make a bigger change and make it happen faster.
For having too little time.
And then the dark thoughts.
That I was only as good as my last job and that I would never ever get a stable job as a journalist, I would never ever have a proper vacation, never be able to rest and feel that I could take some time off.
I felt worthless, like a failure and a fraud.
Worthless since I could not get that sweet stable job as a journalist (even though I always had work and they kept telling me that I was awesome.)
Failure since I felt like I put so much into my education and went for my dream and now... I was just looking at a future without stability (because that is what a good girl syndrome and economical stress do to one's self-image. )
A fraud since many around me thought that I could do it all and relied on me to organize things, do more and also found it so cool that I could do all of these things in so little time.
Truth to be told, I had no time after work. I often went from one work to another, I spent evenings editing or writing to make sure to get it all done.
When my then-husband got sick and tired, I felt the stress even more.
I did not have a stable job and even though I’m super lucky in having wealthy parents and savings, I did not want to turn to them too much.
My solution to my stress, my dark thoughts and trying to make life perfect for me and my then-husband?
I worked even more.
The pride I felt over my work was still there but the work had also become my whole world.
Of course, I only did things that I wanted to do and that were my dreams.
But I worked way too much and I carried it all by myself and I also wanted to prove myself.
“I know that you can do everything. So that's why I ask you to do all the things others can’t or won’t do” said a close friend to me in Sverok once.
And instead of saying no I felt proud for the trust people had in me. And I worked, even more, to not prove them wrong.
This year, I realized how freaking weird and fucked up this has been. How much I’ve lost in the form of my health, my friends and also of time that will never come back.
I've been lucky. I have not burned out. I did when I was 19 (thank you, dad, for helping me say no and cutting down on things) but I’ve been so damn close over the years.
Last year was the first time I had a proper vacation (Thanks SF!) and this year, my bosses are having a hard time to make me accept and understand that I’m allowed to have a vacation. And that my mental health is worth everything. (Thanks Bethesda and Mi5 )
I'm still very proud over the work that I have done in the past and I love my current job so much. And as I said, I have great bosses that make me take care of myself.
I work now on setting up boundaries to have a balance between work and free time. It might seem like pretty easy things but these are very big steps for me:
  • I will not work for free anymore.
  • I will get off when my day ends.
  • I will have my days off and take a vacation.
  • I will never put my work ahead of the private life of my loved ones again,
  • It's not my responsibility to fix peoples lives by working myself to the bone.
  • It's ok for me to rest, cry and ask for help. 
These are small steps but I want to be able to live, to be a human and to relax with the ones I love. And it’s super scary to both admit this and to look at the years ahead of me and see a happy life with work and free time.
And the reason why I write this here on my blog is that I also want to plant some thoughts in the head of people that read this.
Both so you can take care of yourself and not burn out but also perhaps shed some light over the fact that working too much is never a good thing, even if it's for your dreams, and that perhaps we should not encourage people that work too much. Neither should we put all the heavy work on them
2020 has been a weird year but the realization that I want to have a life where I can live, have adventures and also rest is something positive I try to focus on. I want to be happy, to be human and also to do my job great.
Last but not least: I'm not my work but I'm still pretty damn awesome as just me.




torsdag 27 december 2018

Saker jag hann med att göra i Sverok

Det här är en sådan där post som är extremt arrogant att skriva på ett sätt men eftersom jag gärna vill ta cred för saker jag gör så är det en bra övning!

Först och främst vill jag säga tack för mitt år som ordförande.
Det har varit ett fantastiskt år som jag inte hade velat vara utan för allt i världen. Det har varit ett år fyllt med upplevelser och möten med fantastiska människor. Det har varit politik, påverkan och sena kvällar och helger.
Kort sagt har det varit alldeles underbart.
Tack alla medlemmar i Sverok som jag har träffat på resor, alla ni som mailat och som hört av er med frågor. Det har varit ett privilegium att få vara er röst och att driva de frågor ni bryr er om.

Och jag vill igen tacka Alexander och Tjarls för att ni är klippor och för att ni funnits varje minut under året, både i svåra arbetsfrågor men också för mig som människa.

Och till Chrisp, RFK-Sanna Hedlund och Anna W för att ni varit underbara att jobba ihop med under året. Sverok är ett bättre och rikare förbund för att ni finns.

Till Anna Rydborg och Rosaline Marbinah för att ni varit mina systrar i civilsamhället under året. För att ni lärt mig tusen saker jag inte visste och för skratt, sorg och förtroenden.

Till Rebecka för att du gett så mycket råd och stöttning, både innan jag blev vald och även under året. För att du funnits.

Och till Max. Herregud vad jag gått sönder om inte du funnits varje minut sista halvåret. Min ö i havet och den som skakat om mig med ord, kramar och som funnits där när allt varit så svårt och slitigt. För alla skratt och för att du stoppat mig, lyft mig och gjort mig starkare.
Du är det bästa civilsamhället har och helvete om de inte tar hand om dig nu!

Sist min Svart. För att jag kunde flytta över halva landet, jobba 120% och veta att jag hade ditt stöd i allt. För att du roddat allt på hemmaplan med ett osynligt arbete och gett mig en stabilitet och en trygghet som varit ovärderlig.

Tack alla.

Mitt år som Sveroks ordförande har varit ett av de bästa i mitt yrkesverksamma liv.
Jag är så jädra glad över det.

Jag visste redan innan min avtackning att jag hunnit med en del under mina år i Sverok.  Det blev totalt fyra år med Sverok, tre ideella år som ledamot och ett år som heltidsarvoderad ordförande.
Och jag ville göra en lista på det, både för andras men också för min egen skull. Det är så lätt att glömma bort allt bra som hänt.
Jag kan lugnt säga att under mitt år som ordförande så jobbade jag nog 120% och mycket av mitt fokus låg på att dels föra Sveroks röst mot aktörer i Sverige (både gentemot politiker, andra spelkulturaktörer och i mot resten av civilsamhället). Men såklart också på arbete med styrelsen, verksamhetsplanen och allt annat som slängdes åt mitt håll.
Jag har försökt stolpa upp det och även länka in artiklar och blogginlägg om saker. En del av sakerna rörande mitt Sverokarbete ligger inte uppe på Sveroks hemsida än men jag kommer att länka in de här så fort det sker.

Styrelsearbete

Först och främst så har det blivit totalt:
  • 23 fysiska förbundstyrelsemöten (jag missade ett 2017 då jag var i Japan)
  • 20 digitala kommunikationsmöten.

Som ordförande har jag nu under 2018 också skött all planering och logistik runt mötena.
Sista året nu har det också varit arbetsledning av styrelsen vilket inneburit fysiska möten och samtal med alla i olika mängd.


Styrdokument i Sverok:


Guider och uppförandekoder:



Arrangemang:


En sak som inte hände under mina år i Sveroks förbundsstyrelse var Spelkultur och feminism i Malmö som jag arrangerade med Thom Kiraly redan 2014. Men den är värt att ta med här med.

Övrigt:


Artiklar, liknande skrivna om mig som ordförande för Sverok:





(2016)


(2018, ett urval på grund av att det är för mycket att hålla ordning på.)

En av mina krönikor i Fenix



Föreläsningar, panelsamtal och liknande


(2016)




(2018)




Förenings- , distrikts-, och Konventsbesök 2018(ett urval):


  • Svenska Cosplayföreningen
  • Spelföreningen Smash!
  • Dragons Lair
  • Tärningen Avgör
  • Besökt Sveroks Östergötlands årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sverok Norrbottens årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sveroks Väst årsmöte (satt som mötesordförande)
  • Besökt Sverok Mälardalens årsmöte
  • Besökt Sverok Skåne
  • Besökt Sverok Mälardalen
  • Prolog
  • Female Legends 8 mars Livestream
  • Gothcon
  • Nordsken
  • Swecon/Fantastika
  • Dreamhack Summer
  • NärCon
  • Queercon
  • Confusion



Övrigt:
  • Littfest
  • East Sweden Game
  • Bokmässan
  • Forum för levande historia
  • LiU Game Conference


Övrigt:



Det blev en del ändå. Och då räknar jag inte med alla möten och sammanträden. Jag räknar inte med hanteringen av Expressen som tog veckor eller alla turer runt bidragsmodellen. Eller mina resdagar (typ tio i månaden). Eller alla möten, utvärderingar och planeringar kring vart Sverok ska ta vägen i framtiden och alla tusen bollar runt det.
Det hade blivit på tok för långrandigt.


I korthet kan jag säga att jag är extremt nöjd med allt och att Sverok varit värt det tusenfalt för mig. Det kommer alltid vara en period i mitt liv som jag ser tillbaka på med glädje och stolthet.
Jag är så nöjd och framförallt redo att gå vidare.

Tack alla fina medlemmar i Sverok för att jag fick vara er ordförande.
Jag kommer alltid att älska er och jag kommer alltid att finnas för er, närhelst ni behöver mig.