Beyond the Neural Horizon

VARNING! Denna post innehåller spoilers för lajvet Beyond the Neural Net. Om du ska spela Run 3 som börjar 10:e juli så LÄS INTE!

Uppdaterat med tack längst ned eftersom det helt föll bort när jag lade in texten...

Den här helgen var jag på lajv och det var inte bara ett lajv där jag hade enormt kul utan också ett lajv där jag faktiskt kände mig:

1) Totalt jädra badass
2) Helt i frid med min kropp

Lajvet hette Beyond the Neural Horizon och sattes upp i tre omgångar av Göteborgsbaserade Atropos Studios. 
Varje omgång pågick i fyra akter som spände över två dagar med avbrott under natten. Och som sagt, det var i Göteborg vilket var väldigt praktiskt för mig!

Själva lajvet beskrivs så här:

"Beyond is a larp about a high-risk hacking operation, a journey into the virtual net of a secret, high security server. It explores the nature of humanity, of artificial intelligence and where they meet.

In a world where lights are security levels, the speakers convey console messages and where your own body is your presence on the server, several groups of rival hackers are trying to find out more details about an enigmatic research project. By connecting their own neural pathways to an experimental network, they step into the frighteningly real virtual world of the Company, in order to finally get closer to the truth about their research into artificial humans.

Beyond is inspired by The Matrix, Hackers (movie), Neuromancer, TRON and even Battle Royale."

Det var kort sagt ett ascoolt lajv men också något som verkligen var långt från vad jag brukar åka på. Jag har de senaste åren mest åkt på fantasylajv, historiska lajv och postapokalyptiska lajv.
Men jag blev peppad av både mig vän Peter Hansson-Silva att åka och även av Zaramis var otroligt stöttande när jag tillslut frågade om det faktiskt fanns plats kvar.
Så plötsligt hade jag en plats,betalade min anmälan och fick min roll.

Hepp.

Jag var supernervös, både för att lajva i en ny setting men också för att... tja, det var längesen jag lajvade i Sverige med folk som inte var supernära mig själv.
Jag må ha lajvat sedan tusen år tillbaka men jag tvivlar fortfarande på om jag ens är en halvbra lajvare som kan ge bra spel eller tänka tillräckligt snabbt för att hantera bra spel.

Varje karaktär som var skriven till lajvet hörde dels till ett hackerkollektiv och dels till en subkultur som baserades på subkulturer från 90-talet.
En fick själv önska sin subkultur och vilken spelriktning en önskade. Min första val som subkultur var Warrior som var personer som kom från en hård bakgrund, som sällan passade in och som använde hackandet som en överlevnadsmetod. Det visste jag skulle bli bra.
Jag minns allvarligt talat inte vad jag önskade i form av spelriktning men jag är benhårt övertygad om att jag valde bort romantiskt spel på grund av att jag sällan gillar sådant.

Rollen jag fick hette Wolver och hon var minst sagt  kickass. Graffitikonstnär, hacker med revolutionen som mål och en aktiv röst för förändring i världen. Hon var högljudd, modig, stolt och med en bakgrund som slet sönder mitt hjärta.

Hon var så jädra... ascool och kickass så jag fick kalla knän av nervositet över att inte lyckas göra henne rättvisa

.

Och jag ville göra detta lajvet så bra som jag kunde. Jag ville pressa mina gränser och hitta ut ur min komfortzone.

Jag ville vara badass i både spel och i estetik.

Första lajvdagen grydde och jag var så nervös. Så nervös
Men väl på plats höll Zaramis en otroligt bra genomgång över lajvet, metatekniker och vad vi kunde förvänta oss. Det är spännande att se tillbaka på de år vi känt varandra och se hur han växt från en bra lajvarrangör till en fantastiskt sådan. Mina nerver slappnade av under genomgången eftersom alla frågor fick svar och det kändes så stabilt och genomarbetat.
Sedan var det dags för workshop med både våra grupper och subkulturer innan det var dags för lunch och sist omklädning och lajv.

Kläder ja. Jag ville ju vara en riktig Warrior med allt vad det innebar och samtidigt vara lika kickass som Wolver var. Så jag körde på massor med smådetaljer (som att ha armarna täckta med neonfärg som att visa hennes graffitirötter samt blänkande ringar) blandat med bekväma jeans och kängor (för kängor är bäst) och upptuperat hår och smink men också massor med hud.
Herregud vad det var läskigt och har aldrig känt mig mer naken.
Och det fungerade för så fort jag hade på mig kläderna så kände jag att ja, jag kan nog klara detta.

Och herregud vilket lajv! För det första var själva loken så jädra cool att vara i och den kändes verkligen som en annan värld. För det andra fanns det alltid något att göra, från hacking och ta sig djupare in i nätet, till att interagera med alla andra karaktärer och diskutera drivkrafter, moraliska dilemman och även att bråka rejält.
För det tredje hade jag världens bästa hackergrupp och även världens bästa subkulturmedlemmar som verkligen gav mig allt och jag försökte ge dem allt tillbaka.

En av de snyggaste lajven jag varit på. Utan tvekan.

Jag älskade hur lajvet var uppbyggt i fyra akter med paus mellan varje akt och genomgång däremellan av varje akt. Det var otroligt skönt att få de pauserna men också att inte behöva hålla all information i huvudet hela tiden. Jag kunde fokusera på en akt i taget och ge den allt.
Jag gillade också hur tydliga arrangörerna var med att det faktiskt inte var en tävling i att hack utan att alla skulle få tillgång till samma saker samtidigt. Det gav mycket mer utrymme till att ge bra spel till alla.

Efter det att lajvet slutade kände jag mig så imponerad av arrangörernas arbete. Både med att ge oss deltagare en solid upplevelse med både rekvisita (de byggde ett fucking kodsystem för oss!!), värld och roller till att verkligen vara tillgängliga och inkännande.
Heja heja och tack till Zaramis och till Silva samt till alla funktionärer och NPC:s, ni var fantastiska.

Själva lajvet var en sådan resa för mig. Som Wolver fick jag känna mig supercool och bli uppspelad såsom en riktig stjärna, jag fick hacka och lösa mysterier, jag fick spela på starka vänskapsband och på misstro. Jag fick ha panik och dölja den, jag fick vara äkta och jag fick tvivla på allt jag trodde på.

Och min kroppsnoja över att visa så mycket hud. Den försvann helt efter första kvarten. Jag har aldrig känt mig så bekväm i min kropp och inte heller så säker. Wolver var badass men jag insåg efter lajvet att det var ju inte Wolver som var så säker i sin kropp utan det var ju helt och hållet jag som äntligen nått punkten då jag inte kände att min kropp var för andras ögon.
Äntligen nådde jag punkten då min kropp blev för mina ögon och där jag kände mig badass. Jag kommer blogga mer om detta med min kropp senare men herre jädrar vad cool jag faktiskt var. Och är.

Wolver från hackerkollektivet FastForWard. Jag blev så nöjd med henne!

Kort sagt, det var ett otroligt lyckat lajv för mig och jag hoppas så att jag kan åka på fler Atroposlajv i framtiden. De imponerade stort på mig.

Och till alla jag lajvade mot och med under dagarna. Ni var fantastiska. Till alla Warriors som vår hälsning.

Lite extra tack till några:

Tack Peter (SuperRoach) för att du drog med mig och att vi äntligen fick lajva ihop. För att vi var kaxiga, bråkiga och skrattade ihop. För våra händer på slutet. Wakanda Forever <3
Tack Emma (Bunny) för att du är du. För bråk och munhuggande. Älskar dig.
Tack Johanna (missconfig) för att du var en så stabil, kaosig ledare och för att du verkligen alltid var spot on. För att jag fick lugna dig och för att du pushade mig.
Tack Elvira (Foxxy) för att du var precis lagom galen, känslosam och för att du var en sådan jädra bra voice of reason.
Och tack till Kim (Blu3B3ard) för att drog med mig i allt hackande och fick mig att känna mig ascool. Och för det där ögonblicket med våra namn där allt var äkta.

Sist så lyckades jag faktiskt filma en smula med efter lajvet. Videon är på engelska så se den gärna, inte minst för att höra Peter, Johanna och Elvira från mitt awesome hackerkollektiv prata om lajvet <3

ComicCon i Göteborg 2019

Maj har gått så fort men en sak jag sett fram emot länge var ComicCon i Göteborg! Jag skulle först dit enbart för ett jobbmöte (vilket inte är fy skam) men i slutänden så hamnade jag på något sätt i massa paneler vilket gjorde att hela helgen var uppbokad.

Åh nej, vad mitt liv är hemskt. Eller inte.

Jag insåg när det började dra sig närmare att jag aldrig varit på ett ComicCon. Jag var på Gamex i Stockholm och spelade Halo men det var ju på allvar för tusen år sedan.
Så jag var väldigt nyfiken på att nu titta runt, kolla vad som gjordes och framförallt på hur Göteborg skulle klara av att hantera sitt första ComicCon.

Mitt schema för helgen var helt okej, inte för mycket utan helt perfekt.

Lördag:

12.30 på Heroes Talk-scenen: Panelsamtal om spel som kulturform

Söndag:

12.00 på Scen 2: Panelsamtal om föräldrar och E-sport.

16.00 på Scen 2: Panelsamtal om spelbranschen och dess utveckling i Sverige.

När jag väl kom in på ComicCon på lördag morgon så var jag överraskad över hur mycket folk det var. Det tog mig på allvar tjugo minuter att ta mig genom trängseln bort till Heroes Talk-scenen. Det var rätt bisarrt men det gjorde mig också glad. Det var en positiv stämning och en bra blandning av nördar i alla åldrar. Och mycket barnfamiljer!

Panelsamtalet om spel som kulturform flöt på bra. Det visade sig att Mårten Jonsson, som också skulle vara med, och jag hade spelat spel ihop tidigare under året. Vi både kunde prata på rätt bra och vara på en lagom nivå av engagerade, aggro över brist på förståelse i frågan och peppade över framtiden.

Sedan hade jag mitt jobbmöte och vandrade sedan runt och tittade på allt på mässan. Senare på kvällen höll Mi5 Communications i sin Spelbar där det även var efterfest för ComiCon. Riktigt kul och jag fick prova på Mortal Kombat 11!

Söndagen var en smula seg men jag var sjukt pepp! 

Första panelsamtalet om Föräldrar och E-sport gick väldig bra, extra kul var det att sitta i panel ihop med bästaste Max!

Bild tagen av Lovisa Fischerström.

Jag beslutade mig i sista stund för att jag minsann skulle ha en bild med Kristoffer Hivju aka Tormund Giantsbane från Game of Thrones. Jag hade tvekat och velat fram och tillbaka men landade tillslut i att livet är på tok för kort för att inte göra det jag vill.

Det var sjukt värt det, han var så trevlig och jag fick min bild samt blev officiellt 14 år igen. Aldrig rodnat så mycket!

Sedan tittade jag på lite K-pop och var även med och dansade lite i den random spelningen. Det är ett gigantiskt steg fram och ut från min komfortzon att våga det men jag har landat i att jag borde göra mer saker som gör mig glad. Och när Momoland gick igång så slängde jag väskan och sprang ut på dansgolvet. 

Bild tagen av Aaron Vesterberg Ringhög

Sista panelsamtalet gick bra men då var jag helt slutkörd kan jag lugnt säga. Men oj vad kul jag hade hela helgen! Eftersom jag försöker filma mer och mer för min egen skull så sammanfattade jag en del i videon här nere plus en tur runt en del av mässan. Samt DRAKAR!!

Att våga dansa K-pop och äntligen känna mig hemma på en scen.

Jag älskar att dansa. Och då menar jag verkligen att jag älskar att dansa. Just att gå ut på klubb och dansa är något av det bästa jag vet.
Jag har även dansat kurser sedan jag var pytteliten och fortsatt med det hela livet, främst jazzdans men även orientalist, hiphop och ATS. Samt zumba.
Men jag har det lilla problemet att jag är sjukt blyg och har scenskräck vilket ställer till det med kursdans. Det är nästan alltid en uppvisning i slutet på varje termin som är obligatorisk och det skrämmer livet ur mig.
Så jag har hållit mig borta från danskurser i flera år.

Men nu när jag flyttade upp till Stockholm så insåg jag att jag behöver dansa för att hålla energin uppe och för att ha någon form av träning. Min kompis Tildedrinkstea har länge varit coolast och dansat K-pop och nu drog hon med mig för att dansa på KpopNonstop.

Min kärlek till K-pop går rätt långt tillbaka i tiden och den har inte blivit mindre med tiden. Det jag inte var beredd på var att jag skulle vara äldst i klassen och dessutom vara tvungen att outa det första tillfället.

Lärare: Hej och välkomna! Då tar vi och säger vårt namn, bias och ålder.
Alla: Jag är 15. Jag är 16 och ett halv. Jag är 15 om en månad...
Jag: Jag är då 32....

Ridå mitt liv.

Men det där blev starten på de trevligaste dansklasserna jag haft. Att dansa till musik jag älskat så länge gjorde att jag kände mig hemma och även fast jag lätt var sämst så spelade det mindre roll. Inte ens när det visade det sig vara en (såklart) obligatorisk dansuppvisning så dämpade det min pepp.
K-popklassen blev snabbt veckans höjdpunkt och något jag alltid såg till att ta mig tid för, oavsett hur trött och sliten jag var efter jobb och resor.
När det väl var dags att stå på scen sent på våren så var jag sjukt nervös men hade samtidigt så kul. Det var så jädra peppande att dansa för folk och även känna hur jag utvecklats.

Efter-dansen-selfie! 

Hösten blev om möjligt ännu bättre! Dansgruppen var fantastisk och jag kanske drar på stort när jag säger att vi kändes som en liten familj men det var lite så det var. Vi hejade på varandra i allt och hade enormt skön stämning.
Vår danslärare Helena var också så underbar med massa humor, självdistans och med en asbra blandning av pedagogik och att driva på oss så att vi kunde göra vårt bästa.
Jag hade så jädra kul hela hösten och vintern och jag såg verkligen fram emot att få uppträda igen.
Sedan så bestämde sig min slitna kropp att totalkrascha bara dagar innan.
Så istället för att stå på scen och få säga hejdå till mina kurskompisar och min danslärare så tillbringade jag nästan en vecka mer eller mindre slutkörd och oförmögen att gå någonstans.

Ridå mitt liv.

Men jag är ändå så glad över att jag har dansat K-pop i ett år. Och så enormt stolt över mig själv att jag vågade.
Nu när jag flyttar från Stockholm är det osäkert om jag kommer hitta en lika bra dansklubb på Bästkusten men jag kommer i alla fall fortsätta dansa hemma.
Och jag har lärt mig att även om jag klarar av båda kill-, och tjejdanser så har jag en svag punkt för tjejdanser. De är söta och fina på ett sätt som tilltalar mig. Det kan också bero på att jag är alldeles för ovig för att vara riktigt bra på killdanserna.

Jag kommer aldrig någonsin lägga upp videos och bilder från när vi dansar men här nedan kan ni se artisternas egna dansvideos på koreografierna jag dansade under året. Och kom ihåg, jag är fortfarande grymt sämst på att dansa men skillnaden nu är att jag har mer självförtroende och verkligen vågar stå på scen igen.
Det är inte helt fel.

Vårterminen 2018

Höstterminen 2018

Saker jag hann med att göra i Sverok

Det här är en sådan där post som är extremt arrogant att skriva på ett sätt men eftersom jag gärna vill ta cred för saker jag gör så är det en bra övning!

Först och främst vill jag säga tack för mitt år som ordförande.
Det har varit ett fantastiskt år som jag inte hade velat vara utan för allt i världen. Det har varit ett år fyllt med upplevelser och möten med fantastiska människor. Det har varit politik, påverkan och sena kvällar och helger.
Kort sagt har det varit alldeles underbart.
Tack alla medlemmar i Sverok som jag har träffat på resor, alla ni som mailat och som hört av er med frågor. Det har varit ett privilegium att få vara er röst och att driva de frågor ni bryr er om.

Och jag vill igen tacka Alexander och Tjarls för att ni är klippor och för att ni funnits varje minut under året, både i svåra arbetsfrågor men också för mig som människa.

Och till Chrisp, RFK-Sanna Hedlund och Anna W för att ni varit underbara att jobba ihop med under året. Sverok är ett bättre och rikare förbund för att ni finns.

Till Anna Rydborg och Rosaline Marbinah för att ni varit mina systrar i civilsamhället under året. För att ni lärt mig tusen saker jag inte visste och för skratt, sorg och förtroenden.

Till Rebecka för att du gett så mycket råd och stöttning, både innan jag blev vald och även under året. För att du funnits.

Och till Max. Herregud vad jag gått sönder om inte du funnits varje minut sista halvåret. Min ö i havet och den som skakat om mig med ord, kramar och som funnits där när allt varit så svårt och slitigt. För alla skratt och för att du stoppat mig, lyft mig och gjort mig starkare.
Du är det bästa civilsamhället har och helvete om de inte tar hand om dig nu!

Sist min Svart. För att jag kunde flytta över halva landet, jobba 120% och veta att jag hade ditt stöd i allt. För att du roddat allt på hemmaplan med ett osynligt arbete och gett mig en stabilitet och en trygghet som varit ovärderlig.

Tack alla.

Mitt år som Sveroks ordförande har varit ett av de bästa i mitt yrkesverksamma liv.
Jag är så jädra glad över det.

Jag visste redan innan min avtackning att jag hunnit med en del under mina år i Sverok.  Det blev totalt fyra år med Sverok, tre ideella år som ledamot och ett år som heltidsarvoderad ordförande.
Och jag ville göra en lista på det, både för andras men också för min egen skull. Det är så lätt att glömma bort allt bra som hänt.
Jag kan lugnt säga att under mitt år som ordförande så jobbade jag nog 120% och mycket av mitt fokus låg på att dels föra Sveroks röst mot aktörer i Sverige (både gentemot politiker, andra spelkulturaktörer och i mot resten av civilsamhället). Men såklart också på arbete med styrelsen, verksamhetsplanen och allt annat som slängdes åt mitt håll.
Jag har försökt stolpa upp det och även länka in artiklar och blogginlägg om saker. En del av sakerna rörande mitt Sverokarbete ligger inte uppe på Sveroks hemsida än men jag kommer att länka in de här så fort det sker.

Styrelsearbete

Först och främst så har det blivit totalt:

• 23 fysiska förbundstyrelsemöten (jag missade ett 2017 då jag var i Japan)
• 20 digitala kommunikationsmöten.

Som ordförande har jag nu under 2018 också skött all planering och logistik runt mötena.

Sista året nu har det också varit arbetsledning av styrelsen vilket inneburit fysiska möten och samtal med alla i olika mängd.

Styrdokument i Sverok:

• Ambassadörsprogrammet 2016
• VP2018
• VP2019

Guider och uppförandekoder:

• Uppförandekod för lajv
• Uppförandekod för cosplay
• Uppförandekod för kortspel
• Arrangemangsguide för distrikten till Proud and Nerdy
• Tipslista för Proud and Nerdy
• Guide för föreningar som vill arbeta i socioekonomiskt utsatta områden

Arrangemang:

En sak som inte hände under mina år i Sveroks förbundsstyrelse var Spelkultur och feminism i Malmö som jag arrangerade med Thom Kiraly redan 2014. Men den är värt att ta med här med.

• Spelkultur och feminism

• Huvudansvarig för Proud and Nerdy i FS 2016 och 2017. Medansvarig 2015.
• Samarrangerat Proud and Nerdy i Sthm 2016 och 2017.
• Sett till att Sverok var på Järvaveckan för första gången 2018
• Modererat 15 punkter på Sveroks Fantastikscen på Bokmässan (Lägg till att jag stått i Sveroks monter på Bokmässan i fyra år nu)

Övrigt:

• Gått in i projekt ihop med Stiftelsen Företagsam för att se hur rollspel kan hjälpa barn med autism (avslag men jag hoppas så att det blir av under nästa år)
• Gått in i projekt med Make Equal mot näthat
• Inlett samarbete med Svenska Hembygdsföreningen 
• Möte med Fryshuset Stockholm om samarbete
• Möte med Forum för levande historia om samarbete 
• Sverok har gått med i CAN
• Suttit i styrelsen för Sverok Admin AB
• Fadder Sverok Väst 2015-2017
• Fadder Sverok Mälardalen, Sverok Nedre Norrland, Sverok Jkp-Kronoberg 2018
• Skrivit Sveroks kapitel i Eftervalsboken.
• Grundat Sverokgalan!
• Ihop med Fortifikationsverket arbetat för att underlätta kommunikation mellan dem och Sveroks lajvföreningar.

Artiklar, liknande skrivna om mig som ordförande för Sverok:

• ETC: ny ordförande kämpar för mer jämställd spelkultur
• P4 Halland: Hon blir Sveroks nya ordförande
• Göteborgs Fria: Hon utlovat större mångfald i spelvärlden
• Varvat: Om livet som Sveroks ordförande
• Varvatpodden: Om Sverok, jämställdhet och föreningslivet.

(2016)

• Debattartikel om stopp mot sexuella trakasserier i lajv (mest Alexander som skrev) - Landet Fria tidning

(2018, ett urval på grund av att det är för mycket att hålla ordning på.)

• Uppsala Nya tidning: Tillsammans med Anna Rydborg från RUM om Orimlig bidragsmodell
• Aftonbladet: Vi höll inte löftet om att avskaffa rasismen
• Göteborgs tidning: Debattartikel med Rickard Nordin och Hampus Nordin från Gothcon om Dags att uppdatera kulturvärldens syn på spel
• SVT: Sverok, föreningsliv och jämställdhet
• P4 Göteborg: Gothcon och Sverok
• Allt om brädspel: Sverok och spelkulturen
• Vaken med P4: Allmänt om Sverok och att vara nörd
• Metro: Varför spel ska vara kultur
• P4 Göteborg: Varför spel ska vara kultur
• Karlavagnen: Sverok och svenskt föreningsliv
• Corren: Närcon och politik
• Intervjuad av @sweden för twitter: Om Sverok, spelkultur och jämställdhet.
• Återkommande: Ordförandekrönika för Sverok i speltidningen Fenix (6 nummer om året)
• P3 spel: Spel och aktivism
• P4 Västernorrland: Sveroks Riksmöte
• SVT Västernorrland: Spelare samlar på Södra Berget
• Eftervalsboken: Varför spel ska vara kultur

En av mina krönikor i Fenix

Föreläsningar, panelsamtal och liknande

(2016)

• Panelsamtal om fantasy som genre och kulturellt fenomen - Medelhavsmuseet

(2018)

• Vithetsnorm och dess påverkan på en organisation - Prolog
• Arrangörer för tryggare lajv - Prolog
• Vad kan Sverok göra för lajvsverige - Prolog
• Panelsamtal om Fantastik - Littfest i Umeå
• Sverok och vad det är - Female Legends 8 mars livestream
• Spelkultur och varför det är viktigt - Uppsala bibliotek
• Invigningstal av Play beyond Play´med fokus på Sverok och spelkultur - Tekniska museet
• Spelhobbyn ur ett feministisk perspektiv - Nordsken
• Lajv då och nu och Sveroks roll i lajvsverige - Nordsken
• OVERWATCH - NÄR ANVÄNDER MAN ULTIMATES? Ett samtal om koordination, strategi och ledarskap - Future Skills Lounge
• Psykisk ohälsa i det unga civilsamhället - Sveriges Blåbandsungdom,Almedalen
• Jämställdhet inom E-sporten - Female Legends, Almedalen
• Vikten av en levande spelkultur - Närcon
• Jämställdhet i spelkulturen med fokus på kvinnor- Närcon
• Presentation av uppförandekoden för cosplay - Närcon
• Q&A med Marléne Tamlin och Amanda Lind, Miljöpartiet (Närcon)
• Q&A med Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet (Närcon)
• Q&A med Magnus Ek, Centerns ungdomsförbund (Närcon)
• Q&A med Anna Horn, Liberala ungdomsförbundet (Närcon)
• Debatt mellan Henrik Malmrot från Ung Vänster och Joar Forsell från  Liberala ungdomsförbundet (Närcon)
• Q&A med med Gita Nabavi, Feministiskt initiativ (Närcon)
• Trygga rum och dess påverkan på föreningslivet - Queercon
• Näthat och fandom - Queercon
• Spellett Battle of the Cons - Confusion
• Sverok och föreningslivets fördelar - East Sweden Game
• Sveroks jämställdhetsarbete - Hyperions medlemstidning
• Sverok och Fantastikens månad,ett nationell event på ditt bibliotek - Bokmässan (Sveroks fantastikscen)
• Spelkulturens betydelse för biblioteken - Bokmässan (Sveroks fantastikscen)
• Prinsessor med svärd, rollspel och jämställdhet för barn - Spelkulturens betydelse för biblioteken - Bokmässan (Sveroks fantastikscen)
• Tjejer i spelhobbyn - Bokmässan (Sveroks fantastikscen)
• Proud and Nerdy och inkludering i föreningslivet - Forum för levande historia, Bokmässan
• Talk på LiU game conference om Sverok
• Panelsamtal “How do we inspire young games to start develope games?” på LiU game conference
• Panelsamtal om Närconboken

Förenings- , distrikts-, och Konventsbesök 2018(ett urval):

• Svenska Cosplayföreningen
• Spelföreningen Smash!
• Dragons Lair
• Tärningen Avgör
• Besökt Sveroks Östergötlands årsmöte (satt som mötesordförande)
• Besökt Sverok Norrbottens årsmöte (satt som mötesordförande)
• Besökt Sveroks Väst årsmöte (satt som mötesordförande)
• Besökt Sverok Mälardalens årsmöte
• Besökt Sverok Skåne
• Besökt Sverok Mälardalen
• Prolog
• Female Legends 8 mars Livestream
• Gothcon
• Nordsken
• Swecon/Fantastika
• Dreamhack Summer
• NärCon
• Queercon
• Confusion

Övrigt:

• Littfest
• East Sweden Game
• Bokmässan
• Forum för levande historia
• LiU Game Conference

Övrigt:

• Gått i Proud and Nerdy Göteborg
• Protesterat med Make Equal i Almedalen mot rasism i både upprop och genom att bygga skomanifestation i Almedalen 2018
• Bildat mänsklig mur mot NMR vid Lila Shala i Almedalen 2018
• Deltagit i workshops för högskolan i Skövde om tillgänglighet i spel
• Referensgrupp för LSU:s projekt HEL (hållbart engagemang)
• Medverkat i utredning om demokrativillkor ledd av LSU

Det blev en del ändå. Och då räknar jag inte med alla möten och sammanträden. Jag räknar inte med hanteringen av Expressen som tog veckor eller alla turer runt bidragsmodellen. Eller mina resdagar (typ tio i månaden). Eller alla möten, utvärderingar och planeringar kring vart Sverok ska ta vägen i framtiden och alla tusen bollar runt det.
Det hade blivit på tok för långrandigt.

I korthet kan jag säga att jag är extremt nöjd med allt och att Sverok varit värt det tusenfalt för mig. Det kommer alltid vara en period i mitt liv som jag ser tillbaka på med glädje och stolthet.
Jag är så nöjd och framförallt redo att gå vidare.

Tack alla fina medlemmar i Sverok för att jag fick vara er ordförande.
Jag kommer alltid att älska er och jag kommer alltid att finnas för er, närhelst ni behöver mig.

Klimatfrågan och Nerds for Future

Notera: Denna post har inget med Sverok att göra och Sverok som organisation har inte tagit ställning i detta.

Jag är inte en partipolitisk person.
Men jag är däremot rätt politisk och helt orubblig när det gäller frågor jag brinner för.
Dessa är främst intersektionell feminism, antirasism och på senare år även miljöfrågan.

De senaste åren har väl världen gjort sitt bästa för att verkligen fucka upp de frågorna rejält. Rasismen gör segertåg i världen, jämställdhet ifrågasätts och gällande miljön har vi tio år kvar innan det är kört på allvar.
Och trots detta fortsätter vi att rulla i samna destruktiva spiral.
Det är helt fucking sjukt.
Här i Sverige är detta mer brännande frågor än någonsin då vi är i ett läge utan regering och där en budget just klubbades som inte går miljöns vägar.
Och det är just miljön jag vill fokusera på med denna post.

Greta Thunberg, världens coolaste 15-åring, strejkar varje fredag utanför stadshuset i Stockholm för att uppmärksamma miljöfrågan och för att visa politikerna att detta aldrig får glömmas bort. Allt under parollen Fridays for Future.
Flera är på plats med henne, däribland Sara Bergmark Elfgren som står bakom initiativet Writers for Future.
När vi träffades där i fredags så kom Sara på idéen att varför inte Nerds for Future?
Och varför inte?
Ju fler som strejkar och manifesterar desto bätte och vi kan på allvar inte vänta.

Så med denna post vill jag säga:
Älskade nördar över hela Sverige. Häng på och strejka med mig, Greta och Sara över hela landet. Stå under Nerds for Future och visa att detta är en fråga som vi engagerar oss i. Och ta med det i vardagen och gör de där klimatsmarta valen. Vi kan göra skillnad, vi är många och vi måste agera nu.
För klimatet kan inte vänta.

Vi kan göra skillnad.
Låt oss göra det. För vår planet.

En bok om civilsamhället, en bok till alla politiker.

Please note: The bloggpost are in swedish but the video is in english :)

Jag har sällan varit så stolt som idag. Det är lite som att ha sprungit ett maraton och gått i mål som etta.
Fucking amazing.
Tidigare i vår kallade Idealista förlag till möte med flera förbund. De hade en idé om att göra en bok för att lyfta vikten av ett starkt och fritt civilsamhälle i Sverige. Den boken skulle sedan gå ut till alla landets valda politiker som information och som en påminnelse till de om att föreningar  är en av grunderna i samhället idag.
Jag var inbjuden som representant för Sverok och blev genast helt såld på iden. Det är så ofta våra föreningar och distrikt i landet ställs inför total oförståelse och ofta ignorans i vad de håller på med.
Detta var kort sagt en gyllene chans att lyfta Sverok och spelkulturen på en ny nivå.
Alla inblandade förbund fick välja en fokusfråga och Sveroks fråga var rätt självklar:

Varför spel är kultur och varför spel ska tas på allvar.

Jag satte mig och skrev, petade och skrev lite mer. Det var ett arbete som tog en del tid men Idealista gav otroligt bra redaktörsstöd.

Och nu är boken ute och klar! 12 förbund har skrivit om vikten med ett starkt och fritt civilsamhälle och deras mest brinnande frågor och boken är skickad till landets alla valda politiker. Det är otroligt stort detta.

I made this text! 

Det finns inte en vald politiker i landet som inte kommer kunna säga att de inte har koll på civilsamhället eller Sverok.
Och nu när Sveroks medlemmar går till ett kommunhus eller träffar en politiker kommer de kunna hänvisa till boken och att sagda politiker kanske har läst om Sverok.

LiU Game Conference 2018

Please note: Blogpost is in swedish but the video are in english :)

För ett tag sedan så blev jag inbjuden att komma och prata om Sverok hos East Sweden Game i Linköping. Det var otroligt trevligt att få komma dit och se vad de gjorde och såklart även att prata om Sverok och föreningslivet.

Det resulterade sedan i att Tomas, Alexander och Carolina frågade mig om jag ville vara med i ett panelsamtal under LiU Game Conference. Såklart att jag sade ja!

Jag är mest fokuserad när jag spelar. Foto: Crelle

Så tidigare i november åkte jag och Max från Svenska E-sportförbundet till Linköping för mycket trevlig dag. LiU Game Conference visade sig vara fullt med både utställare men framförallt fanns det otroligt många indiespel att testa. Sådant är alltid kul och jag hann prova på ett VR-spel med boxning, ett otroligt charmigt spel som hette Farkeep, ett jättesött spel som hette Skeleton Dance Party och flera andra.

Det som var kul på LiU Game Conference var även att det fanns två föreläsarspår under hela dagen, ett på tema vetenskap och ett på tema spel. Och jag var djupt imponerad av att se vilka det var som föreläste, otroligt kunnigt folk på båda spåren.
De hade även ett Speakers Corner för kortare talks och presentationer och där pratade jag en vända om Sverok och varför vi är så bra.

Jag pratar Sverok med Alexander Milton från East Sweden Game bredvid mig.
Foto: Crelle

 Sedan på kvällen var det dags för panelsamtalet jag skulle vara med i. Det låg såklart under tema spel och handlade om "How do we inspire young gamers to develope games". Det var jag, Liam Sorta, Narin Yousef, Jim Brown, Tabitha Hayes och Thomas Arnroth. Ja ni hör ju, det var otroligt kompetenta och kunniga människor jag satt med.  Det kändes som det var på tok för kort tid för att vi skulle komma fram till en bra slutsats men vi hade jävligt trevligt och alla sade vettiga saker.

Jim Brown, Liam Sorta, Narin Yousef, Tabitha Haye (bakom Thomas), Thomas Arnroth och
moderatorn Carolina Olsson från East Sweden Game. Foto: Crelle

Dagen avslutades med mat och mingel och flera nyfunna vänner. Något som var otroligt kul under hela dagen var att jag han hänga massor med Thomas. Vi har alltid kul när vi ses!
I korthet var det en mycket trevlig dag och kväll. Jag vill verkligen rekommendera att besöka både East Sweden Game och deras torsdagsträffar där det alltid är någon som presenterar eller pratar om spel och spelutveckling och jag vill såklart också redan nu peppa för nästa års LiU Game Conference. Inte bara för att den var hemskt mysig och bra genomförd utan också för att det är kul att se hur Linköping tar steget fram som en spelutvecklarstad. Heja heja!

Tabitha Hayes, Marie Mejerwall, Thomas Arnroth och Max Horttanainen och så jag!

Att bli avtackad som ordförande

Jag ska inte säga så mycket om Sveroks Riksmöte tänkte jag. Det var mitt sista som förtroendevald i Sverok  och ärligt talat var det rätt jobbigt.
Jag har redan skrivit här om varför jag inte kandiderar om och även om beslutet var taget så är det klart att det alltid är mycket känslor.
Jag älskar Sverok så otroligt mycket och Riksmötet har länge varit en höjdpunkt på året, både för att få träffa vänner och nya bekanta samt såklart för möjligheten att påverka vart förbundet ska gå i framtiden.
Så när jag åkte upp till Sundsvall för några veckor sedan så var jag lika delar pepp och lika delar sorgsen.
Jag var aspepp när jag träffade ombud och när jag pratade med styrelsen och förberedde allt vi skulle gå igenom.
Jag var sorgsen när jag kröp runt på golvet och tejpade sladd kvällen innan mötet eftersom det kändes så tydligt att det snart var slut.

Men när mötet kickade igång hade jag annat att tänka på. Och framförallt så hade jag en avtackning att se fram emot. Eftersom jag var rätt hundra procent säker p att en avtackning inte skulle dyka upp ur tomma intet så bad jag tidigt två av de bästa människorna jag vet att hålla i min avtackning, nämligen Alexander Hallberg och Tjarls Metzmaa.
De är inte bara tidigare arvoderade i Sverok utan också två av de vänner jag litar och älskar mest i världen.Jag gav de fria händer och fick inte veta något men resultatet blev amazing. Jag blev så glad och rörd över hur mycket de lyckades hitta att säga. Så pass mycket att jag är glad att jag klarade mig igenom mitt tacktal utan att börja grina. 

Svart filmade tack och lov allt så om ni vill kan ni se hela min avtackning och sedan mitt tacktal. Och även hur glad jag blev över min fina present!

Tack Alexander och Tjarls för att ni är fantastiska <3

Jag och Tv-spel

Idag är det Internationella TV-spelsdagen! Min historia med Tv-spel började när jag som liten sprang ned till min kusin och satt bredvid honom i timmar medans han spelade Nintendo.

Jag älskade det så mycket. Och ibland fick jag prova på att spela vilket var stort för en liten sju-åring. Vi hade inget eget Tv-spel hemma så det ni kan ju gissa ur glad jag blev när min kusin en vacker dag gav mig sitt Nintendo för att han hade köpt ett Super Nintendo. Ja jädrar vad jag spelade.
Nintendot var lite halvkasst och fungerade bara om jag pallade upp konsollen i samma höjd som kabeln vilket krävde ett torn av böcker och precis rätt vinkel. När det väl var fixat kunde jag spela både Super Mario och Duck Hunt.

Men jag fortsatte springa ned till min kusin för jag gillade att se vad han spelade och nu när han hade ett Super Nintendo så blev ju allt lite coolare. Jag fastnade så hårt för Super Mario World, Donkey Kong och Super Mario World 2. Oj vad jag tyckte att det var svårt men åh vad jag älskade det.

Ett mini -Snes! Så litet och sött! Mitt är den vanliga större modellen men det är
 ändå coolt att det görs sådana här varianter.

Mitt eget Nintendo dog och jag fortsatte knacka vidare hemma på Game Boy. Det var bättre än inget, särskilt på bilresor.

Jag spelade gärna borta hos vänner, både Playstation och Sega och även datorspel. Jag var nog en rätt trist kompis ibland som tyckte att det enda vi skulle göra var att sitta framför deras tv-spel som de hade spelat tusentals gånger. Men det var det roligaste som fanns för mig och de hade nog kul med.

En av mina bästa killkompisar och jag på den tiden bytte ofta intressen hos varandra. Var vi över hos honom lekte vi turtles och spelade tv-spel på hans leksaker för det ville jag göra. Var vi över hos mig lekte vi med barbies och My little ponies för det ville han göra. 

Vi funderade inte över det då men idag vet jag att vi fick andningshål hos varandra och utrymme för saker vi inte alltid kunde våga ha hemma.

En av mina bästa tjejkompisar hade ett Nintendo 64 och vi spelade alltid.

Jag sprang fortfarande ned till min kusin och kollade på vad han spelade men vi började bli stora och lekte olika lekar. Men tv-spel och blipblopmusik kunde vi alltid mötas över och vi kunde prata och spela i timmar.

Och jag fastnade helt i Pokemon på Gameboy.

Så en dag köpte mina föräldrar ett Nintendo 64.

STORT ÖGONBLICK OCH HURRA!

Kanske var det mer till mina tre yngre bröder än enbart till mig men jag brydde mig inte. Jag kunde spela hur mycket jag ville hemma och det var rena drömmen. Eller ja, jag fick samsas med mina bröder men det fungerade med ett strikt schema och den vetskapen att de behövde mig för sitt spelande.

Ingen av de kunde nämligen engelska men det kunde jag.

Vi spelade oss igenom Super Mario 64, Zelda: Ocarina of Time, Banjo-Kazooie, Golden Eye, Mario Kart, Majoras Mask och många fler.

Min bror fick ett Gamecube men jag fastnade aldrig helt för den. Jag fortsatte spela på 64:at.

Jag flyttade hemifrån och fokuserade på jobb, pojkvänner och resor. Sedan hittade jag vänner som var nördar och en vacker dag upptäckte jag Xbox 360 och hur kul det kunde vara. Jag hittade framförallt Halo. Helvete vad kul det var.

Det året önskade jag mig för första gången en tvspelskonsol av mina föräldrar i julklapp. Det var det enda jag ville ha.

Och jag fick en. En vacker vit konsol som luktade plats och elektronik. Bara min och ingen jag behövde dela den med.

Det var fantastiskt.

Som jag spelade och spelade. Mest ihop med folk och partners men även själv. Det blev ett sätt att varva ned och koppla av efter jobb och senare plugg.

Den konsollösa tiden i mitt liv var över och jag tittade aldrig tillbaka.

Jag har haft toppar och dalar i mitt tvspelande. Ibland har det gått månader mellan att jag spelat och ibland har jag spelat rätt intensivt.

Nu för tiden har jag märkt att jag ofta behöver mer tid på mig när jag sätter mig för att spela än för några år sedan. Jag vill ha minst fem timmar åsidosatt för mitt spelande och inte en halvtimme här och där. Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli en rätt lat och bekväm människa.

Jag är helt okej med det.

Idag har jag ett Xbox360, ett gameboy, ett Wiie U och ett Super Nintendo som alla bor och trivs i hemmet.

Jag spelar sällan de nyaste och mest hypade spelen utan trivs med gamla spel och att spela i min takt. Jag svär ofta hur svåra de gamla spelen blivit men jag fortsätter ändå. Jag spelar för att jag älskar det och inte för att vara bäst.

Viktigaste av allt är att jag spelar för min egen skull.

Så glad internationell Tv-spelsdag på er och jag hoppas att ni alltid tillåter er själva att spela för att ni älskar det och att ni aldrig slutar för att någon annan tycker att det är meningslöst.

Och tack kära kusin för att du lät mig sitta med och titta på när du spelade och för att du visade mig hur jag skulle spela. Det öppnade en helt ny värld för mig.

Tales of Vesperia är idag en klar favorit som jag gärna spelar om.