Serien handlar om Nura Rikou som är 1/4 yokai och som bor i ett hus i Tokyo. Han går i skola, kivas med sina vänner och har ett rätt vanligt liv.....Bortsett från att att hans farfar är överkommendant över "the nigthparade of hundred yokais" och alla dessa yokais bor i Rikous hus och förväntar sig att han ska ta över efter sin farfar snart...Problemet är att Rikou inte riktigt har kontroll över sin yokaidel och bara kan bli en yokai på natten...om han har tur.
Svårt att förklara och jag är kass på att sammanfatta serier på ett bra sett. Se den bara för den hade allt en bra anime ska ha.
För det första så var den snyggt tecknad (ett krav för att man ska orka se på en animeserie..eller ja, vilken serie som helst.
För det andra var det en bra story med djup, lagom dos mänskliga känsloutspel, lagom dos övernaturligheter och bra soundtrack.
För det tredje var karaktärerna väldigt bra och jag har inte sett ett så intressant och roligt karaktärsarkiv på länge. Det var inte bara huvudkaraktärerna som var bra utan rakt igenom väldigt välarbetade karaktärer.
Sedan är jag en sucker för yokais...och jag är ännu mer sucker för animekillar med långt vitt hår,svärd och hög coolhetsfaktor. Nom nom.
Text till öppningslåten Fast Forward
There’s nothing more frightening
Than losing something you’ve obtained
I skim past day after day
While waiting for fight after fight
To want anything and everything
That is the pledge of those led astray
When I tried building a world that I hadn’t seen,
It crumbled into pieces
The thing that shields myself from those miserable dreams
Is my own darkness
If you make your time stand still
You’ll know what it means
But why would you want to
Makes me feel
I wonder when the scenery that flashes past became unchanged
I soundlessly released my power
And cut apart that fear
I wonder when that loud throbbing of my heart stopped
And disappeared so easily
There’s nothing more frightening
Than losing something you’ve obtained
I skim past day after day
While waiting for fight after fight
To want anything and everything
That is the pledge of those led astray
When I tried building a world that I hadn’t seen,
It crumbled into pieces
The thing that shields myself from those miserable dreams
Is my own darkness
If you make your time stand still
You’ll know what it means
But why would you want to
Makes me feel
I wonder when the scenery that flashes past became unchanged
I soundlessly released my power
And cut apart that fear
I wonder when that loud throbbing of my heart stopped
And disappeared so easily
