Hamlet och Laertes tillsammans igen!

Laertes min Laertes...
Tankarna snurrade som fan när jag satt mig på tåget mot Uppsala i helgen.
Det var nästan fem år sedan vi sett varandra sist och nu hade vi bestämt oss för att träffas.

Jag och Laertes lärde känna varandra på gymnasiet och oj vad mycket galna upptåg vi hittade på.
Vi hade exakt samma dåliga humor och hade skämt bara vi förstod och som bara blev roligare för att vi sa dem tio gånger på raken- detta till våra klasskamraters förvirring och irritation.
Galenskaparna och After shave var våra bästa humorkällor och vi memorerade hela "Himla Hamlet" och drog denna konstant i skolan. Därav våra nicks Hamlet och Laertes.
Vi gick ut i skogen och skrek Ronjaskrik bland vitsipporna, vi åt godis, hade fyllor ihop, sydde kläder och bytte böcker med varandra.
Laertes var med mig på mina andra medeltidsvecka och på min tredje. Hon pusslade ihop mig när det var slut mellan mig och min första kärlek och jag låg i min rum med neddragna rullgardiner och grät ögonen ur mig.
Men så tappade vi kontakten.Hur det kom sig visste varken hon eller jag. Vädret, vinden, antalet kor i en hage... Orsakerna kan var många eller så har vi helt enkelt haft så fullt i våra liv att vi nästan tappat bort varandra. Jag var i Göteborg, hon i Uppsala.
Nu när jag flyttade till huvufdstaden så bestämde vi oss för att äntligen ses.

Och så rullade tåget in på stationen.
Jag gick av, en påse med chips och godis i ena handen och väska med sovsaker i den andra.
Tänk om det skulle vara stelt mellan oss?Vi kanske hade utvecklats åt totalt olika håll? Skulle jag ens känna igen henne?
Jag spejade, spanade.
Och där stod hon. Samma leende, samma röda hår under mössan. Lite mindre fräknar över nosen.
Men det var som vi aldrig varit ifrån varandra.
Vi är samma vänner även fast vi är nya människor.
Och det är jag så jädra glad över.