En för alla och alla för en.... Eller?

Jag kanske är för mycket idealist eller bara inte tillräckligt cynisk. Eller så är jag för cynisk och har blivit mjukare.

Hur som helst.

Det har i vanlig ordning stormat rejält på min twitterfeed och så klart så händer detta på min semester så jag inte hinner ta i det ordentligt.

Stormen handlade om rasism och det handlade om vem som “får lov” att engagera sig i kampen mot rasism.

Det som gjorde mig arg i hela twitterdebatten var åsikterna att man måste vara av en viss typ för att få engagera sig mot rasism. Man måste ha varit utsatt för rasism eller i alla fall inte vara för privilegierad.

Detta är så dumt att jag vet knappt ens vart jag ska börja.

Jag skrev så här på twitter som svar på allt.:

Det är väl inte någon överraskning att det finns mycket rasism i Sverige och att det tyvärr växer rätt stadigt. Tack och lov så växer också rörelsen mot rasism vilket gör mig glad.

Jag är en stark och aktiv motståndare till rasism och det baserar sig mycket på att jag blivit utsatt för det själv. Samt att jag tycker att detta med att diskriminera och misshandla människor på grund av hudfärg och nationell tillhörighet är extremt fel och inget som hör hemma i en vettig värld.

Jag har inget till övers för människor som säger att de är rasister, drar rasistiska skämt eller inte kan greppa att det finns rasism. Utan bättring så åker de ut ur mitt liv och de är inga jag saknar.

Däremot så tror jag på att när människor säger att de VILL kämpa mot rasism  och visar det så är viljan äkta. Oavsett hudfärg eller bakgrund.

 

Jag är smärtsamt medveten om att det finns ett vithetsprivilegium och att detta med tolkningsföreträde och alibiargument är något som vita ofta tar till för att nedvärdera färgades upplevelser av rasism.
Jag blundar inte för att klass och hudfärg medför privilegier och att vita människor har det lättare än mig på många områden.
Men jag tror på att ALLA kan kämpa mot rasism och att man inte ska förringa eller se ner på de som vill göra skillnad.
Ja, du kan vara vit cisman och tycka att det är för jävligt med rasism och vilja göra en skillnad likaväl som en färgad invandrartjej. Båda dessa kan gå i antirasismdemonstrationer, säga ifrån när de möter eller hör rasism och arbeta för en bättre värld.
Olika bakgrund, olika viljor men samma mål.

Jag säger inte att vi ska skita i vithetsnormen som finns eller att vi ska vara accepterande mot alla rövhattar. Igen, de som inte har greppat hur illa rasism är och vägrar fatta det har helt missat poängen med människovärde och gemenskap.

Det jag VILL säga är att för rasismen ska försvinna för gott så är det sista vi behöver en splittring om vem som har rätt att kämpa mot rasism.