2015 är för mig de många bröllopens år. Många jag känner gifter sig, jag är bjuden till en del av deras bröllop och tack och lov har de lyckats undvika att lägga sina stora dagar så att de krockar med varandra.
I helgen var det dags för finaste Anouk att bli firad med sin möhippa! Så mycket hemlighetsmakeri och smygande. Jag och Caelra kom ned till Malmö sent på fredag kvällen och det kändes plötsligt som att vi skulle stöta på Anouk bakom varje gathörn när vi gick runt.
Men det gjorde vi tack och lov inte. Tidigt på lördagmorgon så mötte vi upp resten av det glada möhippagänget och kidnappade Anouk på gymmet. Och sedan rullade dagen bara på till tonerna av strålande solsken och värme. Malmö visade sig från sin vackraste sida och med champagne och massor med mat och skratt blev staden ännu bättre.
Anouk blev dagen till ära uppklädd som Princess Bubblegum
från serien Adventure Time
Det var studioinspelning av en sång, det var picknick i park med mat, vin och godsaker, det var frågesport, achivementlista, , nybakade croissanter med choklad och jordgubbar och slutligen middag och en mordgåta. Den var rolig, att puffa ihop ett gäng lagom fulla lajvare och ge oss en mordgåta att lösa med uppmaningen att "mingla och improvisera- var era karaktärer!"
Hahahahaha! Ja den mordgåtan lyckades vi inte lösa, vem hade tid för sådant när det fanns karaktärsutveckling att göra, relationer att bygga och pengar att tjäna?
Sedan blev det fest på kvällen med massa prat, öl och härligt häng.
Dagen efter var... seg men inte för seg. Jag och Caelra blev bortskämda av hennes kusin med pannkaksfrukost, glass och kaffe. Lägg då till att vi satt på en filt ute i solen med allt detta så förstår ni vilken episk söndag det var!
Så mycket nom!!
Kort sagt, det var en väldigt fin och bra möhippa och det bästa var att se Anouk så glad och lycklig, att se henne fnittrig och glad inför sitt bröllop som är så snart!
"Ohhh, ny trailer ute för "Star Wars- The force Awakens!"
Jag orkade inte ens resa mig från datorn. Inte för att jag inte var exalterad över trailer utan för att jag var trött. Så jag satt stilla och hörde när min partner drog igång trailer på sin mobil.
"The force is strong in my family...."
Sedan var jag tvungen att titta på den. Det gick liksom inte att låta bli. Den intresserade läsaren kan notera att jag höll mig i cirka två minuter innan jag såg den.
Sedan såg jag om den. Igen och igen. När jag var uppe på tio gånger kunde jag lugna ned mig tillräckligt mycket för att min puls skulle vara normal igen.
När jag först fick höra att det skulle göras en ny Star Wars film så var jag till en början djup skeptisk.
Inte för att jag inte älskar Star Wars, snarare tvärtom. Min relation till ursprungstrilogin går tillbaka när jag var liten och råkade få se början av Return om the Jedi. Jag blev helt fängslad. Men precis när det mest spännande skulle hända (Rancorn skulle gå till attack) så kom en vuxen och stängde av med förklaringen att jag var för liten för att se.
Min besvikelse gick att ta på.
Det dröjde några år innan jag lyckades övertala mina föräldrar att se hela trilogin och när jag väl fick det vad jag fast övertygad om att det aldrig gjorts något bättre i världshistorien. Jag ville vara Leia, jag ville vara Han Solo och jag önskade mig en ljussabel mest av allt.
Det var då.
Senare så var jag så besviken på de tre nyare filmerna så jag väntade mig inte så mycket av ännu en film. När det sedan läckte ut att de händelser som otaliga författare skrivit om i Star Wars-universumet inte längre skulle vara en del av den officiella tidslinjen utan klassas som legends så välte jag nästan ett bord i ilska.
Jag har så många karaktärer ifrån böckerna jag verkligen älskade, främst Mara Jade, och att hon nu inte längre skulle få räknas "på riktigt" med fick mig en smula gråtfärdig. Men mest arg.
Kort sagt, jag var inte direkt på topphumör för att välkomna en ny film med öppna armar. Jag var snarare ungen som tjurar i hörnet med korslagda armar för att jag inte fick mitt favoritgodis.
Den ungen som svor på att allt var förstört och att inget någonsin skulle bli bra igen,
Jag är väl rätt lättköpt för som sagt, den här nya trailern fick mig att se stjärnor- på det bra sättet.
Här fanns stämningen och andakten från de gamla filmerna, (4:an, 5:an och 6:an) blandat med löftet om något nytt och samtidigt väldigt mörkt. Det är precis vad jag vill ha, jag vill ha mitt Star Wars fullt av misär och episka krig.
Något som gjorde mig extra lättsåld när det kommer till den nya trailern var den tydliga frontningen av en kvinna OCH av en rasifierad man. Hur ofta händer det i en film? Hur ofta händer det i en Sci-fi film?
Jag satt bara och fånlog när jag tittade igenom den samtidigt som jag inser att jag inte har ett hum om handlingen eller om detta blir en lika stor besvikelse för mig som de tre senaste filmerna.
Kanske händer det.
Eller så kanske jag får grina ögonen ur mig till den mest episka av sagor ännu en gång.
När jag har mycket att göra så är det bloggandet som nedprioriteras. Det är ett väl känt faktum. Men jag trivs inte alls med det.
För att göra en lång historia kort:
Det hände lite stress över GothCon.
Och över Sverok.
Och över #målarlajvet. Asch, det hände stress över allt!!
Någonstas där så glömde jag helt bort att blogga men jag ska i helgen göra ett tappert försök att komma ikapp. Det har hänt så episkt mycket bra i mitt liv att det inte riktigt förtjänas att stå obloggat. Så bered er på massor med blogginlägg som täcker de senaste två månaderna,
Jeez, detta kommer att kräva energidryck!
