Att vara vän med en förövare och samtidigt ta ställning- En svår balansgång

Det här inlägget har legat och tiggt om att bli skrivet länge men jag har aldrig riktigt fått ändan ur. Men tack vare @Nieszkas och Wonderkarin som båda nyligen skrivit väldigt bra ranter och texter  så tog jag tillslut tag i mig och skrev om det svåra i att vara vän med en förövare och samtidigt ta ställning.
Kom ihåg att detta är min iakttagelse och mina tankar och alltså inte någon universell sanning.

Låt oss ta en titt på en situation som uppstår alltför ofta:

Alla känner ett offer men ingen känner en förövare. Men känner du ett offer så känner du minst en förövare. Här vet du vet vem förövaren är och vill stötta offret.
Offret mår dåligt och är också en vän till dig och har inte krävt att du ska ta ställning. Trots det vill du på alla sätt visa att du tror på personen och finnas där för hen.
Men det ställer till det för dig när förövaren är en vän till dig.

Vad gör du nu?

Det allra lättaste sättet för att ta ställning är att klippa kontakten med förövaren. Bara detta säga att man inte vill ha med personen att göra på obestämd tid räcker.
Samtidigt så måste förövare få ha vänner, det är jätteviktigt.

Jag anser dock i att om man är vän med en förövare samtidigt vill ta ställning för ett offer så kan man inte vara en passiv vän.
Med passiv vän innebär att man är vän med en förövare men aldrig tar upp att personen våldtagit/misshandlat en annan människa. Man talar aldrig om det med personer och frågar inte heller denne hur det kom sig att det gick som det gick.
Detta är ett rätt fegt handlingssätt och hjälper inte någon. Det sätter snarare fler i riskzonen eftersom förövaren inte får höra att det hen gjort är fel och kan begå övergrepp igen. Handlingar som inte får en konsekvens lär människor att det är lätt att komma undan och jag vägrar uppmuntra det något mer.

Jag anser att det enda sätt du kan vara vän med en förövare och samtidigt ta ställning på är detta:

Att du ifrågasätter och har en löpande dialog med förövaren. Säg att du är medveten om vad hen har gjort och att detta inte är okej. Inte bara en gång utan upprepade gånger.  Poängtera att du inte tänker släppa ämnet och att orsaken till detta är att du bryr dig om din vän. Du inte låter hen komma undan med det för att hens beteende skadar andra människor. Var säker på att personen förstår vad hen gjort och börjar jobba med sitt problematiska beteende, till exempel genom terapi.

Men är det inte bra att låta vänskapen vara oförändrad och inte vara så kritiskt? HEN ÄR JU EN BRA MÄNNISKA!!

Jag förstår att man tänker så och gärna vill linda in sig i den tanken för att slippa ta tag i saker.
Men det hjälper inte, tro mig. Jag har själv varit en passiv vän och var väl medveten om att en person jag räknade som vän hade begått ett sexuellt övergrepp. Jag ställde aldrig de där viktiga frågorna:
Varför gjorde du det?
Fattade du att det du gjorde var fel?
Förstår du VAD det var du gjorde som var fel?
Flera år senare fick jag redan på att personen efter den händelsen jag visste om begått upprepade övergrepp mot andra människor.
Efter att jag och andra då försökte prata med personen och det hela tiden dök upp nya historier så valde jag att klippa kontakten.
Ibland så kommer man till den punkten med, den då man inser att personen har ett problematiskt beteende som inte vänner kan rå på och då behöver personen professionell hjälp i form av terapi.

Där lärde jag mig att det inte går att vara en passiv vän. Det hjälper ingen och det är inte på det sättet man är en bra vän eller ens en vän.

Vill du vara vän med en förövare och samtidigt ta ställning för ett offer: Prata med förövaren.
Lura inte dig själv att feghet och tystnad är vägen att gå. Det sätter bara fler i riskzonen och hjälper ingen.

Jag vet att människor kan mer, vågar mer. än att bara stå tysta och se på. Jag kräver det av världen.
Foto: Iduna Pertoft