Vila i frid Rob Stewart

Det gör alltid jätteont när hjältar dör och den här gången gjorde det lite extra ont.

Rob Stewart, skaparen och regissören av dokumentären Sharkwater är död. Det dök upp i mitt facebookflöde för några dagar sedan att han saknades efter en dykning. Herregud var jag önskade, hoppades, ville att han skulle hittas vid liv men så bra fick vi inte ha det.
Inatt så gick hans familj ut med att hans kropp hade hittats.

Det gör så ont att han inte finns mer för han var en sådan viktig hjälte och en sann eldsjäl för hajarna och för haven. Det arbete han gjorde med att lyfta upp och synliggöra det enormt skadliga med hajfens-industrin och hur det inverkar, inte bara på hajarna utan även på världshaven, var och är helt ovärderligt.

Både Sharkwater och även hans senare dokumentär Revolution var på många sätt en slag i ansiktet på många som både blundat för havens tillstånd men även för hur hajfiske bedrivits. Och det ändrade garanterat mångas bild av hajar till en mer nyanserad bild av dessa fina djur.

För mig var Sharkwater definitivt en ögonöppnare. Jag hade innan jag såg den inte koll på hur många hajar det var som faktiskt dödades per år eller hur brutalt och vidrigt hajfensfiske faktiskt är.
Min historia med hajar går rätt långt tillbaka i tiden och är rätt komplicerad. Jag har alltid älskar och på samma gång varit helt livrädd för hajar.
Jag skyller på morfars stora bok om hajar som jag satt och läste varje gång jag var där som liten. Jag lärde mig allt om hajar och hur det var att dyka med de, hur viktiga de var, vilka intelligenta varelse de var och vilka viktiga rovdjur de var.
Jag fick massor med kunskap men också enormt stor respekt för de.
Allt på en och samma gång.
Robs arbete med att lyfta fram hajar och deras betydelse för haven gav mig den där sista pusselbiten jag behövde för att faktiskt inse hur viktiga de är.

Jag har gråtit en stund nu men vill bara säga att:
Tack för allt Rob. Tack för allt du gjorde, för dina filmer och tack för att du var en fantastisk hjälte som outtröttligt kämpade för hajar och för haven.
Vi hade behövt dig i många år till men vi får kämpa vidare.
Tack för att du orkade, för att du gick först och vila i frid.

Hantering av rasism i lajvvärlden

Jag har ju tidigare bloggat om rasism i re-enactment- världen och med det sagt så borde jag inte behöva skriva detta. Lajvvärlden och re-enactment.världen har många likheter så jag tänkte länge att det var onödigt att skriva ett liknande blogginlägg om hur lajvvärlden hanterar rasism.
Men ju mer jag tänkte på det, desto med så insåg jag att det nog kunde vara bra att skriva ett inlägg specifikt om rasism i lajvvärlden och hur jag tycker det bör hanteras.
Både för att jag behöver få reda i mina egna tankar om det och dels för att det behövs om folk skulle söka på det.

Rasism existerar inte i ett vakuum.
Och det försvinner inte på lajv bara för att det är ett spel

Det här inlägget kommer fokusera mest på hur jag tycker att du som privatperson kan motverka rasism och nazism inom lajvvärlden. Mycket eftersom jag redan för Sveroks räkning skrivit ned en uppförandekod(ihop med flera andra) som riktar sig till lajvföreningar och lajvarrangörer. Den har huvudfokus på sexism, sexuella övergrepp men även diskriminering.

Så då kör vi!

Jag har gått från att lajva typ fyra gånger per år till att det blir någon enstaka gång per år. Mycket på grund av att jag jobbar varje sommar (och de flesta lajv händer på sommaren) men också för att livet innehåller så mycket annat som jag ska hinna med (främst jobb).
Men jag försöker åka minst en gång per år på något lajv jag verkligen är peppad på.
Sedan jag började lajva 2003 (eller 2006 beroende på hur man räknar) så har jag upplevt väldigt lite rasister på lajv.
Det har däremot funnits rasistiska fördomar och okunskap om hur man inkluderar rasifierade i en lajvvärld. Samt att det tyvärr har funnits väldigt mycket cultural appropriation och reproducerande av sunkiga rasistiska stereotyper i omlopp, främst när det gäller skapandet av lajvvärldar och liknande.

Men det största diskussionen som återkommer i lajvvärlden, lika säkert som att Kalle Anka visas klockan 15.00 på julafton, det är att vi måste släppa in nazister och rasister i lajvvärlden.

Just det här argumentet som baserar sig på principen att "alla måste få vara med och leka" är så tröttsamt och det lägger verkligen inte en bra grund för hur rasism ska motverkas.

Att den här diskussionen dyker upp så ofta i lajvsverige tror jag grundar sig på två saker:

1.  Lajvsverige är en väldigt vit hobby vilket gör att rasism inte är en prioriterad fråga. Det gör att när väl frågan om rasister på lajv väl dyker upp så blir det ett analytiskt problem och en fråga om yttrandefrihet istället för att det blir en fråga som handlar om att hatbrott och diskriminering. 
2.  Det finns en syn på att det ska pratas med rasister och att det är något som alla måste göra. Annars är du en dålig människa som inte låter andra vara med och leka.

Resultatet av en väldigt vit hobby samt en brist på konsekvensanalys blir att fokuset flyttas från hur fel det är med rasism till att varför är det fel att vara rasist?

I slutänden så leder det till att rasifierade drar sig från att lajva. Vilket är det minst hobbyn behöver.

För kom ihåg att när rasister och nazister okritiskt får leka i lajvsverige så görs detta på bekostnad av att rasifierade ska kunna känna sig trygga i sin hobby och ofta utan någon plan för hur det ska hanteras om rasifierade känner sig hotade eller rädda.

Så hur kan du som privatperson i lajvsverige motverka rasism?

• Säg ifrån om det är så att det är någon med rasistiska åsikter som skriver i en lajvgrupp.
• Säg ifrån om det är någon på ett lajv som använder sig av rasistiska uttryck som inte ingår i lajvsettingen.
• Utbilda dig om rasism och rasistiska strukturer.
• Var medveten att om du vill vara mot rasism så måste du säga ifrån mot rasister och nazister. Gör du inte det så lämnar du dina rasifierade vänner helt ensamma.
• Rasism existerar inte i ett vakuum, är någon rasist eller nazist utanför lajvet så kommer den personen att vara en otrygghet för rasifierade personer på lajvet. Punkt.

Jag brukar ibland få frågan: Men hallå, kan vi inte ens prata med rasisterna/nazisterna som vill vara med på lajv?

Ja, du som vit är mer än välkommen att prata med rasister och nazister och försöka analysera hur de tänker.
Tvinga bara inte mig som rasifierad av göra det,
Det kommer aldrig för mig att bli ett alternativ att sitta och lyssna på en rasist eller  nazist och höra om hur jag är en mindre värd människa som inte förtjänar att finnas. Aldrig i helvete.
Försök aldrig övertyga mig om att din rasistkompis som hyllar förintelsen på sin facebookvägg skulle göra att jag känner mig trygg på ett lajv.
Samma sak gäller för alla som blir aktivt hotade av rasister och nazister, som folk med annan religion eller människor inom HBTQ, att vi borde lyssna på rasisterna och nazisterna om hur de ser på saken.
Det är inte rimligt att vi ska behöva kompromissa med vår säkerhet för att lajvsverige inte vågar sätta ned foten.

Jag tror lajvsverige kan göra mer och utvecklas till världens bästa plats som är trygg och fri från rasism om vi slutar stirra oss blinda på ett konstigt argument om yttrandefrihet och framförallt om vi slutar vara så ängsliga.

Det är inte en mänsklig rättighet att få vara med och lajva men det är ditt ansvar att se till att motverka rasism och framför allt är det en vit lajvhobbys skyldighet att se till att lajv är en trygg plats för rasifierade.


Mer läsning på temat:

En feg inställning till rasism (eller en fråga om att se sina egna privilegier)


Youtubevideos (med Eva Wei)

Etnicitet och lajv
Etnicitet och lajv 2.0