Varför vi inte kan ha nazister på våra gator

Jag talar mig ofta och alltid varm mot rasism.

Det är för mig en extremt viktig fråga och något som aldrig kommer sluta vara viktigt. Och nu har det blivit dags att prata om Nordiska motståndsrörelsen.

Nordiska motståndsrörelsen är enligt mig både farliga och växande. De är ett problem och en organisation som inte försvinner för att vi blundar, tittar åt andra håller eller viftar bort det med argument om att de är såpass få.

För de är inte så få längre. De är inte något vi kan skratta bort eller låtsas som att vi inte hör.
Det har vi aldrig kunnat med nazister och jag har aldrig kunnat se de som annat än ett hot.

Jag var åtta när jag gömde mig från nazister första gången.

Jag var 20 när det klottrades hakkors på trottoaren utanför min första bostad.

Jag var 30 när jag skrapade bort klistermärken med Nordiska motståndsrörelsens logga från lyktstolparna på väg till spårvagnen.

Svart har plockat bort ett antal rasistiska lappar från vår trappa.

Jag vet hur det är att vara rädd för rakade skallar och hatbudskap förklädda i kostymer. Jag har en hudfärg som jag älskar men den gör det omöjligt för mig att gömma mig för nazister. Jag är trött på att vara rädd men jag har aldrig slutat att leva mitt liv. Jag är vaksam och tänker vart jag går men jag försöker leva till 100%.

Jag har aldrig varit en anhängare av våld mot nazister. Mest för att jag vet hur illa det blir när hat föder hat och våld får gatstenarna att färgas röda.
Jag vill inte se det men jag kan inte heller förmå mig till att vara den som okritiskt visar kärlek och acceptans.

Jag vill inte att vi blundar .

Jag vill att vi protesterar utan våld och säger att detta inte är okej.

Jag vill att våra röster överröstar deras och att frågeställningen åter handlar om det felaktiga i att vara nazist och hur vi motverkar det.
Jag vill inte att de ska stå oemotsagda

Här någonstans brukar alltid följande argument dyka upp:

"Men wäää, vad hände med yttrandefriheten och vad hände med demonstrationsrätten?"

Ja men självklart. Yttrandefriheten är något av det finaste och bästa vi har i Sverige. Det är för mig ett tecken på ett fungerande samhälle där vi kan få växa och engagera oss i både åsikter och politik.

Jag saxar in Zinweis lilla skola om vad yttrandefrihet och åsiktsfrihet är från ett tidigare blogginlägg här.

"Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är inte samma sak.

Åsiktsfrihet innebär att du får - i ditt huvud - tycka precis vad du vill utan att någon får säga något om saken. Det omfattar inte ord, handlingar eller något alls, utan stannar vid ditt huvud.

Yttrandefrihet innebär att staten tillåter dig att yttra dig om vadhelst du har lust med så länge det inte strider emot lag. Andra människor har fortfarande all rätt i världen att säga åt dig att vara tyst, gå därifrån eller helt enkelt komma på att de väldigt gärna vill skapa en spontan vuvuzelakonsert mitt i din mening. Yttrandefriheten innebär heller inte att du får säga vad du vill oemotsagd eller att alla måste lyssna på dina utsvävningar. Det är en rättighet som säger att staten inte får lägga sig i, men resten får, om de vill, skita fullständigt i vad du säger.

Also: Bara för att något inte är olagligt betyder inte det att det per automatik är särskilt schyst eller ens moraliskt att göra."

Zinwei har stenkoll på detta med lagar och mer av henne kan du läsa på hennes blogg Komplementfärger.

Vi har en lagstiftning i Sverige som hindrar oss från att förbjuda att Nordiska motståndsrörelsen får marschera, detta eftersom vi har demonstrationsfrihet i Sverige som säger att alla har rätt att demonstrera och delta i demonstrationer (enligt grundlagen som hittas här).

Men Sverige har också skrivit under FN:s internationella konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, denna trädde i kraft 1972.
I den konventionen står tydligt i artikel fyra att:

“Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp eller som söker rättfärdiga eller främja rashat och diskriminering i någon form och åtar sig att vidta omedelbara och konkreta åtgärder som syftar till att utrota all uppmaning eller ut- övande av sådan diskriminering. “

I samma artikel står även att konventionsstaterna bland annat ska förbjuda organisationer som främjar och uppmanar till rasdiskriminering.

Trots att Sverige skrivit på detta så efterföjs det inte och Sverige har upprepade gånger fått hård kritik från FN för att vi inte förbjuder nazistiska organisationer.
De lagar vi har anses räcka men det är tydligt att de inte gör det längre.

För under söndagen marscherade Nordiska motståndsrörelsen i Göteborg, utan demonstrationstillstånd och utan att polisen ingrep.

Det är skrämmande.

För om vi bortser från själva Nordiska motståndsrörelsen själva som organisationer och tittar på vad de symboliserar så är det inte bara hat, hot om våld och nazism.

Det som Nordiska motståndsrörelsen symboliserar är det faktum att nazister idag får fritt spelrum att marschera på våra gator.
Jag vägrar klandra polisen för en lagstiftning som är tandlös och jag vägrar lägga ansvaret på något parti.
Men jag vill att vi tar Nordiska motståndsrörelsen på allvar som ett reellt hot och att vi ser vad de representerar:

Och det är ett samhälle där rasism och nazism tillåts växa sig starkare och där åsikter om handlar om Ni och De vädras i det öppna utan att vi bryr oss om de gigantiska varningsskyltarna som finns.

För detta är en historia vi sett förut, vi har sett det i Förintelsen, vi har sett det andra folkmord runt om i världen.
Vi har facit på hur illa det kan gå om vi inte bryr oss.

Jag tar upp detta för att det inte är en fråga om yttrandefrihet eller demonstrationsfrihet.

Det handlar inte om att acceptera andra människors vilja att skrika att jag inte förtjänar att leva och det handlar inte heller om att förvandla frågan till en pajkastning där felet ska ligga hos antingen polis eller vilket jädra parti som helst.

Det som det kokar ned till är att det idag anses helt okej att nazisterna går på våra gator och skriker ut sitt hatbudskap, med eller utan demonstrationstillstånd.

Det handlar om att det idag är mer okej att vara en smula nazist än att påpeka att det felaktiga i att vråla att vi som inte ser ut som etniska svenskar borde dö.

Det handlar om att vi alla måste stå upp mot nazism och sluta gömma oss bakom argument om yttrandefrihet.

Det är en fråga om våra jävla liv.

Hur svårt ska det vara att förstå det?

Mer läsning på temat:

• Varför det är så viktigt att prata om rasism, strukturer och vithetsnormer
• Varför rasismen idag gör mig livrädd
• Vikten av separatistiska rum
• Omvänd rasism och hur mycket det stör mig
• Rasismens normalisering
• Kära vita vänner, sluta vara så passiva när det gäller rasism
• Whitewashing, blackwashing och lite mer representation
• White feminism och varför det stör mig
• Vithetsnormen och att sticka ut
• Rasismen som ser mig som pappas älskarinna
• #OscarsSoWhite
• Passiv och aktiv feminism och antirasism