Edit: Uppdaterat med en länk till P4 Hallands inslag med mig.
Under helgen var jag på Sveroks riksmöte i vanlig ordning. Något som skilde sig rejält från tidigare år var att jag åkte dit som ledamot och kom hem som ordförande för Sveroks förbundsstyrelse under 2018.
Under helgen var jag på Sveroks riksmöte i vanlig ordning. Något som skilde sig rejält från tidigare år var att jag åkte dit som ledamot och kom hem som ordförande för Sveroks förbundsstyrelse under 2018.
Senaste veckorna sedan jag kom hem ifrån Fairweather Manor har varit ett kaos i mitt huvud. Jag hde så mycket tankar om detta med ordförandeskapen, så mycket nerver, så mycket pepp blandat med en oro över att klara av det.
Det är märkligt hur mycket en kan tvivla på sig själv trots att jag någonstans visste och vet att jag klarar av detta.
Kanske borde det blivit bättre när det visade sig att jag i slutänden var den enda kandidaten men då började min hjärna spöka om att det kunde bli avslag.
Kanske borde det blivit bättre när det visade sig att jag i slutänden var den enda kandidaten men då började min hjärna spöka om att det kunde bli avslag.
Så i korthet var mina nerver och min mage gelé deluxe när jag väl på Riksmötet skulle gå upp och hålla mitt pläderingstal. Och med min vanliga tur så raderades hela mitt tal från mobilen när jag väl stod där så jag fick friforma och tala ur hjärtat. Tack för det tekniken!
Men trots det så fick jag ombudens röster och de tackade inte nej till mig.
Med 94% av rösterna valdes jag till Sveroks ordförande för 2018 och det var nog utan tvekan mitt stoltaste ögonblick i livet. När jag avslutade mötet och höll mitt linjetal så var det väldigt nära till tårarna men jag höll ihop.
Och när jag väl vaknade på måndagen så hade det inte helt lagt sig än och jag tror inte det kommer göra det förrens jag väl börjar i januari.
Det är en känsla som är en smula överväldigande och på ett sätt overklig.
För det är den där känslan när något en planerat, drömt om och ställt in sig på i över ett halvår faktiskt blivit verklighet.
Det är en fantastisk känsla och jag känner mig så tacksam för den möjlighet jag har fått.
Att få arbeta med något jag älskar och som bara gett mig mer för varje år är underbart.
Och för att jag får chansen att göra mitt eget avtryck i Sveroks historia och arbeta vidare i Alexanders och framförallt i Rebeckas fotspår. Det är stort.
För det är den där känslan när något en planerat, drömt om och ställt in sig på i över ett halvår faktiskt blivit verklighet.
Det är en fantastisk känsla och jag känner mig så tacksam för den möjlighet jag har fått.
Att få arbeta med något jag älskar och som bara gett mig mer för varje år är underbart.
Och för att jag får chansen att göra mitt eget avtryck i Sveroks historia och arbeta vidare i Alexanders och framförallt i Rebeckas fotspår. Det är stort.
Med ordförandeskapet kommer också en flytt till Stockholm vilket jag ser fram emot men jag kommer att komma tillbaka helger och när jag kan. För här finns Svart och här finns den kränkta Fnatten som kan vara den bästa av familjer. Bättre kan det inte bli.
Tack alla som gett mig möjligheten, tack alla som funnits vid min sida under hela resan och som stöttat, peppat och som trott på mig.
Och tack Svart som precis som alltid varit mitt största stöd och min mesta kritiker för att våga satsa. Du är fantastisk på alla sätt.
Och tack Svart som precis som alltid varit mitt största stöd och min mesta kritiker för att våga satsa. Du är fantastisk på alla sätt.
(Och ja, det är ordförandeklubban jag fick med mig hem. Den är finast!)
Mer läsning på temat:
Välkommen till Stockholm! <3
SvaraRaderaTack så mycket!
Radera