Det var minst sagt ett stort steg för mig. Jag har lajvat sedan 2003 men enbart i Sverige och medans många av mina lajvvänner på senare år har utforskat den internationella lajvscenen i Europa så har det för mig aldrig funnits vare sig tiden eller lusten.
Det har känts för meckigt med att hinna med, för stressigt och för överhypeat. Lägg där till att jag inte känt mig helt säker på att jag skulle kunna lajva på engelska på ett bra sätt. Eller om det skulle vara kul. Eller om jag skulle ha någon att lajva med. Eller....
Ja ni hör. Jag hade tusen argument till varför detta med att åka på ett internationellt lajv skulle vara en dålig idé.
Men det var ett lajv som fångade mitt intresse rätt tidigt och det var Fairweather Manor. Ett lajv som var baserat på tv-serien Downton Abbey, som sattes upp av Dziobak Larp Studios som hade väldigt bra rykte om sig att göra fantastiska lajv och som kändes.... ja lockande.
Jag hade inte sett Downton Abbey alls men jag hade läst Kaori Moris underbara mangaserie Emma som utspelar sig vid 1900-talets början och älskat varje bildruta av den.
Tyvärr var det så att varje gång Fairweather Manor sattes upp så fick jag höra om det såpass sent att det var omöjligt att 1) ha råd och 2) ha tiden att åka. Jag visste att min fina vän Gråskäggsdotter också var sugen men vi fick verkligen aldrig till det.
Men så... plötsligt stod stjärnorna rätt. Biljetterna till Fairweather Manor 4 skulle släppas och jag insåg att jag kunde åka! Och Gråskäggsdotter kunde åka och fortare än någon hann säga flaska så hade vi bokat och betalt våra biljetter!
Och eftersom vi köpte biljetterna i januari och lajvet var först i november så hade vi ju gott om tid att fixa kläder och ordna allt.
Planeringen var på topp.
Men eftersom jag officiellt är sämst och dessutom skulle 1) jobba i Halmstad hela sommaren och 2) åka på lajvet Blodsband Reloaded i augusti samt 3) suger på att läsa mönster och kunna sy enligt instruktioner på papper så... Ja ni kan ju gissa hur det gick med min planering.
Den dog. En smärtsam död som resulterade i sönderstuckna fingrar och på tok för många sömnlösa nätter.
För Fairweather Manor var inget vanligt lajv där jag kunde rota fram något ut min vanliga lajvgarderob.
Det är ett lajv som utspelar sig 1917 i England, mitt under WWI och med strikta uppdelningar mellan adel och tjänstefolk. Jag och Gråskäggsdotter valde såklart att spela adel eftersom det gav möjlighet att sy snyggare kläder men det innebar också sjukt höga krav på mig själv att se snygg ut.
Och eftersom det var ett internationellt lajv så skulle det vara på engelska med deltagare från hela världen. Samt på ett slott i Polen.
Japp. Min stressnivå var på topp när jag äntligen satte mig ned i SEPTEMBER! (alltså, någon måste på allvar tvinga mig att börja sy tidigare) och började pyssla ihop mina kläder.
Syrummet hemma förvandlades snabbt till ett kaos utan dess like fyllt med tyg, spets, band samt nålar över hela golvet. Fnatten var missnöjd.
Det är svårt att klippa ut sin kjol när Fnattriarkatet vill annat. |
Trots all stress så blev det ändå bra!Totalt så sydde jag följande till lajvet:
- En korsett
- En undersärk
- En enklare underkjol
- En underkjol med pärlbård (dummaste idén ever)
- En dagkjol
- Två aftonklänningar
- Två löstagbara ärmar
- En pälsstola i fuskpäls
Min egensydda korsett! Den drar in en del och viktigare är att den gör världens bästa bas för kläderna. Allt ser snyggare ut med bra underkläder. Notera att jag inte hade det bandet i slutänden. |
Min fina underkjol med pärlbård. Tog en evighet att sy på och gav mig nackvärk. |
Varje dam behöver en hatt! Jag hade behövt en större. |
Gråskäggsdotter var till enorm hjälp genom hela processen. Hon är inte bara en underbar vän som villigt lät mig släpa med henne på hennes första lajv utan hon är också skräddare som kunde förklara för mig hur jag skulle göra med allt. Hon är i sanning bäst.
Jag vet inte hur stor hjälp jag var för henne med min lajvhype och pepp samt mina förklaringar av vad lajv är och hur hon skulle lajva på bästa sätt (" Släng alla kärleksbreven omkring dig!") men jag intalar mig att vi hade ett bra utbyte!
Även Darkxxfaerie var till enorm hjälp för oss båda. Hon hade varit på två tidigare uppsättningar av Fariweather Manor och kunde låna ut mönster och smycken, lyssna på vår stress och ge god råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar