Sammanfattning då...

Om en timma checkar jag ut från hotellet och inatt går planet hem till Sverige.Thailand och Kambodja har varit episkt kul och jag vill stanna kvar.

Snabb sammanfattning av mig på resa 2009:

Sinnesstämning: Lugn och harmonisk och inte mer kaotisk än att jag velat raida nattlivet i vartenda stad för att det är så mycket att se. Mina naglar är sjukt långa igen vilket är ett tecken på att stress inte funnit under de här veckorna(samt att jag inte jobbat med saker som innbär att jag bryter av dem)

Yttre: Solbränd och sollapande katt…typ så, väldigt nöjd.

Ego: Inte längre självmordsbenäget utan på tok för stort för sitt eget bästa efter ett överflöd av komplimanger som fått mig att må bra och bara vilja krama världen.Och ja, jag är ytlig men det har jag rätt till tror jag.

Tankar som snurrat: Läst ut halva “Under det rosa täcket” så nu snurrar mycket tankar på det jag läst i den och på människors dumhet. Har även börjat snickra på ett rollspel som har potential att bli helt galet kul, inspiration ftw!

Jobbiga saker som hänt: Inget.

Emoögonblick: Noll noll och mer noll

Kort sagt, jag behövde verkligen semester och nu kan jag åka hem igen och tackla världen lite bättre. Har saknat vänner en del när jag varit här, så mycket jag velat visa folk.Men har tagit massa bilder så jag kan visa allt, bra andra alternativ.

Jag älskar Asien, bara att konstatera och jag skulle ibland vilja flytta hit för alltid. Här är jag ung medans jag är gammal i Sverige.
Men så länge vännern är i Sverige och jag fortfarande njuter av att se årstidsväxlingarna så blir jag nog kvar i Norden.

Tidiga morgnar och fylleköp

Och så var man tillbaka i Bangkok igen.Sitter på hotellrummet med sömnbrist eftersom vi sov för lite sista dagarna och gick upp på tok för tidigt för att bussen gick kl 07.00…ohumant var ordet.

Skiljdes från bror och Lisa i morse i Phnom Phen, de ska vidare till Vietnamn nu och jag hoppas de får det bra där.

Sista dagarna innan vi stack från Siam Reap och Kabodja har det hänt mycket. Vi upptäckte ett massagecenter ett stenkast från guesthouset och det har vi missbrukat så in i vassen. Jag visste inte att jag kunde knaka på så många ställen som de fick mig att knaka på. Hela ryggraden känns tillrättalagd och helt okej. Iförrgår tog vi oljemassage och det var hela kroppen så av med kläderna …alla kläder förutom trosorna. Läskigt och massörerna hade rätt roligt åt mig som är så pryd och låg och var orolig för att handduken skulle glida ner. Bror hade det värre, inte rätt dag att välja kalsonger med dålig resår nertill insåg han när massörena höll på att fnittra ihjäl sig.Saker satt inte riktigt där de skulle utan gled runt lite ur som helst. Sedan när han berättade det för mig och Lisa så dog vi med av skratt.

Sedan så bestämde vi oss för att cruisa stan i Tuktuk-bara för att det var sista kvällen. Så vi hoppade in i vår Tuktuk och gav oss ut i natten. Vi tog en öl med vår tuktukförare(han tog juice för hans lever är redan söndersupt) som jobbade på guesthouset och kört runt oss hela veckan och varför varför varför gör man alltid sådant sista kvällen? Han var jättetrevlig och vi fyra hade väldigt trevligt ihop där vi satt och talade, pekade på kulturskillnader och diskuterade Kambodjas politiska situation.

Efter den ölen ville vi cruisa mer och en öl borde inte ha gjort så mycket men detta var inte en 5% öl som jag trodde stod på den utan det var än >5%, dvs allt mellan 5 och 100 % typ. Raj raj, vi var alla tre lite runda under fötterna när vi kom till en nattmarknad och där lyckades jag och bror köpa på oss de mest….kitschiga, blingiga och smaklösa sakerna ever.

Vi har haft ögonen på de sakerna sedan dag ett men tyckt att de var för dyra.

Nu i fyllan och med brors lysande argument till försäljaren ”Its only made of glass and Im really drunk”  så fick vi två till vrakpriser. Japp japp, det var galet men kul.

Mindre kul när vi skulle upp kl 06.00 på morgonen för att ta bussen tillbaka till Phnom Phen.

Vad det var vi köpte? Hemligt!

I morgon ska jag inspektera templena i Bangkok och gå upp ohumant tidigt igen…suck men det är det banne mig värt!

First wife, second wife

Idag har varit en dag av tempelbesök, tempelbesök och ännu mer tempelbesök. Jag, bror och Lisa har raidat de stora tempelområderna omkring Siam Reap och jag är så glad att vi lyssnade på reseböckernas råd om att ett endagarspass till templena var rent kriminell och att vi istället tog ett tredagars pass. Vi hann nätt och jämt med allt på tre dagar och det medräknat att bror blev sjuk första dagen och fick ta tre sprutor i baken för att bli frisk igen. Han är så valpig när han är sjuk men det var dundermediciner verkligen för nästa dag var han faktiskt på fötter och kunde trava tempel igen.

Nåja, templen var sjukt vackra och enormt imponerande. Byggda på 1100-talet och de står fortfarande och skillnaden mellan asiatisk byggnadskonst och europeisk är så smärtsamt tydlig när man står framför ett 43 meter högt tempel där vartenda centimeter av det är täckt med sniderier, utsirningar och relifer. Och jag skojar inte, till och med taket och golvet var utsirat. De gjorde byggnader inte bara för att hålla som i Europa förr utan för att det ska vara vackert och behagligt att vila ögat på. Byggnader ska vara konstverk. Visst, nu var detta tempel och kungapalats men jag hade velat se ringmuren i Visby utsirad med sniderier och krönt med ornament och skulpturer i varje torn som den jag-vet-inte-hur-många kilometer långa mur som gick runt Ankor Thom. Det hade varit något!

Nackdelen med att vara turist i ett fattig land är att man blir överfallen av försäljare vid vartenda tempel och man vill ju så gärna ge dem alla pengar man har men det funkar inte. Istället får man stänga öronen och skaka på huvudet och gå rakt fram dit man ska.Väldigt svårt. De enda vi ger pengar åt är offren för landminorna.
Nu idag vid sista templet så var det dock en söt liten flicka som ville sälja armband till oss och både jag och Lisa sa nej och så frågade hon bror.
“Sir, please buy, give to your girlfriend”
“I have wife, look first wife, second wife. säger han och pekar på Lisa och mig. Oj oj oj, stackars flicka, hon tappade hakan och stirrade på mig och Lisa som skrattade och nickade. Tillslut köpte bror tio armband för som flickan sa “Five for one wife, five for other wife, good?”.
Vår tuktukförare skrattade han med och såg lite ställd ut och det ska bli kul att se om han frågar oss om det i morgon.
Japp, japp det är kul att driva med folk lite ibland, lite för kul för att låta bli helt!

Nu ligger vi på rummet efter att ha fått en helkroppsmassage för 5 dollar(40 spänn) för en timma. Jag vill stanna här för evigt så länge någon masserar mina händer, armar, nacke och ansikte. Beroendeframkallande ja och ge mig mer!

Ankor Wat

Helt okej tempelbyggnad!

Walking on bones

Omfg. Jag är så övertygad om att jag ska vara vegetarian resten av livet.Tappade aptiten för evigt efter att ha sett vad de säljer på gatustånden här i Kambodja. Vad sägs om friterade kackerlackor?Gräshoppor? Inte det? Men orm på spett eller helstekt ödla? Eller varför inte en smarrig kraprig spindel. Om du är kinkig så kan du få peka ut en sköldpadda och se när de steker den…GAH!Flippad i huvudet och aldrig mer kött för mig, aldrig aldrig!
Fisk ja men resten i kategorin seafood..Nej tack, aldrig mer.
Bror köpte en levade spindel för att rädda den undan stekgrytans dödande famn men den dog innan vi hann släppa ut den i naturen och tryggheten.Funderar starkt på att smuggla med mig en sköldpadda hem…

Kambodja är rätt annorlunda från Thailand och mer likt Sri Lanka med gigantiska skillnader mellan rika och fattiga. Man är antingen jätterik eller jättefattig och landets egna valuta är inte värd ett dugg utan allt går i dollar.
Bror och Lisa mötte mig på flygplatsen och vi ägnade gårdagen åt sigthsing i Phnom Pehn. Besökte tortyrfängelset och Killing fields där de dödade så många hundratusen under Röda Khmererna.Och ja, jag vet, jag borde inte åkt dit men det som hände får inte glömmas bort och jag ville se det med egna ögon.
Hemskt var det när man stod på Killing fields i fullt solsken med fjärilar,grönt gräs och blommande träd och det upp ur marken, överallt, sticker fram tygtrasor och benrester från alla de döda man inte grävt upp för att de är för många.Man undrar när det ska hända igen för är det något som är solklart så är det att människan inte lär sig av det förflutna för det upprepas…om och om och om igen.

Nu sitter jag, bror och Lisa på ett hotellrum i Siam Reap och imorgon väntar tempelstaden Ankor Wath på oss!

Ouppgrävda massgravar vid Killing fields

Människoben...Hemskt är bara förnamnet

Uppdatering i Asien

Nattmarknad ftw!!
Världens kanske bästa påfund. En marknad som har öppet från eftermiddag och hela natten med ett stort restauranggolv, stor( om än kanske inte bra) musikshow och hundratals små butiker. Jag hade lätt löpt amok och köpt så mycket stuff om det inte vore för att jag inte kan handla på mig för mycket innan jag drar till Kambodja på lördag. Ska dock dit igen innan jag lämnar Asien.Mmm, krimskrams *köpfeber*.Idag lekte jag själv på stan utan sällskap av pappas vän som visade mig runt i går och idag var jag på det stora varuhuset där de verkligen hade allt.Jag strövade runt på alla sju våningarna, tittade, njöt och självklart handlade. Blev tillslut fem filmer, en samlingsbox med Inuyasha(YES!), två nitbälten, tre thaitröjor och ett par mysbyxor. Jag var sjukt nöjd med dagen. Och eftersom de hade allt på varuhuset och mitt hår såg ut som en risbuske så hoppade jag in på närmaste frisörsalong och  sa” Hejsan, klipp mig!”Språkförbistringen var en faktor jag inte räknade med, först ville de färga om mitt hår i ljusare brunt och det höll jag på att tacka ja till innan de visade burken. Tack, jag är rätt nöjd med min bruna hårfärg, här behövs ingen färgförstärkning!

Sedan så ville Hi(min frisör som var jätterar) göra någon inpackning på mig och den sa jag ja till. Innan jag visste ordet av står hon och en annan tjej och arbetar in vitt gojs i mitt hår innan de virar in det i plast, sätter en duschmössa över och kopplar in en skum maskin som pyser rök via en slang in i mössan. Och nej, jag skojar inte. Jag fick en vink om hur försöksdjur känner sig men jag fick i alla fall en engelsk tidning att läsa i samtidigt som jag undrade om mitt hår skulle ramla av när de tog av plasten och rökmaskinen.Men det gjorde det inte och när det var klara med mitt hår så damn…. beautiful. Kortare, bättre, snyggare. Och liite animefigur över mig med luggen som hänger ner över halva ansiktet när jag har håret på ett visst sätt.

Something feels like home

Thailand. 

Bangkok närmare bestämt med minst 25 grader i skuggan, sol och 10 miljoner invånare.Hell yeah jag älskar det och trivs som fisken i vattnet. Varenda gång jag reser till Asien är det likadant.Jag nojar och är orolig, hatar flygresan och den här gången när jag åker helt själv så var jag självklart liiite mer nojig än vanligt. Men så fort jag sätter foten på asiatisk mark så händer det. Samma hemkänsla och det krävdes…två timmar så kändes det som hemma och Sverige som en dröm eller i alla fall något väldigt overkligt och färglöst.
 Att jag jämt glömmer det! Hur mycket jag älskar värmen, fuktigheten i luften och hur levande jag känner mig.Äkta kärlek.

Well, resan ner gick bra, datorn var laddad med musik och filmerna “Resan till Melonia”(till förnöjelse för mina svenska stolgrannar) och “Inuyasha-Sworld of world conquest” gjorde att 10 timmar gick väldigt fort.
Två misstag gjordes: 1) Res inte med nitbälte, kasst när man ska igenom säkerhetskontrollen 2) att inte ha beställt vegetarisk meny på flyget när man bokar biljetten är epic fail of doom.

Har hittills under min tid hunnit sola, bada och äta massor med mat samt utforskat Bangkoks skytrain och tre stora shoppingcenter…sju våningar kan bara leda till en sak: En väldigt vilsen bomb om jag varit ensam. Ska se hur det gå i morgon då jag ska dit själv!