Nu ska jag försöka skriva om det som hänt i Husby på ett bra sätt. Inte bara för att vartenda kotte måste ha en åsikt om det, jag skriver om det för att när jag bodde i Stockholm i höstas så bodde jag just i Husby. Ett hus från tunnelbanan och precis där det nu rapporterats ha varit som värst.
Låt mig börja med att säga att jag älskade att bo i Husby. Jag kände mig aldrig otrygg där, jag älskade Husbyfestivalen, de små matbutikerna, gubbarna som satt och rökte pipa på kvällarna vid fontänen. Jag älskade det när det regnande, när det var sol och varmt, när höstlöven kom och när jag var tvungen att skotta fram bilen under en metertjockt lager av snö och fick hjälp av några snälla killar.
Husby för mig var ett bra ställe att bo på.
Jag tänker inte ens kommentera polisens insats eller stenkastningarna och bilbränderna. Jag vill inte, kan inte och tänker inte ta ställning och säga att den enda parten gjorde fel. För jag var inte där. Och rapporteringen jag fick i natt av vad som hände i Husby kom uteslutande från twitter, polisen eller vittnen som var där. Alla delaktiga parter med sin bild av vad som hände. Så jag tänker inte utifrån det ta ställning och att den ena parten hade rätt. Att fördöma är sjukt dåligt i en sådan här situation och som jag sa på twitter igår, det sista som behövs är ett svenskt Paris
Man kan vara kritisk mot polisens agerande och man kan vara kritisk mot de som bränner bilar.
Det som saknades igår var en objektiv part.
Vart var alla journalister?
Det var min fråga när jag letade igenom nätet efter tillförlitliga objektiva källor.
Sedan insåg jag att det är midnatt. På en söndagskväll och Sverige har just tagit VM-guld i hockey. De få journalister som arbetar i kväll täcker det för det är en sak de kunde planera för.
Det gör mig ledsen.
Jag är ledsen över att det saknas resurser och bemanning så att de stora medierna inte har folk att skicka ut när något oväntat händer i förorten en söndagskväll. Jag är kritisk till det men vet också hur det är. Min tanke när jag läste om Husby var att slänga mig på telefonen och ringa min förra arbetsplats..bara för att inse med telefonen i hand att de inte arbetar nu. De har gått hem.
Att hålla journalister på nattpass på stora medier kostar pengar. Pengar som ofta inte finns. Därför skär man ner, man bantar och planerar sin bevakning.
Jag är ledsen och arg över att det blivit så.
Vad hände med tredje statsmakten, vad hände med Watchmen? Igår hade det behövts journalister och tro mig, hade jag varit i Stockholm så hade jag varit i Husby snabbare än vad man kunnat säga flaskhals. Inte bara för att jag bott där. Utan för att det behövs en objektiv part som kan skriva, som kan rapportera, som kan ge en röst för att som händer. Oavsett område.
Jag är inte nöjd med mediernas insats igår natt.
Det suger att orsaken som gör att det inte finns journalister på plats en söndagskväll stavas pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar