En paus, ett ögonblick del 2

“Jag tycker det är obehagligt det som händer nu. Nej,jag gillar det inte.”

Vi sitter i köket. Det är en blåsig dag och jag har precis dukat upp maten jag handlat nere i butiken. Hon ställer fram korgen med frallor på bordet och sätter sig bredvid mig.

Hennes gamla händer skakar lite när hon häller upp vatten och kaffe.

Vi har pratat om allt möjligt, det var längesedan vi sågs. Nu pratar vi om det som skett i Skåne. Att romer har registrerats för sitt ursprung. Hon styrker sig trött över kinden, rättar till glasögonen lite.

“Det går aldrig väl det här, det kommer sluta illa.”

Hon skakar på huvudet, tittar ner på mackan med räkor som halväten framför henne.

“Ja, jag minns ju Hitler fortfarande, jag såg hur det gick.”

Jag har alltid vetat om det men det slutar aldrig påverka mig.Hon levde i ett land ockuperat av Nazityskland under Andra världskriget. Hon såg sin lärare föras bort till koncentrationsläger. Hon såg tyska soldater ta över hennes stad och vet precis vad det innebär att människor blir registrerade för sitt ursprung.

Det som händer nu i Sverige med vår politik och med vår syn på flyktingar är mer skrämmande och nära för henne för hon har minnena från Andra världskriget att jämföra med.

När jag sitter i hennes kök med munnen full med kaka och kaffe och lyssnar på hennes berättelser så krymper avståndet mellan vad man kunde göra då och vad man gör nu med en väldig fart.

Krigshjärta 5.11- Taktiska val

I helgen var jag på lajv. Jag har inte hunnit åka på något lajv tidigare i år, det har varit för fullt upp med plugg, magisteruppsats och sedan nu i somras jobb. Det har känts konstigt, jag brukar åka på minst ett lajv varje sommar och oftast två till.
Och jag brukar ALLTID se till att åka på Krigshjärtas storlajv som är typ vartannat år. Men nu i år när det var så fick jag förståeligt nog inte ledigt från mitt sommarjobb så jag fick hålla mig hemma.
Så jag var liiite extra peppad på att äntligen komma ut i skogen och lajva runt.
Platsen för lajvet var DMF-området på Kroppefjäll i Dalsland, (även mer känt som DMF-området med helvetesbacken och mördarleran i lajvartermer), ett område med massor av sjöar, blåbärsris och stigningar. Kroppefjäll är bland lajvare även känt som området med helvetesbacken och mördarleran. Hey, det är ett fjäll så vad kan man vänta sig. Men jag älskar det av någon anledning.
Och den här gången så visade det sig från sin vackraste sida med fantastisk fullmånenatt, solig höstskog med tusen gyllene löv och vackra småstigar, spegelblanka sjöar med näckrosor i vila och framförallt underbara lajvare!

Nu blir det lajvtermer deluxe men ni är varnade!

Kh 5.11-Taktiska Val

"Norra Jorgala, bakom Gillets linjer. Simon Enögas partisangrupp har slagit sig till ro i det område som de en gång tidigare tvingats lämna. Nu, nästan två år sedan luftskeppet Adler kraschade och brann ligger skogen i övrigt öde och glömd. Sakta men säkert byggs en dräglig tillvaro upp, där planer för ett fritt Jorgala kan skapas i lugn och ro. Åtminstone är det vad dess invånare tror.

Ulvrote 5421 och 5423 närmar sig den plats där de förstnämnda en gång led ett smärtsamt nederlag. Nu är målet inte gamla minnen, utan att ta sig längre in på gilleskontrollerad mark. Utan att synas, utan att märkas. Än är allt lugnt. Området förväntas vara övergivet.

En gruppering från Gillet rör sig även den mot Adlers baneplats. Order ovanifrån, ta tillbaka det som en gång lämnats kvar. Rensa det som rensas måste. Förbered för att på sikt kunna skapa en bas mot cordoverna vars närvaro endast är någon vecka bort."
En gruppering från Gillet rör sig även den mot Adlers baneplats. Order ovanifrån, ta tillbaka det som en gång lämnats kvar. Rensa det som rensas måste. Förbered för att på sikt kunna skapa en bas mot cordoverna vars närvaro endast är någon vecka bort."


Jag spelade i vanlig ordning på Gillessidan eftersom jag tycker att det är roligast nuförtiden och jag spelade för andra gången min hessbrännska webel Radha Brennan.
Webel är ett form av lägre befäl i Gillet som har befäl över en kampgrupp på ca 4-8 personer. Kampgruppen jag hade befäl över hette Järven och var en del i kompani StrumWetter som  bestod av fyra kampgrupper och som leddes av Hauptman Hilde Krüger och hennes underordnade Leutnant Ilse Brandt.
Radha är en tuff roll för mig att spela, hon är hård som sten, bitchig, rappkäftad och manipulativ. Hon är en roll som drar till sig trubbel och slagsmål samtidigt som hon är extremt autoritär och inte låter något trampa på henne.
Men just för att hon är så utmanande att spela är hon också en av de roligaste rollerna jag spelat. Detta blev andra gången jag spelade henne, första gången var på  Krighjärtalajvet "Luftskeppet som dök upp" och det kommer nog bli fler gånger.

Hur lajvet gick? Tja, Gillet dog inte och jag blev rik. Fler frågor?

Fantastisk skog och sjö gör livet bättre. Foto: Maria Rodén

Jag är expert på att inte fastna på bild men här är jag, blundades och skittrött men i mina lajvkläder. Notera att jag slåss i två lager klänningar med hosor under. Like a baws. Foto: Maria Rodén

I polisens ögon finns det ett Vi och ett Dom

"Vad vi bevittnar nu är en nationell katastrof"

Jag kan inget annat än att hålla med i allt som Lawen Mohtadi skriver i sin krönika i dagens DN.  När jag loggade in på datorn i morse och såg nyheten om att polisen i Skåne registrerat tusentals romer höll jag på att slå in datorskärmen i vanmakt och ilska.
Det rör sig om tusentals människor som polisen systematiskt fört register över. Inte för brott det gjort, inte för att de utgör ett hot. Utan bara för att de är romer. Det är ett register baserat enbart på deras etniska ursprung där det rör sig om både barn och vuxna och många blev registrerade redan som spädbarn.
Det här är det mest hemska och allvarliga jag läst om på länge inom svenskt rättsväsende. För det är polisen som ligger bakom detta, inga privatpersoner.
Detta var över 70 personer som arbetade med detta register inom polisen och som var helt okej med att göra det.
Som inte brydde sig om att detta med största säkerhet är ett brott mot grundlagen.
Som inte brydde sig om att det var inget brottsregister som de sysslade med utan ett etniskt register.
Som när detta väl kom fram i ljuset säger att registret inte har något med etnicitet att göra.

Så ett register över tusentals människor, barn, vuxna, ungdomar, spädbarn som förts där merparten inte har begått brott, som sträcker sig över flera generationer bakåt i tiden och där alla är romer... Men klart det inte har något med etnicitet att göra.

Jag blir så trött.

Och det mest tröttsamma är att det utåt arbetas så mycket mer att just romer ska slippa bli stämplade som ett dåligt folk.
Romska året för att nämna en sak, utställningen på Göteborgs stadsmuseum för att nämna en annan. Det har arbetats med.
Men det spelar ingen roll hur mycket det än jobbats med för när polisen upprättar ett sådant här register då skriker det tyskt 30-tal i mina öron, det skriker etnisk rensning och andra saker som jag helst inte vill tänka på.
Detta är ett befästande av att det i svensk polis ögon finns en uppdelning.
Det finns ett Vi och Dom.

Varför feminism?

Varför är jag feminist?

När jag väl skärpt mig och blivit lite mer världsorienterad så var detta med feminism rätt självklart för mig.
Det finns så många olika förklaringar av vad feminismen är men det kan kort och gott kokas ner till följande:

"Man ser att det finns orättvisor i samhället baserat på kön och man erkänner att kvinnor har en sämre ställning
Man vill aktivt arbeta för att förändra detta och se till att det blir jämnställt mellan könen."

Feminism för mig handlar om att jag vill att kvinnor ska ha det lika bra i samhället och världen som männen. Jag vill att kvinnor ska kunna klä sig hur de vill, se ut hur de vill och kunna gå ute på kvällarna själva utan rädsla för att bli våldtagna.
Jag vill att samhället ska gå bort från traditionella könsroller och börjar analysera och se hur mycket av vårt beteende idag som faktiskt inte är naturligt utan beror på normer och roller vi fått nedtryckta i halsen sedan vi var barn.
Jag vill att män ska arbeta aktivt som allierade till kvinnor för att se till att kvinnor får samma rättigheter som män.

Kvinnor har en sämre ställning och sämre rättigheter i världen idag. Jag vet att för att se till att män och kvinnor ska få det lika bra så måste vi få upp kvinnors ställning till männens. Då får vi ett jämlikt samhälle.

Så varför är jag inte jämställdist? Är inte det samma sak som feminism?

Close but no cigarr. Att säga att man är jämställdist är att säga att man tror på jämställdhet för alla människor men man vill inte kalla sig feminist. Det är inte samma sak som feminism eftersom det innehåller en stor dos världsförnekelse.
Att säga att man är jämställdist är en feg utväg där man passivt kan klappa sig själv på axeln och säga att man tror på jämställdhet för män och kvinnor utan att vilja inse att kvinnor faktiskt har det sämre i världen.
Det är dessutom en form av ideologi som slår fast hetronormer och könsroller ännu mer och gör att det blir svårare att bryta ner de murar som finns i samhället mellan könen. Vissa kallar det rättvist, jag kallat det idioti.
En del säger att de kallar sig jämställister för att de inte vill bli förknippade med manshatande, rabiata feminister men det är enligt mig inte en legitim orsak.
Jämställdism visar kort sagt en skrämmande brist på verklighetsuppfattning och även hur påverkade vi faktiskt blir av de normer och samhällskrav som vi får ta del av varje dag. 
Och vi ska inte ens nämns det faktum att den ofta sätter männen i en offerroll och skyller mycket av orättvisorna på kvinnorna... Give me a fucking break.

Genusfolket och Politism har skrivit en mycket bra serie om just jämställism och Per Ström som jag rekommenderar att läsa.

Vad säger Jämställdismen del 1
Vad säger Jämställdismen del 2
Vad säger Jämställdismen del 3

Handlar inte feminismen om att förtrycka män?

Nej.


Hatar du som feminist alla män?

Suck. Nej jag hatar inte män. Däremot tycker jag extremt illa om män som beter sig som rövhattar och är sexister på grund av att de inte tänker eller låter blir att ifrågasätta dåliga sedvänjor och samhällsnormer som gör att de har de bättre eller kan bete sig hur de vill.
Jag vet att det finns väldigt många bra män därute precis som det finns bra kvinnor som aktivt arbetar för feminism och de ska ha all creed i världen.
Att se att kvinnor har det sämre och att vilja förändra sitt handlingssätt när man är i en priviligierad ställning är svårt men inte omöjligt. Samhället vi har idag och patriarkatet är inte männens fel men det är deras ansvar att förändra.



Men MÄNNEN då? De stackars drabbade männen!!

Åh dubbelsuck. Jag ger faktiskt blanka katten i om en, tre eller femtio män tar illa upp och känner sig kränkta för att jag påpekar att vi lever i en ojämställd värld.
Och jag skulle vara rik som ett troll för varje gång jag hört argument som:
"Men JAG är ju en snäll kille"
"Jag känner massor av kvinnor som inte alls är förtryckta"
"Män far faktiskt också illa, jag kämpar för männen"
"Vi måste ta hänsyn till männen!"

Att komma dragandes ovanstående argument och säga med att vi måste ta hänsyn till männen och inte dra alla över en kam är ett utmärkt sätt att inte bara förminska kampen för kvinnors rättigheter utan också att flytta fokus till de män som inte gör ett skit för att bidra till jämställdheten utan bara drar ner hela kampen.
Jag har inte mycket till övers för gnälliga män eller gnälliga kvinnor som tycker att jag är ond och elak för att jag slår på männen och deras privilegierade ställning.
Sitt ner och håll käften är mitt svar. Eller börja göra skillnad.
Jag vill hellre lägga min energi på de bra och awesome män och kvinnor som kämpar med mig.

PK-femhenisterna har skivit en bra text här om detta med de stackars männen (värt att tillägga är att när jag postade den här länken på min facebook så blev det genast en diskussion hur dåligt det var att kalla folk för cis...... håhåjajaj)


Bra länkar och hemsidor:

Politism

Genusfolket

PK- Femhenisterna

101 sätt för män att vara bra allierade

Till sist, för att en bild säger mer än tusen ord.

Spetsmaskiner, vävstolar och silkestråd!

Göteborg är en rätt stor stad. Inget snack om den saken. Jag har bott här i kanske fem år och det är inte så länge. Men jag blir ändå förvånad över hur jag lyckats missa en sådan underbar plats som Göteborgs Remfabrik.
Jag har gått förbi den lilla tegelfabriken vid vattnet flera gånger men inte tänkt mer över vad som döljer sig bakom den öppna rödmålade grinden.

Men när Ami en kväll över en trevlig fika lyfte stället till skyarna så blev jag nyfiken. Jag tror att ordet hon använde var magiskt

Och första gången jag steg in där var just magiskt. Det var som att kliva rakt in i ett stycke fabrikshistoria som sträcker sig från 1860-talet fram tills slutet av 1970-talet. Tro inte att det var som ett museum,det här var ett ställe som fortfarande levde och som andades. Inte för att det arbetade någon där men för att föreningen som driver det ser till att sköta om stället och hålla det vid liv på bästa sätt, nämligen genom att använda maskinerna och uppmuntra fler till att lära sig hantverket.
Där spetsmaskinerna lät Ka-Klonk-Ka-klonk när de tillverkade den finaste spets, där rullar med sidentråd dansade runt och flätade fyrkantiga och åttakantiga band och där det fortfarande vävdes på de gamla maskinvävstolarna.
Jag var lyrisk och gick bara runt som en mätt katt och andades, kände på silkesnoddar och ville direkt börja lära mig hantera apparaterna.
Nu i måndags släpade vi dit en bunt vänner och gick den guidade turen. Jädrar vad fräckt. Så nu är jag fast, jag kommer nog att hänga där en del i höst och vinter och förhoppningsvis lära mig hantera några av maskinerna.

Remfabrikens gamla förråd av konstsilke.

Maskinknypplad spets

Röd snodd till min kampfrauklänning!

Favoritmaskinen! Silkestråd som dansar!