Spetsmaskiner, vävstolar och silkestråd!

Göteborg är en rätt stor stad. Inget snack om den saken. Jag har bott här i kanske fem år och det är inte så länge. Men jag blir ändå förvånad över hur jag lyckats missa en sådan underbar plats som Göteborgs Remfabrik.
Jag har gått förbi den lilla tegelfabriken vid vattnet flera gånger men inte tänkt mer över vad som döljer sig bakom den öppna rödmålade grinden.

Men när Ami en kväll över en trevlig fika lyfte stället till skyarna så blev jag nyfiken. Jag tror att ordet hon använde var magiskt

Och första gången jag steg in där var just magiskt. Det var som att kliva rakt in i ett stycke fabrikshistoria som sträcker sig från 1860-talet fram tills slutet av 1970-talet. Tro inte att det var som ett museum,det här var ett ställe som fortfarande levde och som andades. Inte för att det arbetade någon där men för att föreningen som driver det ser till att sköta om stället och hålla det vid liv på bästa sätt, nämligen genom att använda maskinerna och uppmuntra fler till att lära sig hantverket.
Där spetsmaskinerna lät Ka-Klonk-Ka-klonk när de tillverkade den finaste spets, där rullar med sidentråd dansade runt och flätade fyrkantiga och åttakantiga band och där det fortfarande vävdes på de gamla maskinvävstolarna.
Jag var lyrisk och gick bara runt som en mätt katt och andades, kände på silkesnoddar och ville direkt börja lära mig hantera apparaterna.
Nu i måndags släpade vi dit en bunt vänner och gick den guidade turen. Jädrar vad fräckt. Så nu är jag fast, jag kommer nog att hänga där en del i höst och vinter och förhoppningsvis lära mig hantera några av maskinerna.

Remfabrikens gamla förråd av konstsilke.

Maskinknypplad spets

Röd snodd till min kampfrauklänning!

Favoritmaskinen! Silkestråd som dansar!