En shoggoth på taket

Sommarlivet är slut och jag har återvänt från Halmstad till Svart, vår lägenhet samt den ständigt kränkta Fnatten.
Jag kommer all sakna halmstadslivet och alla fina vännerna därnere. En liten tröst är att de flesta av dem också återvänt till samma stad som jag så vi kommer fortfarande kunna ses.
Och det är rätt skönt att vara hemma för sanningen att säga så har jag saknar Svart helt sjukt mycket.

Efter att ha panikkastats in på mitt ordinarie jobb och gått igenom de vanliga stadierna av förvirring innan jag hunnit få grepp om vad som skett under min frånvaro, (Vad katten sysslar jag med? Var det så här mycket siffor att hålla koll på innan jag stack? Fuck this, ledighet borde avskaffas! Varför just JAG??) så kunde jag i slutet av förra veckan ändå känna att det började flyta på lite grann.

Så på torsdags kväll kunde jag med gott samvete tuffa ner på stan med ett gäng fina vänner, däribland MsMemberger, och avnjuta mat och sedan lite musikal, komplett med tentakler!

Ja, vi såg "En shoggoth på taket". Jag hade redan sett den på GothCon tidigare i år men då var ljudet så helvetiskt dåligt att man knappt hörde vad som sades eller vad som sjöngs.
Andra gången gillt var det bättre men ljudet var inte helt hundra än, trots att Stenhammarsalen var en helt klart bättre lokal. Musiken hade behövt vara lite lägre och mikrofonerna som skådespelarna hade behövt vara lite högre. Men det var helt klart bättre än sist.
Jag gillar storyn med den fina blandningen av vardagsliv och tentakelmonster. Jag tycker att alla skådespelarna gör en väldigt fint jobb och det är därför ljudbristerna gör mig mer irriterad, det gör att vissa sånger och dialoger försvinner.
Det är kanske knas att säga att jag har favoriter men Cecilia Eriksson i rollen som Asenath är helt klockren. An annan favoritkaraktär är den lilla men fullständigt underbara rollen som Willbur Whateleys mormor, Lavinia Whateley, som spelas av Cecilia Olofsson. Bästa rösten under hela kvällen.
Jag skrattade, pekade på tok för uppenbart åt alla tentakler på scenen och träffade mycket trevligt folk förutom de jag var där med.
Musikal lite spontant mitt i veckan är ett trevligt koncept, det borde hända oftare!

Jag är fan i mig bäst på selfies. Eller vad det nu än heter när man trycker in massa vänner i samma bild. Kul är det!