Trots det kände jag ändå att fan, jag skulle kunna ge så mycket om jag blev vald. Så i sann optimistisk anda planerade jag om mitt liv, skar ner på saker och insåg att ja, blir jag vald kommer jag kunna satsa på det här.
Jag kom med i valberedningens förslag men fortfarande så räknade jag aldrig riktigt med det.
Så kom då riksmötet. Jag gick upp i talarstolen sista dagen, nervös som katten och höll ett sjukt kasst tal om varför jag skulle bli en kickass ledarmot (seriöst, jag måste lära mig att vara piggare på morgonen) och jag fick i alla fall avsluta med citera Peter Weylands fina TED-talk till Prometheus.
Det var inget bra tal och jag var helt beredd på att inte bli vald. Sedan började folk plädera för mig i talarstolen. Nästan alla som var uppe, många som jag inte kände, talade för att de ville se mig i styrelsen.
Det var så stort och jag vet inte om jag förtjänar detta. Det gjorde mig så glad och enormt rörd. Jag satt och tryckte ned tårarna för att inte börja gråta av alla känslor. All kärlek.
När omröstningen var klar så visade det sig att mer än 80% hade röstat på mig som ledamot.
Jag kan inte ens beskriva hur enormt stolt, glad och rörd jag är för det här förtroendet jag får. Från och med januari 2015 så sitter jag ett år framåt och jag tänker lägga ned min själ till att leva upp till det här chansen att arbeta för Sveriges största ungdomsförbund.
Ni får förlåta ett virrigt inlägg för jag kan inte riktigt smälta all kärlek och hur fantastiskt detta känns.
Detta är seriöst något av det största som hänt i mitt liv.
Vad kul! Grattis! Ser fram emot att se vad ni tar er för nästa år. :)
SvaraRaderaDu kommer att bli en lysande ledarmot =) Det är jag säker på =)
SvaraRadera