Konsten i att inte vara en domstol i lajvsammanhang

Det har stormat rätt mycket i mitt liv på sistone. Det har gjort mig rätt trött för att säg det på ett enkelt sätt. Men också arg och ledsen.
På ett personligt plan handlar det om mitt ex ( i vanlig ordning) om lajv jag inte kunde åka på i slutänden och om arrangörer och om delar av en styrelse för en lajvkampanj som tyckte att detta med att ta en förövares sida var en bra grej. Jag är kort sagt besviken.
Men mitt personliga plan får stå tillbaka ett tag. För på ett större plan handlar det jag är arg över
hur man återigen bemöter offer. Jag tycker att jag har skrivit om detta så många gånger nu att det borde räcka. Men är det något jag lärt mig så är det att inget är kortare än människors minne när det gäller hur man bör hantera känsliga situationer med förövare och offer samt att människor i grunden är rätt fega.

Med det i åtanke så kommer jag att behöva skriva om förövare och offer fler gånger i framtiden och idag tänkte jag skriva lite om de argument som jag fått ta emot senaste veckorna och hur jag ser på dessa med utgångspunkt i lajvvärlden och dess bemötande.

Först kommer en kort lista med tips på hur man ska bemöta ett offer som kommer till er med en berättelse och en önskan om hjälpa att hantera sin förövare som ska på samma lajv.

• Ge ett snabbt svar. Det behöver inte vara ett perfekt svar, men kom ihåg att väntan är det jobbigaste.
• Skuldbelägg inte offret. (Kom ihåg, det handlar inte om dig)
• Prata med offret, inte om offret. Se till att ha kontakt med offret under processen.
• Värna om offrets sekretess. Säg aldrig att ni måste outa offret för att kunna ha en bra process. Ever.
• Se till att få ärendehantering rätt så att det ni har är offrets korrekta berättelse och inte något ni tror.
• Vill ni ha transparens i processen vilket är att föredra, se till att allt material är med. Ljug inte.
• Slutligen, låt inte offret sitta och rätta ert protokoll för att ni inte haft ork att kolla så att det står rätt ärendehantering, tidsschema eller ens att det som står är sant.

Nu tänkte jag ge er lite argument från en facebooktråd som handlade om mitt fall. Det var en studie i hur fel det kan gå.


Men hade han uppsåt? Det vet vi inte så då är det okej att utgå från att allt var bra.
Finns det en dom? Om inte kan vi inte göra något.
Det är alltid lika trevligt när folk vill leka jurister och domstolar på nätet. Så fint och det tyder på att man verkligen vill att allt ska gå rätt till...eller inte.
Låt mig repetera detta en gång till: Lajvsverige är inte en domstol och det ska den inte heller vara. Vi har inte kompetensen för det och de som har kompetensen för det ska inte sitta på sin fritid och hobbyjurista.
Låt oss se det så här. Ska vi börja ha domstolsbeslut på allt så låser vi hela lajvsverige till ett system som bevisligen inte är till kvinnors fördel alls. Vi applicerar ett rättssystem där en kvinna fortfarande kan få frågor om antalet sexpartners vid en rättegång om våldtäkt och där en kvinna ifrågasätts för att hon inte lämnade en våldsam partner, utan hänsyn till dödsrädsla och sjukhusvistelser, detta utan at vi har kunskapen eller kompetensen som behövs.
Ska lajvsverige börja med riktlinjen att ha domstolsbeslut på allt så tar vi ett gigantiskt steg bakåt.  Det är inte den hobbyn som jag upplevt senaste året strävat mot en tryggare miljö.
Jag vägrar på fullaste allvar att finna mig i att på lajvforum få ta samma frågor som på ett polisförhör och jag vägrar låta andra sitta och komma med tomma frågor om uppsåt och domar.
Aldrig i helvete.

Men han ångrar sig nog, varför ska han straffas mer?
Åh gud. Jag kan skriva en bok...nej flera böcker på temat "Män som säger att de ångrar sig utan att visa bättring och världen som direkt förlåter dem."
Jag har något väldigt starkt emot viljan att förlåta förövare utan att dessa visar tecken på att vilja ändra skadliga beteenden eller en vilja att gottgöra. Detta hänger ihop med att för mig så måste du leverera för att bevisa dig. Det räcker inte med ord, det måste höra ihop md handliga också. Särskilt i fall som misshandel och sexuella övergrepp. Jag har sett så många fall där en förövare  enbart sagt att han ångrar sig utan att visa tecken på att bättra sig. Och alla sväljer detta och förlåter honom och ett halvår eller ett år sedan så upprepas historien igen. Det är ett för välbekant mönster för mig för att jag ska tycka att någons ånger ska vara ett argument för att någon är en vettig människa.
Jag har även märkt att detta med att jag vägrar förlåta en person även hänger ihop med hur jag som kvinna förväntas bete mig i sådana här situationer, jag har bloggat mer om det här.


Jag har inte helt koll på vad som hänt mellan personerna men jag vill inte lyssna på offrets berättelse.
Detta är en knivig situation. Jag har ihop med Madelene tidigare nämnt i det här blogginlägget att man inte bör tvinga ett offer att upprepa sin historia om och om igen eftersom det visar på bristande respekt mot offret. Men det som är värre är att vägra lyssna på ett offer som vill berätta sin historia och istället dra egna slutsatser och ta detta som sanning. Ännu värre är sedan att sprida sina egna slutsatser utan att ha koll på om dessa är sanna eller ej.
Detta visar på en respektlös ignorans mot offret men fint maskerad under en fernissa av att man faktiskt bryr sig om offret. Inget kunde här vara mer fel.
Om du har ett offer som vill berätta sin historia så kan du på allvar inte göra något värre än att skita i att lyssna och samtidigt låtsas vara en bra vän genom att sprida egna tolkningar om vad som var hänt.
Jag har full förståelse för att alla inte orka lyssna på en berättelse om misshandel men var i så all ärlig med det. Säg att "Detta är väldigt jobbigt för mig att lyssna på, jag är inte säker på att jag klarar det".
Det är okej.
Men gör aldrig någonsin misstaget att visa falsk omsorg genom att vägra lyssna på ett offer som vill berätta och sedan säga att du inte vill pressa offret på en berättelse. Det du gör med det handlandet är att underminera ett offer som vill berätta samtidigt som du är en falsk vän.


Men ja, han har uppenbarligen misshandlat henne, Men det är ju inte hans fel att hon mår dåligt nu?
Skojar du med mig? Det är rätt känt att en person som utsätts för traumatiska händelser ofta får men av detta och att dessa men tar tid att bli fri ifrån. Att en person mår dåligt av att vara i närheten av sin förövare (rädsla, ångest, panik) är rätt logiskt och att säga att detta är känslor som inte har något med den traumatiska händelsen att göra är så insiktslös att jag saknar ord. Skämmes.


*******************

Ja, där har vi det. De vanligaste argumenten i diskussionen som uppstod. Jag var inte en aktiv del i diskussionen på facebookgruppen men gick in och sa ifrån då och då.
Jag ska inte förneka till att det var tungt. Det är jobbigt att få sitt liv stött och blött
Och då är jag ändå är van att prata om min berättelse för att det var några år sedan. Jag är van att folk nedvärderar mig och att jag får försvara min berättelse. Det är jobbigt men jag klarar det.

Det som slog mig denna gång var att de som rasade och ville ha domar och talade om uppsåt och ville bortförklara det dels var vänner som lätt hade kunnat fråga mig om min berättelse och dels att de som var som mest emot mig  och försvarade mitt ex var män.
Män som försvarar mäns beteende.  Män som kräver bevis och som tycker att om det inte finns en dom så är det inte viktigt. Män som säger sig vara feminister. Sug på den en stund.

Mitt förtroende för den arrangörsgruppen och delar av styrelsen för kampanjen som bemött mig illa är i dagsläget lika med noll, både på ett personligt och på ett större plan.
Jag vill se konkret bättring från dem och jag vill som sagt aldrig någonsin att de behandlar en annan lajvare som de behandlade mig.

Med det sagt så finns det ljus i mörkret och jag är på tok för kär i lajv för att riktigt kunna hålla mig borta, ens från den kampanjen som tack och lov har arrangemang på gång som arras av riktigt bra människor.
Jag har fortfarande högt förtroende på att detta med att hantera förövare på lajv är något som lajvsverige kan klara av att sköta på ett bra vis. Visst kommer det att ta tid men jag ser nya arrangörer stiga fram och  jag ser flera lajvkampanjer som verkligen anstränger sig för att lära sig mer, vara ödmjuka och som satsar på att skapa trygga arrangemang.
Det är små steg men jag tror att lajvsverige är på rätt väg och jag har ändå hopp om framtiden för jag vet att vi kan ändra saker.
Men jag vägrar att låta detta hända andra personer än mig och därför tänker jag fortsätta prata om det. Det är helt oacceptabelt att bemöta ett offer så här och jag inte vill se arrangörer hantera situationer så här kasst igen.


Ps. Jag använder ordet offer eftersom det är ett ord som funkar för mig. Det innebär inte att det funkar för alla.