Via
Emanuel Karlsten snubblade jag över det här klippet från Care Norge. Jag började titta på det lite slött och sen så var det som att få ett slag i ansiktet i kombination med en hink iskallt vatten
Kära Pappa (Care Norge)
Jag såg det här klippet igår och drabbades totalt. Jag kan fortfarande inte släppa det. Ta fem minuter idag. Se klippet i helskärm, slå på högsta videokvalitet och tillåt dig drabbas.Jag har en dotter som är två år gammal. Hon kommer växa upp i den här sjuka världen jag varit och är medskapare till. Min enda uppgift är att se till att jag lämnar något bättre för henne. Vad är det för samhälle jag bidragit till? Vad har jag skapat för kultur genom att jag inte sagt ifrån? Jag känner skuld, men framförallt ett enormt behov av att göra något. Så mitt första steg blir att dela den här filmen.Videon kommer från den norska välgörenhetsorganisationen CARE som jobbar för kvinnors rättigheter. Den är regisserad pro bono av den svenske regissören Jakob Ström, som också sett till att det gjorts en version med svensk röst. Eftersom organisationen inte finns i Sverige har jag erbjudits möjligheten att dela videon här. Jag får inte betalt för det och jag vet inte ens om det går att stötta organisationen ekonomiskt i Sverige. För mig handlar det bara om att fler ska få se, känna och drabbas.Om denna delning åtminstone kan så ett frö av självmedvetenhet om varje människas ansvar, varje mans ansvar, är det värt det. För vi behöver vara många som är med och förändrar. Min förhoppning är att fler ska se det om jag delar den här.
Posted by Emanuel Karlsten on Wednesday, December 9, 2015
Jag delade den på min privata facebook och senare på min offentliga med följande text:
"Jag har en pappa som i allt tagit mitt parti. Som hämtat mig på fyllan, som suttit med mig när jag gråtit ögonen ur mig, som när han fick reda på att mitt ex misshandlat mig ville riva hela staden och spärra in honom.
Min pappa har accepterat och älskat mig för de val jag gjort, trots de val jag gjort och som aldrig dömt mig. Han lärde mig att det inte är mitt fel när killar beter sig dåligt och han har alltid stått på min sida, oavsett. Min pappa är bäst i världen med det st
örsta hjärtat.
Jag är lyckligt lottad.
Men alla är inte som min pappa och alla män är inte bra förebilder för andra män, snarare tvärtom. För att citera
Elaine: Vi skall inte behövs lära flickor att undvika bli utsatta. Vi skall lära pojkarna att de inte skall utsätta flickor och kvinnor för kränkningar. Men vi kan vara göra det genom att vara bra förebilder.
Det skall inte vara en flickas största fara i livet att just vara flicka."
Jag såg att fler och fler delade den med positiva ord men lite kritik mot den som dök upp var detta med att synsättet att män känner empati för kvinnor baserat på deras döttrar och inte för att de är just kvinnor är problematiskt och att det borde gå per automatik.
Jag förstår kritiken och argumentationen och i den bästa av världar så borde detta med respekt och hänsyn mot kvinnor vara en självklarhet och våldtäktskultur borde vara något som inte existerar.
Men vi lever tyvärr inte i den världen ännu och därför behövs videos som den ovan.
Visst är det ett problem när män blir feminister först när de har fått döttrar, jag hade helst sett att de blivit det långt tidigare. Men bättre sent än aldrig och jag ser inga problem att uppmana män att tänka mer feministiskt _på grund_ av att de har döttrar.
Om det funkar och får män, både de som har barn och de som inte har det, att tänka till och börja sätta gränser för andra män i sin omgivning är jag helt för.
Jag har fantastiska manliga vänner som har med sig detta tänket dagligen, som lyfter kvinnor, som sätter gränser, som säger ifrån.
Men de hör till en klar minoritet och de är mina lysande undantag.
För det jag ser och det jag lärt mig under de senaste åren så är det inte är självklart för män att säga ifrån när de ser våldtäktskultur och liknande.
Jag har många många manliga vänner som skiter i att deras vänner har våldtagit och sexuellt trakasserat kvinnor i deras bekantskapskrets , manliga vänner som konsekvent håller manliga förövare om ryggen trots att det är många kvinnliga vänner som sagt att ”det där är ingen bra kille alls”.
En del av dessa män är sådana som kallar sig feminister men som mer än en gång skämtar bort sina manliga vänners dåliga beteenden med ett leende och ett "Ja men du vet hur X är".
Ja jag vet hur X är och det vet du med så varför uppmuntrar du som man hans beteende konstant?
Jag som kvinna försöker hindra det och blir till på köpet stämplad som en jävligt jobbig person som aldrig kan se ett skämt.
Sedan dök det upp lite argument om att filmen stöttade hederskultur på så sätt att den uppmuntrade fäder till att skydda sina döttrars dygd samt att den skammade pappor.
Med det facit i i bagaget som jag nyss räknade upp så säger jag bara en sak:
Jag har inga problem med att skamma män till att tänka en vända extra kring språk och beteende så länge det leder till bra saker (som en bättre kvinnosyn).
Jag har inga problem med att filmen funderar som en ögonöppnare för män och får de att se strukturer som finns runtomkring dem.
Jag tolkar inte filmen som att det handlar om döttrars dygd utan som att den handlar om att värna den respekt som ska visas kvinnor.
Alla kvinnor.
Det är enligt mig inte hederskultur att lyssna på när en dotter säger till sin far att ”hey, se till att hjälpa till att skapa en bättre värld för mig och andra tjejer”.
Att män i en fadersroll säger till andra män i sin omgivning att inte använda sunkigt språk och därmed medverkar till att skapa en bättre kultur för kvinnor är något som är bra, positivt och välbehövligt.
För män beter sig inte bra mot kvinnor idag.
Inte alla män!
Nej, verkligen inte alla män men tillräckligt många som skyddar förövare, tillräckligt många som inte ser och tillräckligt många som strävar bakåt.
Jag vet att män kan bättre än så här och det är därför jag gillar videon. Den slår rejält.
Om det är så att män måste tänka på sina döttrar, existerande och framtida, för att faktiskt skärpa sig är jag helt för. Den skammen får de ta i så fall för uppenbarligen så räcker det inte hela vägen fram att säga till som kvinna idag.
Tro mig, jag vet och det gör många många med mig.
Edit: Regissören Jacob Ström gick den 14 december ut med ett brev riktat till en vän som kommenterat filmen och kallat den offerbejakande feminism.
Läs den här för det är riktigt bra!
