Dagens Pusheen!

Jag och Svart var som sagt iväg på det största äventyret någonsin! Herrejädrar vad kul vi hade! Och vad mycket mat vi åt. Jag kommer aldrig kunna äta sushi i Sverige igen. Totalt uteslutet.
Eller ja, fråga mig om en månad då mina cravings sätter in igen.
Men nu är resan slut och vardagen har börjat göra sig påmind. Jag hoppas på ett sommarjobb i hemstaden i år. Mycket så att jag kan vara hemma en sommar (blir i så fall första gången på tre eller fyra år) och så att vi kan ägna oss lite åt huset. Även fast vädret är sjukt obeslutsamt med sol ena dagen och hagel nästa så har vi börjat fixa i trädgården redan. Förre året var vi mest nyfikna på att se vad som skulle dyka upp ur jorden men i år har vi satt igång med våra egna planer. En stor buske har tagits ned och Svart hade en brottningsmatch med världens största rot som vägrade ge med sig (det tog två spadar och en yxa innan han vann över den!)
Vi har skaffat några små mini-växthus så att Svart kan så sina tomater och jag har fixat en till rosenbuske i gult som ska ned i jorden så snart det går.
Vi fixar även massa i själva huset. Hyllor åker upp, möbler sätts ihop och fnatten är rätt kränkt över att vi pysslar så mycket. Vi råkade även riva ned en tavla från väggen innan vi skulle åka. Mindre bra. Men det löser sig. Livet är trots allt rätt episkt nu.

Japan råkade hända!

Ja ni läste rätt! Orsaken till min tystnad här på bloggen har berott på att jag varit i Japan! Och kanske är det att överdriva att säga att det var en spontanresa, det var nämligen så att detta var min och Svarts bröllopsresa!

Vi fick resan i present av mina föräldrar och vi hade dessutom en stor reskassa i form av pengar vi fått av fantastiska vänner i bröllopsgåva.

Och nu kom vi äntligen iväg, visserligen bara ett år försent men vem har tid att resa när man jobbar hela tiden?

Att säga att vi var pepp när vi satte oss på planet var en klar underdrift. Vi har sett fram emot den här resan i så många år. Det har varit en dröm för oss båda, både på varsitt håll och nu som ett par. 

Vi blev inte besvikna. Japan var allt vi drömt och och bättre, med fantastisk mat, ascoola städer, fantastiska tempel och slott samt riktigt coola museum. 

Om jag skulle skriva allt vi gjort skulle det blir världens längsta blogginlägg så jag ska försöka stolpa upp det lite.

Lite kort om städerna vi besökte: 

Stadsdelen Akihabara i Tokyo. 

*Tokyo! Sådan jädra stor stad. Det svindlar lite att tänka på hur mycket folk (13 miljoner ungefär) som bor och arbetar i staden. Lägg därtill att allt är sjukt välordnat i kombination med artighet och att allt går i tid. Jag vill lyfta fram vårt besök på museum of Tokyo lite extra. Det var nog det mest pedagogiska och välstrukturerade museum jag besökt.Riktigt imponerad över upplägget och hur lätt det var att följa med i hur Tokyo utvecklats från liten by till miljonmetropol, både på ett socialt, ekonomiskt och kulturellt plan. Heja heja!

Floden Kamo som rinner rakt igenom Kyoto. Underbara stad!

*Kyoto! I staden som var en underbar blandning av gammalt och nytt låg ett geishakvarter granne med disney-varuhuset. Så sjukt mycket tempel överallt och fantastisk historia i varje hörn av staden.
Vi hittade en sjukt mysig glassbar med 200 olika glassdrinkar som även blev vårt dedikerade frukostställe. 

För mig är Kyoto stark förknippat med geishor och eftersom vi var där i april så var det klart att vi besökte Miyako Odori där vi såg Gions geikos (Kyotos benämning på geisha) och maikos uppträda, en helt fantastisk upplevelse jag verkligen rekommenderar.

A-bomb dome i Hiroshima

*Hiroshima. Känslor överallt när vi gick till Peace memorial park och senare till museet. Det var enormt jobbigt att läsa om alla de som dött när atombomben fälldes och se bilderna, föremålen och lyssna på vittnesmålen från de som överlevt. Det kan ha varit det känslomässigt mest jobbiga museet jag besökt men också det viktigaste.

Staden idag var annars en vacker upplevelse med små promenadstråk och mysiga serveringar vid floden.

Topp fem på resan i vild oordning:

*Japan Rail Pass. Så jädra värt! Vi köpte för 14 dagar vilken kändes som ett misstag då vi bara hade beräknat att resa runt i en vecka. Men det visade sig att passet gällde på lokaltågen i Tokyo med så vi kunde använda det hela resan. Bästa investeringen innan resan!

*Maten! MATEN!!! Från Kyotos fantastiska tofu till sushi nere vid fiskmarknaden i Tokyo och till Ramen med den godaste buljongen ever. Jag hade aldrig ätit i så gott i mitt liv och jag tror att vi hann prova på det mesta i matväg som vi tänkt att prova på.

*Shinkansen. Snabbtåget som går över Japan är ett underverk i logistik, byggnadskost och effektivitet. Jag var lyrisk när vi åkte det första gången på grund av att det 1) var så snabbt 2) var så fräsch och 3) tågen gick i tid!! Ja ni hörde rätt. Det går i tid. All tågtrafik vi åkte med gick i tid. Och ingen trängdes. Plus att det fanns utsatt vart de olika vagnarna skulle stanna. Sug på den SJ!

*Miyako Odori. Jag har läst mycket om geikos och maikos och har ett litet hum om deras dans, sång och musik samt den enorma tid som ligger bakom deras skicklighet. Men jag var inte beredd på att dansen och musiken skulle vara så vacker och fascinerande. Det överträffade allt jag läst och sett. Fantastiska konstnärer.

*Vänligheten. Vi kunde vara hur vilsna som helst och stå med karta i ena handen och en cola i andra. Folk stannade, frågade vart vi skulle och visade oss tillrätta. Utan stress eller något alls. För att inte tala om att alla människor vi stötte på var sjukt trevliga mot oss som bara kunde lite basjapanska och förmodligen uttalade allt fel. Tack!

Mest oväntade:

Helgedomen Fushimi Inari-Taisha som vi klättrade uppför.
Sjukt med vinst att göra det tidigt på morgonen!

* Vi gick typ en mil om dagen (jo på allvar). På det sättet såg vi enormt mycket och hittade urmysiga små matställen och klarade oss undan de värsta turiststråken. Men seriöst, en mil om dagen... det är rätt mycket. En dag gick vi 2,3 mil uppför ett berg. Men det var det värt!


Kort sagt, det var de bästa två veckorna i mitt liv. Japan var fantastiskt, att resa med Svart var fantastiskt och jag längtar redan tillbaka.

Sa jag att vi prickade in körsbärsblommorna med?

Fånigt romantisk bild men det hör till!

The virtuous queen of Han

Jag lyckades fastna på ännu ett kinesiskt historiedrama! Denna gången blev det av någon anledning serie The virtuous queen of Han från 2014.
Mycket för att jag hittade den i bra upplösning och med bra textning på en stremingsajt.

Fyra av de fem huvudpersonerna.
Från vänster: Duan Hong, Wei Zifu, kejsare Wu och prinsessan Pingyang

"47 avsnitt episkt kostymdrama är inte så farligt!"tänkte jag och kastade mig in.

The virtuous queen of Han utspelar sig cirka 128 BC och handlar om Wei Zifu och hennes väg från lågättad danserska till Kinas kejsarinna och hennes liv efter det.
Jag är klassiskt svag för snygga kostymdraman satt i historisk miljö och introscenen på den här serien var så snygg att jag ramlade av stolen.
Och nu efter alla 47 avsnitten är slut kan jag säga att den var bra, sevärd men ingen solklar vinnare hos mig.

Historien om Wei Zifu är välberättad och lätt att följa med i. Man blir väldigt tidigt introducerad till de viktigaste personerna i serien, inte bara huvudpersonen Wei Zifu, hennes halvbror Wei Qing och deras barndomsvän Duan Hong utan även kejsare Wu och hans syster Pingyang.
Dessa fem är de serien kretsar kring och de är alla spelade av bra skådespelare som gör att serien håller. Karaktärerna i sig är dock mer eller mindre intressanta.

Huvudpersonern Wei Zifu(spelad av Wang Luo Dan) i början av serien

Jag har faktiskt lite problem med huvudkaraktären Wei Zifu själv. Hon är verkligen en bra person: genomsnäll, dygdig och med en stor ödmjukhet inför sitt öde vilket i kombo med smarthet och kvicktänkthet gör henne till en väldigt bra hjältinna. Men medans berättelsen händer runt henne så står hon liksom stilla och är nästan lite för perfekt för att det ska funka. Hon utstår så mycket men ändras inte och kanske ska det symbolisera hennes rena hjärta men för mig blir det inte trovärdigt.
Det hade varit kul att följa hennes resa från troskyldig flicka till kejsarinna genom att hon utvecklas som person och inte bara genom kläderna.
Hon blir som mest intressant i relation till sina barn då hon får visa riktigt mycket känslor på ett annat plan är bara genomgod och mild.

Jag blev paradoxalt nog väldigt förtjust i hennes och kejsarens kärlekshistoria. Till skillnad från The legend of Zhen Huan där kejsaren faktiskt inte är så trevlig eller vettig alls i sina kärleksrelationer så är kejsare Wu här både empatisk och omtänksam. Bandet mellan honom och Wei Zifu blir väldigt trovärdigt och många av ögonblicken de har lyser som några av seriens finaste ögonblick.
Kejsar Wu är överlag helt okej, han får en rätt bra personlig utveckling i början av serien då han kämpar med att slå sig fri från diverse släktingar som vill styra honom för att sedan bli en enväldig kejsare som ändå är lyssnande och medveten om att han kan göra misstag. Jag hade stunder då jag ville strypa honom för att han betedde sig korkat men låt mig bara säga att han överraskade mig mer än en gång.

Jag har svårt för barndomskamraten Duan Hong med, mest för att ska spelas på ett slags triangeldrama mellan honom, Wei Zifu och kejsare Wu. Ett triangeldrama som inte finns där eftersom Wei Zifu och kejsare Wu bara bryr sig om varandra. Det blir mest att Duan Hong slänger trånande hundögon efter Wei Zifu och minns deras barndomsdagar. Snark. Då nämner jag inte  ens det faktum att detta med att han går och öppet trånar efter kejsarinnan är nog för dödsstraff men vem är jag att peka ut när folk beter sig korkat...
Tack och lov är han rätt bra när han inte ägnar sin tid åt att vårda sitt krossade hjärta.

Och sen sist.... Wei Qing och prinsessan Pingyang. Jag älskar de här två så jädra mycket så att det är löjligt. Här har vi seriens två stora stöttepelare. Dels för att deras kärlekshistoria utgör en av drivkrafterna i serien men också för att de båda två är bra och intressanta personer med starka drivkrafter. De har båda storylines utanför sin gemensamma kärlekshistoria och de är båda är handlingskraftiga personer som i många fall fungerar som förnuftets röster för Wei Zifu och kejsare Wu.
Jag är lite kär i båda två!

Prinsessan Pingyang och Wei Qings kärlekshistoria är en av grundpelarna i serien.

Serien sträcker sig över ungefär tjugo år och ett problem jag har är de många återblickarna. Det är inget fel med återblickar och på vissa ställen funkar de väl (och får mig att grina)  men ofta blir de lite väl många och långdragna vilket gör att berättelsen saktar ned.
Men annars fungerar serien bra, den är snygga och med välgjorda miljöer och kläder (älskar kläderna!!) samt att det är mycket intressanta saker som händer och som håller handlingen igång. Och som sagt, de fem huvudpersonerna får det att funka mer än väl!

När jag läste på insåg jag att detta överraskande nog är en serie med rätt klara historiska förankringar. Wei Zifu och hennes make, kejsare Wu har funnits på riktigt och många av de aspekter i deras relation som visas i serier verkar stämma. Samma sak med många av de personerna som är med, båda Wei Qing och prinsessan Pingyang för att inte tala om många av de personerna som finns i haremet och även vid hovet. Det var sjukt intressant att upptäcka. Att veta det gjorde det mer intressant att se på serien, jag lade märke till vilka ändringar som gjorts för att handlingen skulle flyta på bra, vad man haft med, vad man byggt ut och vad som tagits bort helt.
En serie som faktiskt har en bra historisk grund att stå på och som gör att jag kan lösa på mer får alltid plus i kanten!
Så The virtuous queen of Han är helt klart en sevärd serie. Den är inte helt hundra men absolut något som jag kan rekommendera!

Kläderna som Wei Zifu har på sig!! Dör lite av episkhet!