Tredje året med Sverok!

I helgen som var så hölls Sveroks årliga riksmöte i Katrineholm. Och herrejädrar vad slutkörd jag var inför det. Jag var seriöst så trött innan att jag hade kunnat somna stående och inget stannade i huvudet längre än tre sekunder.
Vilket är sjukt frustrerande när jag försökte förbereda vad jag som styrelseledamot skulle kunna svara på angående olika motioner, om budget och allt däremellan.

Det har varit ett väldigt intensivt och givande år i Sverok för mig. Jag har gjort mycket som jag inte var beredd på att jag skulle göra men som ändå gick asbra och har lyckats planera in allt annat som jag hade på mitt bord av styrelsearbete (trots fyra jobb så ja, jag är awesome).
Så när jag väl funderat på det så kom jag fra til jag skulle försöka sitta ytterligare ett år som ledamot. Jag räknar egentligen inte mitt första år i Sverok riktigt. Inte för att det var trist, snarare tvärtom, jag lärde mig massor och hade otroligt kul. Men mycket för att jag stora delar av det året privat mådde så dåligt att jag inte kunde göra mitt bästa. Jag gjorde vad jag kunde men det är trist att känna att man är nere på 50% av sin förmåga.
Andra året i Sverok(alltså 2016) har däremot varit helt amazing just för att jag har mått mycket bättre och har kunnat göra mitt bästa.
Så just därför ville jag göra ett till år ledamot. Ett tag funderade jag på att acceptera nomineringen som vice men jag tror inte jag är helt där än.

Jag var nervös inför att bli omvald men jag lyckades hålla ett riktigt bra tal och sen var det bara att hoppas. Utöver det var det ett väldigt bra riksmöte med många bra motioner, många nya och gamla människor, bra mat och väldigt trevliga kvällsaktiviteter.
När det väl var dags för röstning till styrelse på söndagen så kraschade förståss datasystemet vilket gjorde att röstningen fick göras och och vi fick för första gången på år dra över på mötestiden!
Men när röstningen väl var klar så hade jag lyckats bli omvald med 70,9% av rösterna.
Det gjorde mig sjukt glad, rörd och framförallt tacksam. Jag älskar verkligen mitt arbete med Sverok, det är något av det bästa jag gett mig in på
Så igen, tack alla för förtroendet, jag hoppas kunna jobba med med jämställdhet, inkludering och mångfald inom spelhobbyn under 2017!

Så här glad kan jag va efter att ha blivit omvald

En tur till internetdagarna i Stockholm samt lite näthat

Med ett styck fluffig katt vid fötterna sitter jag och är rätt trött. Jag har varit mer eller mindre på resande fot sedan i fredags. Först till Sveroks riksmöte (vilket jag kommer skriva om senare) och nu var jag i Stockholm måndag till tisdag på Internetdagarna!

Sjukt coolt! Ännu coolare var att jag var inbjuden som paneldeltagare i ett av spåren!

Salen spåret var i var asstor men det kom mycket folk tack och lov!

Spåret hette "Baksidan av den digital vardagen" och jag skulle ihop med Anna Gullberg vara med i panelen "Att vara utsatt och ha rättigheter".
Beskrivningen var så här:

"Många har blivit utsatta för näthat, troll och mobbar, drev och hot. Vi får träffa några som berättar om hur det är att leva mitt i detta men också en debatt mellan Mårten Schultz och Nils Funcke runt vilka rättigheter som gäller var: hur långt går yttrandefriheten och hur långt borde juridiken gå. Panelen berättar dels om hur det känns att utsättas för drev på sociala medier men också hur man hanterar det som person."

Jag fick frågan av Sarah Bernhardt och Deeped Strandh i början av september och tackade såklart ja! Sedan så fick jag lite kalla fötter när jag dels insåg hur coolt Internetdagarna var och dels för att jag visserligen fått min beskärda del av näthat men någonstans kände jag att det jag varit med om var en droppe i havet mot var andra kvinnliga journalister och bloggare blir utsatta för.
Men efter ett peppsnack med Sarah så kändes det på banan igen. Ibland behövs det ett litet perspektiv med för att kunna greppa att näthat kan drabba i princip vem som helst.

Så måndagen kom och jag tuffade upp till Stockholm, checkade in på hotellet och han titta runt lite innan jag drog och träffade Angel för en snabb middag och fika.
Tisdagen så var jag uppe tidigt och nere på Internetdagarna så fort det öppnade! Lyssnade på morgonens keynote-talare Daniela Rus och Darius Kazemi som talade om robotar och datavetenskap respektive botar och kreativt skapande på internet, sjukt intressant!

Sedan gick jag till mitt spår och lyssnade på fantastiskt skarpa Elza Dunkels som pratade om vad näthat är och vilka som hatar (och precis som hon sa: nej, det är inte ett ungdomsproblem!)

Efter det var det dags för min panel. Det inleddes först med en asskarp och bra duell mellan Mårten Schultz och Nils Funcke som debatterade om yttrandefrihet och hur långt den kan gå samt vad juridiken kan göra. Jätteroligt och intressant att lyssna på!
Sen var det min och Anna Gullbergs tur. Sarah var moderator och även om det var ett svårt ämne att tala om så kändes det inte så nervöst.

Hela panelsamtalet spelades in och kan ses live här!

Efteråt var jag pepp och glad, framförallt för att vi fick så fin respons på panelsamtalet. Många som twittrade om det vi sagt och jag blev stoppad av flera personer efteråt som sa snälla saker. Vi verkar ha rört om en nerv där och fått fram att näthat kan drabba alla.
Överlag var jag otroligt imponerad över hur väl sammansatt spåret var. Det var bra deltagare på alla paneler, jättebra talare och Sarah och Deeped var båda väldigt bra moderatorer!
Jag är väldigt glad över att ha blivit tillfrågad över att vara med i panelen och oavsett så hoppas jag kunna åka tillbaka till Internetdagarna nästa år igen!

Det är på riktigt! :D

Häxorna på Ästad gård och hur jag hittade min lajvlust igen.

Det tog bara ungefär bara två år men i helgen var jag äntligen på lajv igen.

Jag besökte år 1941 som internerad häxa i Sverige under lajvet Häxorna på Ästad gård.
Lajvet arrangerades av min fina vän Wonderkarin och  utspelade sig i en alternativ historia i Sverige i vilken magi och häxor länge varit något erkänt och accepterat. Fram tills nu

"In 1941, 25 witches were interred at the former children’s colony of Ärsta Farm, situated outside Varberg. The Farm was their home for the duration of the war.
This is their story.

When the Great War ended, there was an agreement signed, saying no nation-state would employ witches as weapons of war. The memory of the terrible deeds done in war, fuelled by the occult still burned bright. All nation-states who signed would take responsibility for any witches who were within their borders.Sweden chose to round up all witches found to be residing in Sweden at the start of the war and put them in internment camps until the end of the war."

Detta var ett väldigt intensivt lajv som behandlade tunga frågor som hur mänskliga rättigheter hanteras i krigssituationer, tvångsarbete, rasexperiment, mobbing samt att bli internerad utan annat skäl än att man är född till något, i detta fall häxa.
Det går väl närmast att jämföra detta med arbetslägren för japansk-amerikaner under WWII.

För mig som rasifierad var det extra viktigt att detta med rasism hanterades bra.
Trots att lajvet utspelade sig i en alternativ historia 1941 så hade det behållit många element från verkligheten, som detta att det fanns mycket rasism i det verkliga Sverige riktad mot icke-svenskar. Det är en viktig sak och det hade känts konstigt att ignorera det faktumet.

Så hur spela på det snyggt utan att begränsa spelare utifrån off-utseende?

Här hade det lösts genom att etnicitet inte var något som bestämdes av spelarens off-utseende utan istället på vilket nationalitet som man uppfattade att rollen hade. Detta fick man bestämma själv och det markerades av att de som ville spela helsvenska, alltså att man hade ett utseende som uppfattades som typiskt svenskt, hade en liten blågul tygbit vid sin namnskylt genom hela lajvet.
Och detta, att det inte är de som ska utsättas för rasism som märks ut utan istället de som inte ska det är en sådan liten detalj men det gör en värld av skillnad för mig.
Jag har svårt att beskriva känslan men det var underbart att se hur man märkte ut de rollerna som skulle uppfattas som typiskt svenska. Det är ett bra och vågat sätt att göra det på, detta att flytta märkningsfokus från den utsatta gruppen och istället lägga det på majoriteten - det gör att man enklare spelar upp de vars roller uppfattas som etniskt svenska och samtidigt trycker ned de vars roller inte uppfattas som det. Plus det för mig viktiga faktum att man undviker fällan där man jämt ska märka upp den utsatta gruppen på lajv. Detta systemet i kombination med att jag som spelare själv fick välja på plats vilken nationalitet min roll skulle uppfattas som innebär ett enormt spelrum för mig.
Jag valde föga förvånande att spela på att min roll uppfattades som helsvensk, för mig som rasifierad person som utsätts för en del rasism i verkliga världen var det enormt skönt kunna ta det beslutet själv.

Trots det tunga temat (eller kanske tack vare det) så hade jag ett fantastiskt lajv. Jag kan helt klart räkna det till ett av mina topp-tre lajv och utan tvekan var detta det mest väldesignade jag varit på när det kommer till roller, spelmekanik, världssyn och inte minst inkludering.

För mig så gav detta lajvet något mer, det gav mig min lajvpepp tillbaka och det betyder otroligt mycket.
Lajv har varit en självklar del av mitt liv sedan jag fyllde 18. Det har för mig alltid varit en hobby som förenar många av mina intressen, (främst historia, klädsömnad och teater) men också en möjlighet för mig att utveckla mig själv som människa och våga saker jag aldrig skulle våga i verkliga livet.
Lajv har gett mig så många insikter om mig själv och lett till att jag både lärt känna mig själv bättre men också växt i min självvalidering.
Just därför har det känts så enormt trist och ledsamt över att min lajvlust varit helt död sedan nästan två år tillbaka på grund av att jag inte känt mig välkomnad i lajvvärlden längre. Och jag har inte heller inte haft orken eller energin till att orka brotta mig tillbaka till en lajvscen där jag känt mig som en paria. Det fanns en klar gräns på hur länge jag orkade banka huvudet mot andras misstag och jag gav rätt och slätt upp.

Så när jag åkte på Häxorna på Ästad gård så åkte jag inte bara på ett lajv, jag gav mitt lajvande en chans till och tvingade mig själv att våga mig på något jag hållit mig borta från länge på grund av ångest, bristande självförtroende och en känsla av att jag inte var välkommen.
Men som sagt, jag fick tillbaka med råge. Lajvet var inte bara helt underbart från början till slut utan det gjorde också att jag hittade min lajvlust igen.
Jag vill lajva igen och mer och kanske börjar det som flera av mina vänner sagt till mig så ofta sjunka in: Att lajvscenen är stor och det finns platser där jag kan vara mig själv utan att dömas ut i förväg.
Tack Wonderkarin för ett fantastiskt lajv och tack alla fina människor jag spelade mot och med. Merparten av er kände jag inte men ni skapade ren magi (no pun intended... eller jo)!
Jag hoppas att Häxorna på Ästad gård sätts upp fler gånger så att fler kan åka!

Min karaktär Gunborg Åsestedt. Jobbigt trevlig, karismatisk och rik som ett troll.
Internerad på gården i nästan två år utan annat brott än att vara född som häxa.