Vilket är sjukt frustrerande när jag försökte förbereda vad jag som styrelseledamot skulle kunna svara på angående olika motioner, om budget och allt däremellan.
Det har varit ett väldigt intensivt och givande år i Sverok för mig. Jag har gjort mycket som jag inte var beredd på att jag skulle göra men som ändå gick asbra och har lyckats planera in allt annat som jag hade på mitt bord av styrelsearbete (trots fyra jobb så ja, jag är awesome).
Så när jag väl funderat på det så kom jag fra til jag skulle försöka sitta ytterligare ett år som ledamot. Jag räknar egentligen inte mitt första år i Sverok riktigt. Inte för att det var trist, snarare tvärtom, jag lärde mig massor och hade otroligt kul. Men mycket för att jag stora delar av det året privat mådde så dåligt att jag inte kunde göra mitt bästa. Jag gjorde vad jag kunde men det är trist att känna att man är nere på 50% av sin förmåga.
Andra året i Sverok(alltså 2016) har däremot varit helt amazing just för att jag har mått mycket bättre och har kunnat göra mitt bästa.
Så just därför ville jag göra ett till år ledamot. Ett tag funderade jag på att acceptera nomineringen som vice men jag tror inte jag är helt där än.
Jag var nervös inför att bli omvald men jag lyckades hålla ett riktigt bra tal och sen var det bara att hoppas. Utöver det var det ett väldigt bra riksmöte med många bra motioner, många nya och gamla människor, bra mat och väldigt trevliga kvällsaktiviteter.
När det väl var dags för röstning till styrelse på söndagen så kraschade förståss datasystemet vilket gjorde att röstningen fick göras och och vi fick för första gången på år dra över på mötestiden!
Men när röstningen väl var klar så hade jag lyckats bli omvald med 70,9% av rösterna.
Det gjorde mig sjukt glad, rörd och framförallt tacksam. Jag älskar verkligen mitt arbete med Sverok, det är något av det bästa jag gett mig in på
Så igen, tack alla för förtroendet, jag hoppas kunna jobba med med jämställdhet, inkludering och mångfald inom spelhobbyn under 2017!
Så här glad kan jag va efter att ha blivit omvald |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar