The Empress of China del 2: Ljuspunkterna som gör det värt allt

Efter den förra totalsågningen av The Empress of China så är ju då frågan, varför stannade jag kvar och såg klart serien?

Ja du... En alldeles speciell form av masochism?

Nej faktiskt inte för oavsett hur kass vissa delar av serien är så har den enorma ljuspunkter som gjorde mig både enormt investerad i serien och även i karaktärerna. De ljuspunkterna gjorde det värt att se vidare.

Varning för massiva spoilers!


Först och främst: Fan Bingbing.
Hon spelar huvudroller Wu Zetian och även om jag är mindre nöjd med hur Wu Zetian porträtteras så går det inte att förneka att Fan Bingbing gör ett grymt arbete med det hon har att jobba med. Jag känner verkligen hennes smärta, glädje, upprymdhet, mod och kärlek genom varje bildruta hon är med i.

Jag har inte tänkt på innan hur otroligt uttrycksfulla ögon hon har och det ihop med ett underbart kroppsspråk så lyckas hon verkligen gestalta Wu Zetian genom hennes liv på ett bra och trovärdigt sätt, från det att rollen är 14 år gammal tills väl över 80.
Jag ler åt henne som en sprallig 14-åring som blir kär, jag gråter med hennes sorg över missfall och bortgångna vänner och jag hejar på henne som medelålders kejsarinna.
Det är särskilt i de sista 27 episoderna som Fan Bingbing verkligen får lysa då hon dels har lite karaktärsutveckling och dels får vara den som driver på serien med en egen agenda och väldigt mycket styrka. Just då är det mäktigt att pausa serien och gå tillbaka till episod 1 för att verkligen kunna ta in hur stor skillnad det är mellan den storögda, oskyldiga flickan vi träffade första gången och den skickliga politikern som vi ser nu. (synd att det tog så lång tid bara....)
Fan Bingbing spelar verkligen ut hela sitt register när hennes roll väl får lite karaktärsutveckling, hennes röst, kroppsspråk och leende är helt annorlunda och det känns trovärdigt.
Genom alla avsnitt så lyckas Fan Bingbing ge karaktären liv men också få mig att älska hennes rollprestation, vilket säger en hel del om hur duktig hon är. Det är mer imponerande att få mig att älska en skådespelare som jobbar med en karaktär som gjort mig besviken än någon som har en karaktär jag redan älskar.


Orsak nummer 2 är såklart de andra starka skådespelarinsatserna. För trots många omotiverade roller och en hel del roller som jag inte fattar vad de gör där alls så är det generellt väldigt bra skådespelarinsatser. De jobbar verkligen hårt med vad de har att arbeta med.

Zhang Ting som Noble Consort Wei gör en fantastisk roll som antagonist genom första halvan av serien. Hon är allt jag vill ha av beräkning, elegans, ädelhet och falskhet. Hennes plotter gör serien levande på ett väldigt bra sätt och visar tydligt på komplexiteten i haremet. Ett felsteg och du är ute. Serien blir sig inte riktigt lik när hon försvinner.

Zhang Ting som Noble Consort Wei 

Som motpol (eller?) till henne finns Kathy Chow som Pure Consort Yang i en mycket bra roll och skådespelarinsats. Det är underbart att se vilket spel hon spelar och hur skickligt hon gjort det under flera år och lyckats överleva. Enklar favorit för mig för alla känslorna hon väcker i mig och hur starkt jag känner för henne på slutet. Så mycket desperation och ett liv som aldrig blev levt till fullo.

Kathy Chow som Pure Consort Yang

Slutligen är det också en liten roll som fastnat hårt i mitt hjärta och det är Gao Yuans roll som eunucken Rui An. Han är på flera sätt hjärtat genom stora delar av serien med sin öppenhet, sin orubbliga tro och lojalitet till Wu Zetian och han är också del i en av plotterna som faktiskt har ett syfte att driva storyn framåt. Jag gillar varje scen han är med i och älskar hur han utvecklas genom seriens gång. Heja!

Gao Yuan som Rui An

Tredje orsaken är såklart kostymerna! Här märks det vilken enorm budget serien hade! Enligt wikipedia så hade serien 260 kostymer enbart för Fan Bingbing och mer än 3000 kostymer för resten av skådespelarna. Och det är inte billigt krimskrams inte! Jag sitter och jublar över hantverket och alla tusen detaljerna, för att inte tala om SIDENET!! Sedan älskar jag håruppsättningarna med. Jädrar vilket jobb!

Låt mig bildbomba er lite....

Färgmatchningen! Och hennes hårprydnader!

Snyggaste kapporna!

Så mycket guld och bling! <3

Viann Zhang som Consort Xiao är tyvärr med rätt lite
men oj vad snygga kläder hon har de stunder hon är med!

Påfågelskappa!

Dyraste plagget i serien, drakkappan som lär ha kostat över 70 000 dollar. 

Jag kan sitta i timmar och bara njuta av vilken visuell fest den här serien är. Det är synd att de inte lade lite av budgeten på att tvätta upp manuset lite så det hade blivit vettigt.


Fjärde orsaken till varför jag hänger kvar vid serien är jag lite tveksam till att ta upp men den stavas kärlekshistorien. Och vilken av de undrar ni då? Ja det där är knivigt. Wu Zetian var konkubin åt två kejsare, först kejsar Taizong och sedan åt hans son kejsar Gaozong.

Kejsar Taizong, Wu Wetian och kejsar Gaozong.

I seriens trailers så är kärleksdramat som höjs till skyarna det mellan Wu Zetian och kejsar Gaozong. Det förankras tidigt i serien vilken crush han har på henne och hur hon genom hela livet är hans stora kärlek. Det är rätt fint och hålls från hans sida på en helt oskyldig nivå så länge hon är hans fars konkubin medans hon då ser honom som en vän alternativt lillebror. Det blir inte alls så läskigt som det låter eftersom de två är rätt lika i ålder, max tre- fyra års skillnad, vilket jag har för mig att det var i verkligheten med (Eftersom det inte längre finns några uppgifter om när Wu Zetian är född så tänker jag killgissa på det).
Det är en otrolig kärleksstory som det bäddas upp för här och jag önskar jag kunde engagerat mig mer i det när de tillslut får varandra. Men tyvärr blir det rätt lamt eftersom största krutet i serien läggs på en annan kärlekshistoria.
Nämligen den mellan Wu Zetian och kejsar Taizong, något som det inte finns några belägg för att det fanns i verkligheten. Den får 60 avsnitt (!!!!) på sig att blomma ut. Och här har vi en åldersskillnad på 27 år ungefär.
Denna är alltså den som bär seriens första och största del och den som jag blir mest investerad i. Inte så överraskande eftersom den 1) får mest tv-tid och spelrum och 2) Fan Bingbing och Zhang Fengyi som spelar kejsar Taizong har en otroligt kemi mellan sig. Mycket mer än vad Fan Bingbing och Aarif Rahman som spelar kejsar Gaozong har.

Jag blir lite förvirrad igen hur manusskaparna tänkt. Om de vill bädda upp för tidernas kärleksdrama där kejsaren tillslut får kvinnan han drömt och om och de regerar tillsammans (vilket det känns som de vill göra om man tittar på trailers och annat) så känns det totalt ologiskt att lägga 60 avsnitt på en annan kärlekshistoria som det 1) inte fanns belägg för och 2) som let´s face it, var en ungdomskärlek där han ofta behandlade henne kasst.

Jag blir kränkt.
Men eftersom detta var delen där jag hyllar serien så låt mig säga att jag gillar kärlekshistorierna som finns. Även om det kanske hade räckt med en.

Femte och sista orsaken till varför jag hängde kvar vid serien så länge är musiken! Både de instrumentala slingorna som spelas genom hela serien men även för intro och outro-låtarna. De är otroligt genomarbetade och sätter verkligen tonen för serien (som den inte lever upp till men men....)
Det är olika intron och outron beroende på om man ser den kinesiska versionen av serien eller Hong Kong-versionen. Jag älskar alla lika mycket!

Kinesiska introt:

Och outrot:

Introt i Hong Kong-versionen:

Och outrot:

Så där! Det var orsakerna till varför jag hängde kvar vid serien!

I nästa del ska jag berätta varför jag valde att se på Hong Kong-versionen och varför bröst är så skadligt att se på!

Läs även Empress of China del 1: Så mycket potential, så lite resultat

Ps: Vilken av låtarna tyckt ni var bäst?