För Cordovien! Leve Cordovien!

Krigshjärta…

Vart ska jag börja, hur ska jag kunna beskriva allt från det bästa lajv jag någonsin varit på?Lajvare från hela Sverige som verkligen gett sig fan på att göra detta till ett kanonlajv gjorde allt. Standarden på utrustning(så jääädra mycket snygga gear), lajvande och viljan att ge 250% gjorde att jag nu sitter här på jobbet trött som ett as och lider av både postlajvtillbakalängtan och är bakfull efter att i fyra dagar varit hög på adrenalin och njutit av bra lajvande.
Jag klarade av att vara rotemästare och underbefäl riktigt bra har jag fått höra. Det var nog det jag var mest orolig över, att inte kunna ge mina ulvar såpass att göra att de hade ett roligt lajv men jag tror och har fått höra att de hade det väldigt bra.Mitt eget lajvande är en sak men att ha mer eller mindre ansvar för att se till att andra får det bra är alltid skakigt.Men yey för att det fungerade bra!

Jag var inlav hela tiden förutom ett tillfälle och det var hela tiden bra spel men några stunder på lajvet var extra bra och sådana jag kan njuta av länge länge i minnet.
*Min och Looots figth ute i träsket(som jag tyvärr förlorade) och spelet som följde sedan. Där höll rollen på att knäckas och tvivlet fanns ju redan…Samtalet senare på lördagnatten räknas väldigt högt!
*Gångerna jag spelade mot Kickfoot, din jädra sneaky elaka bastard.Men jag är snabb med kniven och vi är banne mig inte klara än!
*När jag får se min syster som jag trodde var död vandra bland dödsfienden Svarta Solen, det var ångest på riktigt.

Jag vill ha mer kanoner, mer pilar i luften, mer smygande i skog och mark, nattspaningar och känslomässigt sönderslitande spel. Jag vill tillbaka till kriget, tilbaka till nya Jorgala, Cordovien och Gillet.

“Den jord jag bruka, det vatten jag dricka
ska helgas och tjänas i ande och i handling
Ty det är min jord, det är mitt vatten
Vi tacka vårt rike för dessa gåvor
Mitt blod för Cordovien, Cordovien för mitt blod”

//Cordovska förbundseden