Jag har nu varit poly i ett antal år men det är först nu jag känner att jag har en bra och fungerande polyrelation.
Kodordet är respekt och kärlek.
Svart som är min pojkvän sedan tre år tillbaka är den bästa partner och vän man kan ha, vi kan prata om allt, vi respekterar varandra enormt mycket och vi lyssnar på varandra. Och vad som är en av de viktigaste sakerna i en polyrelation; Vi kör inte över den andre med vårt polyande.
Vad jag menar med det är att vi faktiskt tar hänsyn till varandra och inte bara kör vårt eget race i vår relation.
Svart är en av de viktigaste människorna i mitt liv och jag vill ha honom kvar i mitt liv ett bra tag till. Därför så tar jag hänsyn till honom och lyssnar, om han uttrycker önskemål om att jag inte ska ligga eller hångla med en människa så gör jag oftast inte det. Inget random ragg eller ligg är värt att såra honom för. Nu har jag bara Svart i mitt liv vilket är rätt skönt men jag hade resonerat precis likadant om jag hade haft en annan pojkvän eller flickvän. Kommunikation och respekt är så enormt viktigt och har blivit ännu mer viktigt för mig.
Detta för att jag fram tills förra året var i en extremt dålig polyrelation där min partner enbart tänkte på sig själv och sina egna behov och inte hade respekt för mig.
Lite längre fram ska jag berätta mer om hur dåligt det var men det är en helt egen blogg post.
Men med bakgrund av detta blir jag både ledsen och irriterad när jag ser hur en del polypar beter sig. Eller snarare låter bli att bete sig.
Det finns framför allt två typer av polypar som jag bara vill skrika Varning varning för.
1) De som inte pratar. Det är tyvärr vanligare än man tror, ett par som är poly och där en eller båda parterna låter bli att kommunicera om vem eller vilka man träffar eller i värsta fall ljuger och bryter mot det man har bestämt. Ofta slutar detta i gråt, skilda vägar och sårade känslor.
Snälla, prata med varandra och kom ihåg, det är INTE hett med hemlighetsmakeri!
2) De som vägrar betrakta sig som delaktiga i en relation trots att de har flera partners.
Det jag syftar på här är polyfolk som kallar sig relationsanarkister och sedan ljuger om sina andra relationer för nya eller andra relationer. Inte bra alls och det blir ofta riktigt illa.
Det är inget fel på att vara relationsanarkist och man behöver inte definiera sina relationer men se för gudarnas skull till att tala sanning och inte ljuga för nya eller gamla partners om vilka du är med. Tydlighet är A och O!
Jag har skrivit så mycket om poly så det känns som att jag snart inte har mer att säga men det dyker hela tiden upp nya saker jag vill dela med mig av, både bra och dåliga saker.
Och det är helt underbart, en resa jag aldrig vill ska ta slut!
Well put. <3
SvaraRaderaVad Bult sa.
SvaraRadera