Denna jädra mätartävling mellan olika relationsformer.
Jag blir extremt trött när polymänniskor säger att monogamitet är 1) isolerande 2) kräver att man måste vara svartsjuk.
Jag blir lika trött när monomänniskor säger att polymänniskor är 1) oseriösa 2) inte kan älska alla sina partners lika mycket.
Vart kommer allt detta ifrån, denna tron att en relationsform är bättre än den andra för ALLA och att de som inte håller med har FEL?
VART katten står det skrivet någonstans?
Jag vill mentalt banka huvuden i en vägg av debatten som jag varit inblandad i senaste dagen nämligen den som började i en fråga hur vi kan göra för att stävja kontrollbehov och hindra våld i nära relationer och utvecklades till en diskussion om att Relationsanakism var det bästa som fanns för där var risken mindre för destruktiva relationer.
Jag som provat på både monogama och polyamorösa förhållanden gick i taket. Mycket för att den enda förhållandet jag haft som varit riktigt dåligt varit polyamoröst och det slutade som en del vet med en polisanmälan från min sida mot mitt ex om misshandel. Jag är allergisk mot sådana rättfärdiganden.
För det en del polymänniskor och relationsanakister missar när de höjer sin relationsform till skyarna och skyller allt på den onda onda monogamin är det faktum att as finns i alla relationsformer.
Och för att kunna det så måste vi våga vara kritiska och analysera vår egen relationsform. För den är inte idiotsäker, den är inte mordsäker.
Låt mig chockera er lite (not):
Polygami är inte 100% säkert mot destruktiva relationer.
Det är inte monogamitet heller.
Missförstå mig rätt, polyamori är enligt mig helt jädra underbart. Det gav mig frihet och utrymme och gjorde så jag träffade Svart. Jag gillar polyamori.
Det jag inte gillar är tron på att det är den perfekta relationsformen som ska laga allt.
För vet ni, det finns ingen sådan relationsform.
Det finns inget relationsform som skyddar mot sårade känslor, psykisk misshandel, fysisk misshandel,våldtäkt, svartsjuka och mord.
Och detta med att vara en våldtäktsperson, att vara en misshandlare, att vara en mördare, det är inget som har mer relationsformen att göra, det handlar helt om individen
Det är individen som slår, individen som skadar och individen som kan döda.
Att säga att en relationsform som poly och RA minskar risken för desturktiva relationer eller rentav säga att detta med misshandel och våldtäkt inte förekommer i den typen av relationer är extremt farligt.
Varför?
Jo, för då lär vi oss att blunda, vi lär oss att ignorera signalerna på att något är fel, att någon av våra vänner kanske behöver hjälp, att vår vän är en förövare. Kort sagt, vi bygger upp en perfekt värld där missdådare inte finns. Och vi tvingar de som är utsatta för det ännu djupare in i tystnad, skuld och skam.
Inom alla relationsformer finns det svartsjuka (Åh jo, inom poly och RA med), inom alla relationsformer finns utrymme för missförstånd och sårade känslor.
Men inom alla relationsformer finns det plats för kärlek, omtanke och respekt.
Och inom alla relationsformer så finns det as. De som skadar, de som gör illa, de som kan döda.
Individer.
Så, polyamori är inte perfekt
Monogami är inte perfekt
RA är inte perfekt
Ingen relationsform skyddar vare sig mer eller mindre mot as som skadar i relationer.
För det är individer som gör detta och vi kan inte skydda oss mot individer vars beteende vi inte kan föruse eller känner till.
Men vi kan lära oss att känna igen när någon i vår närhet far illa, vi kan lära oss att känna igen tecknen på att något är fel i en relation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar