Tidigt imorse uppmärksammade Thomas Arnroth mig på twitter att världen ännu en gång var ur led. En debatt som jag trodde att vi lagt bakom oss för två-tre år sedan var uppenbarligen inte så död som jag hade hoppats. Nämligen den där man skyller våld på TV-spelskulturen.
Låt mig börja från början.
Igår blev en fotbollsupporter, en fyrabarnspappa, misshandlad till döds i Helsingborg i samband med Allsvenskans öppnande. Jag fick reda på det via sociala medier i går och allt bara föll i bröstkorgen. Riktigt hemskt och sorgligt så det värker i hjärtat.
Det var ju självklart att detta skulle tas upp i tidningar, tv och radio. Men den förklaringen som journalisten Ken Olofsson presenterade i dagens Gomorron Sverige till varför en sådan hemsk händelse kunde inträffa slog mig med häpnad. Sen blev jag förbannad.
Kort sagt så sa han så här:
"Alltså, det är ju en grupp människor som är intellektuellt understimulerade och jag tror att de är inspirerade av TV-spelsvåldet där man slår på huvuden och sticker ner människor och sedan går man ut och gör det i verkligheten. Och det kan ju inte klubbarna göra så mycket åt mer utan det är ett samhällsproblem och jag tycker att samhället uppträder väldigt svagt."
Detta är ett så urbota korkat uttalande så jag vet knappt ens vart jag ska börja. En person har misshandlats till döds vid en fotbollsmatch och skulden läggs på tv-spel? Seriöst, släpp sargen lite.
Jag tänker inte ge mig in på en djupare analys om varför mannen misshandlades till döds för det vet jag inte.Men det jag vet är att mannen blev inte nedklubbad med en konsol eller snittad med en CD-skiva.
Vi kan inte skylla våldet som sker i samhället på tv-spel när det inte finns någon relation, det är att ta den lätta vägen ut och hitta en svepskäl som är enkelt att rasa mot. Och jag finner mig inte i att man skyller detta på tv-spelskulturen istället för att ta en rejäl titt på fotbollskulturen där detta faktiskt hände.
Kära Ken Olofsson, öppna ögonen och analysera vad som hänt på platsen och i kulturen där det hänt, ta och titta på verkligheten istället för att gå och leta orsaker i tvspelsvärlden.
Det är så sjukt obildat för att inte tala om fegt samt enormt respektlös mot mannen som dött.
Thomas Arnroth har skrivit en väldigt bra krönika om det hela här och Åsa Roos har även analyserat igenom det här. Läs deras inlägg och se gärna på klippet här.
måndag 31 mars 2014
söndag 23 mars 2014
Backstreet Boys i mitt hjärta för alltid
Jag och min kära vän Anve gjorde en fantastisk sak förra fredagen. Vi gick på konsert för att se en gammal musikkärlek som för oss alltid hängt med, som åldrats med oss och som vi fortfarande älskar, nämligen Backstreet Boys. Det var speciellt inte bara för att vi skulle gå och se våra kärlekar från förr men också för att vi på ett sätt också gjorde en slags tidsresa.
För när vi lämnade över våra biljetter i entren på Scandinavium och steg in på arenan ihop med 7000 andra fans så slängdes vi samtidigt tillbaka till år 1999 då vi var pyttesmå, 13 och 14 år, och med all världens tonårskärlek i hjärtat stod på samma plats för att se samma band.
Det var väldigt spexigt och så härligt att stå där nästan 14 år senare tillsammans och sjunga med, dansa och vråla sig totalt tokhes. För hur mycket jag än växer upp, hur mycket ny musik som än hamnar i mitt hjärta så har Backstreet Boys en speciell plats och kommer alltid ha det.
Deras låtar var med mig under tonåren och såg mig växa upp, deras musik har tröstat mig varje gång jag gråtit ögonen ur mig efter det att en relation tagit slut, de har varit med mig varje dag på ett nytt jobb och i varje ny första förälskelsefas där allt är så där rosenskimrande och skört.
Jag älskar de fortfarande och kommer nog alltid göra det.
Nu i senaste avsnittet av MegaNörd tog jag och Vargsyster och diskuterade just detta med tonårsmusik och det avsnittet kan ni lyssna på här, jag rekommenderar det varmt och det finns till och med en liten tävling med!
Just nu så lyssnar jag än en gång sönder Backstreet Boys senaste album och min favoritlåt just nu är den här, enjoy!
För när vi lämnade över våra biljetter i entren på Scandinavium och steg in på arenan ihop med 7000 andra fans så slängdes vi samtidigt tillbaka till år 1999 då vi var pyttesmå, 13 och 14 år, och med all världens tonårskärlek i hjärtat stod på samma plats för att se samma band.
Det var väldigt spexigt och så härligt att stå där nästan 14 år senare tillsammans och sjunga med, dansa och vråla sig totalt tokhes. För hur mycket jag än växer upp, hur mycket ny musik som än hamnar i mitt hjärta så har Backstreet Boys en speciell plats och kommer alltid ha det.
Deras låtar var med mig under tonåren och såg mig växa upp, deras musik har tröstat mig varje gång jag gråtit ögonen ur mig efter det att en relation tagit slut, de har varit med mig varje dag på ett nytt jobb och i varje ny första förälskelsefas där allt är så där rosenskimrande och skört.
Jag älskar de fortfarande och kommer nog alltid göra det.
Nu i senaste avsnittet av MegaNörd tog jag och Vargsyster och diskuterade just detta med tonårsmusik och det avsnittet kan ni lyssna på här, jag rekommenderar det varmt och det finns till och med en liten tävling med!
Just nu så lyssnar jag än en gång sönder Backstreet Boys senaste album och min favoritlåt just nu är den här, enjoy!
onsdag 12 mars 2014
Highschool of the Dead
Jag har en rätt grav zombieskräck. Det spelar ingen roll om det är natt eller dag, vår eller vinter. Zombies får mig att springa fort som fan åt andra hållet och ger mig mardrömmar. Men jag kan trots det inte låta bli att sluka böcker och serier om zombies.
Nu senast så hittade jag mangan Highschool of the dead vilken beskrevs som en helt okej manga. Jag menar, ett gäng skolungdomar som plötsligt befinner sig mitt i den världskatastrof som stavas zombieapocalyps och som dels ska försöka överleva, dels ta rätt på sina familjer men också ta reda på varför folk förvandlas till zombies… Hur illa kan det bli?
Svar: Seriöst jävla överdåligt.
Jag har läst igenom alla kapitlen som kommit ut och detta var i särklass den sämsta mangan jag läst. Ever.
Storyn är inte helt fel, jag gillar misären och ångesten som zombies skapar och även fast mangan kopierar hej vilt från de flesta serier och tvspel om zombies som kommit ut senaste åren (våra hjältar slår sig bland annat genom ett köpcenter där de letar igenom alla butiker för vapen, låter det bekant? Ja jag tittar på dig, du traumaskapande spel som stavas Dead Rising) så hade det varit charmigt välbekant.
Men all mjukporr gör att jag vill skrika och slänga böckerna på elden. Det är inte kul eller roligt med konstanta upp-skirts på alla kvinnliga karaktärererna, att de hela tiden måste åma sig så att ryggraden går av och att en karaktär enbart verkar finns med för någon sorts comic relift som tar sig uttryck i…hennes stora bröst.
Och det hjälper ju inte heller att alla karaktärerna, utan undantag, är helt hopplöst träiga och ointressanta. Jag har sett allihopa förut: Den tjocka glasögonnörden, den mörkhåriga tjejen som svingar en katana, sjuksköterskan med gigantobröst, den lilla föräldralösa flickan och hennes hund och inte att förglömma, den tonårige hjälten som tvingas växa upp, leda gruppen och som slits mellan sin ungdomskärlek med stora bröst och den mystiska katanatjejen.
Snark.
Det är en hopplöst tråkig grupp och jag sitter seriöst och vill att zombierna ska äta upp dem för trots att gruppen är cool och bra med alla vapen de hittar så väger det inte upp det faktum att det pågår noll och nada karaktärsutveckling.
Det mest intressanta är allt vapennörderi som pågår men inte ens det är roligt i mer än två sekunder och sedan vill jag bara klösa ögonen ur mig i ren frustration.
Highschool of the Dead är bröst, våta t-shirts, en skittråkig antagonist och det som kunde varit intressant (nämligen storyn, deras resa för att hitta sina familjer och mysteriet med varför alla är zombies) verkar helt ha bortprioriteras till förmån för en slags tävling i hur många trosor per kapitel tecknaren kan klämma in. Samt att de måste bada nakna. Jämt. Och slåss i kort kjol och stayups.
Bara håll er borta från detta elände och läs bra zombielitteratur istället. Jag ska leta vidare efter en vettig zombiemanga och hoppas att mina ögon läker ihop. För det här var seriöst det sämsta i mangaväg jag varit med om.
(Publicerades ursprungligen på megazine.)
(Publicerades ursprungligen på megazine.)
måndag 10 mars 2014
Män som misshandlar kvinnor ska inte kriga i mitt krig
Jag tycker inte att det bara är kvinnor som ska kriga för kvinnors rättigheter, långt därifrån. Kvinnors rättigheter angår alla och därför bör alla, oavsett kön, kämpa för en bättre och mer jämställd värld.
MEN!
Dock så finns det individer jag inte vill se föra det här kriget och det är männen som hycklar. De som kallar sig feminister och förkämpar för kvinnor rättigheter men i praktiken inte efterlever det.
Och detta faktum kom och slog mig i ansiktet på Internationella kvinnodagen i lördags.
Tack för det.
Det blev för mig en påminnelse om hur skrämmande kort vi ibland tänker och hur lätt det är att missbedöma män för att de verkar som snälla killar ™
Och ja, det finns extremt många vettiga, bra män därute som är bra feminister och som i ord och handling visar att de vill ha ett bra och jämnställt samhälle.
Men så finns de som hycklar, de som säger en sak offentligt och som i praktiken gör en helt annan sak.
GT:s chefredaktör Frida Boisen beskriver det klockrent i sin krönika med följande ord:
"När de korrekta manliga busschaufförerna, direktörerna, politikerna, journalisterna och läkarna går hem, så hänger några av dem jämställdhetsmasken bredvid rocken i hallen. Hemma får de fortsätta slå "sin" kvinna. Som de alltid gjort."
(Resten av Frida Boisens krönika kan du läsa här)
De här korrekta männen som slår sina partners, som våldtar och som kränker kvinnor men som på utsidan är praktexempel på hur en bra man™ska vara, de äcklar mig verkligen.
Dessa män är inga jag vill ha med i kampen för feminism och ökad jämställdhet. Det är hyckleri från deras sida och något som på lång sikt snarare drar ner kampen än gagnar den. För att inte tala om den totala bristen på självinsikt eller bristen på ånger och vilja att bättra sig. För jag kan seriöst inte ta en man som står och talar om kvinnors rättigheter på allvar när jag vet att personen inte menar det eller förstår vad det innebär att behandla en annan medmänniska med respekt.
Platt fall direkt.
Sedan har vi den här detaljen med att de bryter mot lagen genom misshandel och våldtäkt.
Jag kanske är för hård och kall men nej, män som misshandlar och våldtar, män som begår brott mot kvinnor har ingen rätt att stå och predika om jämställdhet eller kvinnors rättigheter.
MEN!
Dock så finns det individer jag inte vill se föra det här kriget och det är männen som hycklar. De som kallar sig feminister och förkämpar för kvinnor rättigheter men i praktiken inte efterlever det.
Och detta faktum kom och slog mig i ansiktet på Internationella kvinnodagen i lördags.
Tack för det.
Det blev för mig en påminnelse om hur skrämmande kort vi ibland tänker och hur lätt det är att missbedöma män för att de verkar som snälla killar ™
Och ja, det finns extremt många vettiga, bra män därute som är bra feminister och som i ord och handling visar att de vill ha ett bra och jämnställt samhälle.
Men så finns de som hycklar, de som säger en sak offentligt och som i praktiken gör en helt annan sak.
GT:s chefredaktör Frida Boisen beskriver det klockrent i sin krönika med följande ord:
"När de korrekta manliga busschaufförerna, direktörerna, politikerna, journalisterna och läkarna går hem, så hänger några av dem jämställdhetsmasken bredvid rocken i hallen. Hemma får de fortsätta slå "sin" kvinna. Som de alltid gjort."
(Resten av Frida Boisens krönika kan du läsa här)
De här korrekta männen som slår sina partners, som våldtar och som kränker kvinnor men som på utsidan är praktexempel på hur en bra man™ska vara, de äcklar mig verkligen.
Dessa män är inga jag vill ha med i kampen för feminism och ökad jämställdhet. Det är hyckleri från deras sida och något som på lång sikt snarare drar ner kampen än gagnar den. För att inte tala om den totala bristen på självinsikt eller bristen på ånger och vilja att bättra sig. För jag kan seriöst inte ta en man som står och talar om kvinnors rättigheter på allvar när jag vet att personen inte menar det eller förstår vad det innebär att behandla en annan medmänniska med respekt.
Platt fall direkt.
Sedan har vi den här detaljen med att de bryter mot lagen genom misshandel och våldtäkt.
Jag kanske är för hård och kall men nej, män som misshandlar och våldtar, män som begår brott mot kvinnor har ingen rätt att stå och predika om jämställdhet eller kvinnors rättigheter.
lördag 8 mars 2014
Det blir inget jävla grattis på kvinnodagen
Internationella kvinnodagen alltså. Jag har haft en kluven relation till den. Från att ha varit helt "Va, finns det en kvinnodag?" till "JAAAA, vi måste fira kvinnornas dag!" och nu slutligen bara...Nej.
Jag vill inte fira Internationella kvinnodagen. Jag vill verkligen inte det. För jag tycker att kvinnors rättigheter ska stå i fokus alla dagar om året, jag vill se mer, bättre och mer intensiv kamp för att kvinnor ska få lika mycket rättigheter som män och framförallt så vill jag slippa känna att imorgon, då är vi tillbaka i en ojämställd värld för att då är kvinnodagen över och det är dags att gå tillbaka till vardagen.
Bland alla grattis på facebook till höger och vänster så vägrar jag att säga grattis till mina medkvinnor för att vi har en egen dag.
Missförstå mig rätt, jag tänker minnas och hylla de fantastiska kvinnor genom historien som gav oss så mycket av de rättigheter vi har idag. Och mitt hjärta är fyllt med kärlek till alla de underbara människor som tillsammans med mig för kriget för feminism och mer jämställdhet varje dag, året om.
Men det skär i mig att en del tycker att det räcker med en dag och that´s it. Eller ännu värre, de som inte greppar de orättvisa strukturer och det förtryck som drabbar en bara för att man är kvinna.
När kvinnor har lika mycket rättigheter som män, när det inte görs program som påstår att "feminismen har gått för långt", när kvinnor slipper bli kallade hora eller slampa beroende på vad de har på sig, när jag slipper ägna timmar åt att debattera varför det inte är okej att dra våldtäktsskämt... Ja listan kan göras hur lång som helst.
När det faktiskt är en jämställd värld mellan könen, då tänker jag stå och gråta av lycka och slänga rosenblad över hela världen.
Vill du göra skillnad och hjälpa till, säg inte grattis till alla kvinnor du ser och känner. Ge inga rosor. Gör något konkret istället. Det är inte svårt.
(Och ja, innan någon hinner kläcka det gamla argumentet : "Detta drabbar män också!!" Ja det gör det men du är på fel forum. Jag talar om kvinnor just nu. Tack.)
Jag vill inte fira Internationella kvinnodagen. Jag vill verkligen inte det. För jag tycker att kvinnors rättigheter ska stå i fokus alla dagar om året, jag vill se mer, bättre och mer intensiv kamp för att kvinnor ska få lika mycket rättigheter som män och framförallt så vill jag slippa känna att imorgon, då är vi tillbaka i en ojämställd värld för att då är kvinnodagen över och det är dags att gå tillbaka till vardagen.
Bland alla grattis på facebook till höger och vänster så vägrar jag att säga grattis till mina medkvinnor för att vi har en egen dag.
Missförstå mig rätt, jag tänker minnas och hylla de fantastiska kvinnor genom historien som gav oss så mycket av de rättigheter vi har idag. Och mitt hjärta är fyllt med kärlek till alla de underbara människor som tillsammans med mig för kriget för feminism och mer jämställdhet varje dag, året om.
Men det skär i mig att en del tycker att det räcker med en dag och that´s it. Eller ännu värre, de som inte greppar de orättvisa strukturer och det förtryck som drabbar en bara för att man är kvinna.
När kvinnor har lika mycket rättigheter som män, när det inte görs program som påstår att "feminismen har gått för långt", när kvinnor slipper bli kallade hora eller slampa beroende på vad de har på sig, när jag slipper ägna timmar åt att debattera varför det inte är okej att dra våldtäktsskämt... Ja listan kan göras hur lång som helst.
När det faktiskt är en jämställd värld mellan könen, då tänker jag stå och gråta av lycka och slänga rosenblad över hela världen.
Vill du göra skillnad och hjälpa till, säg inte grattis till alla kvinnor du ser och känner. Ge inga rosor. Gör något konkret istället. Det är inte svårt.
(Och ja, innan någon hinner kläcka det gamla argumentet : "Detta drabbar män också!!" Ja det gör det men du är på fel forum. Jag talar om kvinnor just nu. Tack.)
måndag 3 mars 2014
Prolog 2014
Min kropp är trasig och trött och fast min hjärna är fylld av bra idéer och mysnöjdhet så är den med rätt slutkörd.
Ja, i helgen så åkte jag iväg på lajvkonventet Prolog för andra året i rad. För att vara ärlig var jag så totalt trött och nere så jag var inte alls pepp. Men det blev väldigt bra ändå. Det var trevligt att träffa hela KH-crewet igen och jag hann med en massa kul programpunkter även fast jag följer min tradition att inte gå på ett enda lajv på Prolog.
Kort sagt så var det en väldigt bra helt med mycket vänner att prata med och på tok för sena nätter samt sockeröverdos. Blev rätt pepp på en helt bunt lajv med under 2014 så nu ska vi bara se vart tiden och ekonomin sätter gränserna!
Och jag och Zinwei höll vår andra föreläsning ihop och trots all panik från min sida över att vi ine hunnit repa så blev det riktigt jädra bra. Detta året så hette vår föreläsning "Kvinnor med makt- om att spela statusroller på lajv som kvinna" och under våra 45 minuter så gick vi igenom olika hinder som en kvinna i en statusroll på lajv kan råka ut för, attityder, fördomar samt lösningar på problemen enligt oss.
Jag blev chockad över hur mycket folk det dök upp. Stolarna räckte inte utan vi fick springa ut och bära in fler och säga till nyanlända att gå och hämta stolar. Helt sinnessjukt men det kändes bra i all nervositet och ännu bättre efteråt för de applåder och peppande ord vi fick. Det tål att sägas igen att jag och Zinwei är ett helt överjävla bra radarpar.
Jag vet att många frågat oss innan om det kommer läggas upp på nätet som vår förra föreläsning men detta året så filmade inte Prolog några föreläsningar.
MEN!
Jag och Zinwei beslutade oss hastigt och lustigt efter föreläsningen att podda den och lägga upp den på nätet under våren. Så om du inte var på Prolog, lugn i stormen, vår föreläsningen kommer nå dig ändå :)
Ja, i helgen så åkte jag iväg på lajvkonventet Prolog för andra året i rad. För att vara ärlig var jag så totalt trött och nere så jag var inte alls pepp. Men det blev väldigt bra ändå. Det var trevligt att träffa hela KH-crewet igen och jag hann med en massa kul programpunkter även fast jag följer min tradition att inte gå på ett enda lajv på Prolog.
Kort sagt så var det en väldigt bra helt med mycket vänner att prata med och på tok för sena nätter samt sockeröverdos. Blev rätt pepp på en helt bunt lajv med under 2014 så nu ska vi bara se vart tiden och ekonomin sätter gränserna!
Och jag och Zinwei höll vår andra föreläsning ihop och trots all panik från min sida över att vi ine hunnit repa så blev det riktigt jädra bra. Detta året så hette vår föreläsning "Kvinnor med makt- om att spela statusroller på lajv som kvinna" och under våra 45 minuter så gick vi igenom olika hinder som en kvinna i en statusroll på lajv kan råka ut för, attityder, fördomar samt lösningar på problemen enligt oss.
Jag blev chockad över hur mycket folk det dök upp. Stolarna räckte inte utan vi fick springa ut och bära in fler och säga till nyanlända att gå och hämta stolar. Helt sinnessjukt men det kändes bra i all nervositet och ännu bättre efteråt för de applåder och peppande ord vi fick. Det tål att sägas igen att jag och Zinwei är ett helt överjävla bra radarpar.
Jag vet att många frågat oss innan om det kommer läggas upp på nätet som vår förra föreläsning men detta året så filmade inte Prolog några föreläsningar.
MEN!
Jag och Zinwei beslutade oss hastigt och lustigt efter föreläsningen att podda den och lägga upp den på nätet under våren. Så om du inte var på Prolog, lugn i stormen, vår föreläsningen kommer nå dig ändå :)
 |
| Tokigt fullsatt! Bild: Frida Karlsson |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)