Ett plats att kalla hemma.

Jag har verkligen inte hunnit blogga så mycket som jag velat. Den främsta orsaken till det stavas flytt.
Japp, ni hörde rätt!
Tillslut har jag, Svart och fnatten har tagit vårt pick och pack och flyttat till vårt eget hem. Det är så fruktansvärt skönt att ha ett eget boende som är vårt och som inte är hyrt i andrahand. Bara tryggheten i att vet att vi inte måste flytta om ett år gör guld för mina nerver.

Så halva januari spenderades i panik övrr att hinna packa flyttlådor, jobba och ordna allt det som ska hinnas fixa i samband med en flytt. Typ adressändring. Typ försäkring. Typ kattvakt för flyttdagen
Den stora flyttdagen kom, vi studsar ur sängen och tittar ut genom fönstret...rätt in i en vägg av snö.
Drygt en månad för sent så bestämde sig den stora vintern för att dyka upp med mängder av blötsnö, minusgrader och halka.
Vädergudarna har ett mycket dåligt sinne för humor och kan seriöst suga mig.

Att flytta lådor i snö är en konst. Men roligt!

Men trots vädret så lyckades min far och jag hämta den stora lastbilen vi hyrt och frakta den på hala vägar till lägenheten. Och där väntade så många av våra fina underbara vänner för att hjälpa oss med flytten. Jag blev sjukt glad och rörd över att så många dykt upp. Det värmde hjärtat! För att inte tala om att flytten gick i ett nafs. Snabbt som attan var vi klara med första flyttlasset och åkte mot nya hemmet där min mor och Svarts mamma väntade på oss med mackor och kaffe.
När sista lasset var kört däckade vi allihopa i soffan bland flyttlådorna och åt hamburgare.

Sedan började den stora upppackningen kombinerat med att organisera städningen av vår gamla lägenhet. Och någonstans här insåg vi att vi glömt att beställa internet till vårt nya hem så vi var katastofalt internetlösa och allt stod stilla. ALLT.
Eller ja, bara mitt twittrande och det kan ni klara er utan ett tag.

Nu har det gått några veckor och vi är nästan i ordning. Eller ja,det är tavlor som ska upp, saker som fortfarande ligger i lådor och jag vete katten vart jag gjort av mitt nagellack. Det är nog på ett mycket smart ställe.
Men vi är tillräckligt uppackade för att det ska vara hemma.

Vi har redan hunnit få en inflyttningspresent.
Ett fin duk som kom med posten från fina Mia