The chain of skuldbeläggning

Jag tänkte vi skulle prata lite om hur vi bemöter de som blivit utsatta för sexuella övergrepp och misshandel. 

Japp, det blir ännu ett inlägg och det beror på att jag fortfarande ser samma typ an sunkiga argumentationskedja som går runt, både bland vänner och på sociala medier.

Det är den typ av argumentationskedja som går ut på att ifrågasätta offret på ett sätt som vare sig är konstruktivt eller stöttande men som är dolt under en fernissa av omtanke.

Jag kan inte svara på om den fernissan beror på att man inte fattar eller på att man faktiskt inte vill stötta ett offer.
Men det retar mig något enormt att se detta tankesätt hos vänner och människor jag vet faktiskt säger sig vilja stötta offer.

När handling och filosofi går emot varandra och människor fortfarande inte greppar hur fel de gör, då krävs en pedagogisk bild för att visa hur fel det kan bli.

Tänk efter rejält.
Om du vill stötta de som blivit utsatta för sexuella övergrepp och misshandel och vill leva upp till vad du säger, följ då inte The chain of skuldbeläggning och misstro.
Det krävs inget åtal eller fällande dom för att kunna lyssna och tro på en person. Att intala sig det är tyvärr enligt mig en rätt feg väg för att slippa tänka själv, avsäga sig ansvar och framför allt låta bli att hantera att en vän farit illa.
Om du vill stötta någon på ett konstruktivt sätt så är det första steget att lyssna och tro på en person.
Det kräver ingen domstol. Det kräver empati och att du tror på din egen förmåga att bedöma människor.