Samt, jag ber om ursäkt för att detta blev ett tvåkönsnormativt inlägg.
Jag har ett tag funderat över detta med ilska.
Eller ja, rättare sagt, min tankekedja började för att jag blev rejält arg på ett personligt plan. (Vad jag är arg över beskrivs lite lätt här) Sedan fick jag höra att ilska är en skadlig känsla som jag borde sluta med och att allt skulle vara lättare om jag inte var så arg. Det var lite jobbigt när jag var arg.
Jag tänkte en slag på detta. För det var inte att jag inte hade rätt att vara ledsen över saker, det var att jag var arg som var jobbigt.
Och hör och häpna, det var män som sade till mig att detta med ilska var dåligt.
Här någonstans började jag fundera över hur vi ser på detta med manlig och kvinnlig ilska.
För det är inte första gången jag fått höra att jag borde sluta vara så arg men jag vet allvarligt talat inte riktigt varför det gör folk så upprörda när jag är arg.
Kanske har det att göra med det faktum att jag är en rätt liten tjej och jag har mer på sista tiden börjat visa när jag blir arg.
Det tar sig uttryck i att jag skriver det på facebook och att jag säger till människor som gör mig arg att de inte beter sig.
Och jag är så trött på att män ser min ilska som något hotande och något skadligt och lindar in det i välvilliga råd om att "det inte är bra för mig att vara arg" eller "tänk på att ilska kan ta över."
Ja det kanske den gör men det känns ruskigt bra.
När jag blir arg. men ilskan renar också något otroligt och seriöst, hade inte jag tillåtit mig själv att vara arg hade jag gått under.
Jag upplever att den här typen av kvinnlig ilska, den som syns och den som hörs, betraktas som hysterisk och farlig, som en mani.
Kvinnor får vara arga men då får de inte visa det, det ska hållas på insidan och helst bara beskrivas i dagböcker och kanske möjligen på en tjejkväll.
De får inte skriva om det, de får inte skälla ut någon och de får framförallt inte gå runt och ruva på agg.
Ilska som syns är något som förvandlar en kvinna från den klassiska mjuka och omhändertagande till något otyglat och farligt.
Jag har tidigare skrivit om detta med förlåtelse och kvinnorollen men jag kan dra det kort, en kvinna bör förlåta oförrätter, inte för att hon känner för det utan för att en kvinna ska vara mjuk och god. Om en kvinna bär agg så är hon en farlig och instabil person som tappat kontroll över sig själv
Båda dessa saker, hur vi ser på kvinnors ilska och samt kravet på att en kvinna måste förlåta, är enormt skadliga.
För ni ser väl vad detta gör för att tvinga in kvinnor i en roll som liten, tyst och söt?
Skuldbeläggningen som händer en kvinna om hon visar sin ilska blir också stor. Ord som rabiat, bitch och som sagt, den gamla godingen hysterisk är det vanligaste.
Ett vanligt skuldbeläggande argument är: "Alltså, jag förstår att du är arg men tänk på din partner! Din ilska gör att vänner tar avstånd från hen också."
Detta är så lågt och uselt att jag inte ens vet vad jag ska säga om det. Det bidrar också att kväva kvinnors ilska genom att peka på att de måste ta hänsyn till sin partner. I mitt fall vet jag att Svart står och hejar på mig med pompoms när jag är arg. För att han vet att det är bra att jag får ut min ilska.
Genom att stötta på det här viset så agerar han som en bra man som stöttar kvinnor i deras frigörelse, en winsituation.
Som feminist och kvinna får man också höra det allra vanligaste argumentet : "Om du bara varit mindre arg skulle jag lyssnat på dig, men jag lyssnar inte på arga kvinnor."
Phu, give me a break. Det krävs lite mer än det argumentet för att jag ska sluta visa min ilska. För att citera min goda vän Wonderkarin: "Om du vill stoppa mig, då får du ta och STOPPA mig", alltså, man kan inte få mig att sluta vara arg genom att skuldbelägga mig, det krävs mer.
Jag kan inte låta bli att resonera lite här om hur olik mäns ilska framställs.
Som varandes kvinna så är det svårt för mig att säga något om hur manlig ilska verkligen är, det är något jag inte kan sätta mig in. Men jag vet hur det framställs på film och hur jag upplever det när jag ser det på facebook och liknande.
När män är arga i filmer blir betraktats ilskan så är det något ädelt, en extra drivkraft och något som gör de till hjältar. I fallen med manlig ilska på film är det väldigt vanligt att hämnd läggs in som en extra krydda för att ge en manlig hjälte lite djup.
Det är väldigt vanligt att de manliga hjältarna ska hämnats ett brott som begått mot en kvinna de älskar.
Ja mäns ilska och deras hämndbegär har det byggts många filmer om och ofta får ilskan vara något ädelt som får fritt spelrum och den få ske utan moralkakor.
Det är mycket svårare att hitta filmer som fokuserar på kvinnlig ilska och kvinnlig hämnd, tydligaste exemplet som Wonderkarin påminde mig om är Kill Bill där en kvinna ska hämnas för sin egen skull.
Detta, både hur manlig och kvinnlig ilska är IRL men även hur det framställs på film anser jag vara djupt problematiskt.
Jag säger inte att män inte ska få vara arga (Hey, manliga ilska är väl en av de få känsloyttringarna patriarkatet säger att det är okej att män visar) , men det är ett faktum att mäns ilska leder i större grad leder till våldsbrott och mord i det verkliga livet,(något som det finns statistik på).
Jag tycker det är något väldigt fel när kvinnlig ilska betraktas som hysteri och manlig ilska betraktas som något ädelt.
Det gynnar inte männen och det gynnar inte kvinnorna och det förstärker bara sunkiga könsroller. Det låser fast kvinnor i en roll där vi tvingas vara mjuka och milda och männen i en roll där det enda känsloutlopp de får lov att ha är att drämma näven i bordet och vråla.
Jag har ingen klockren lösning på hur vi ska komma ifrån detta men jag vet att ett första steg är att sluta racka ned på kvinnor som visar ilska.
För att kunna vara arg som kvinna handlar om att ta plats och kräva sig en plats. Det handlar om att ta makten över sin egna känslor och att hitta sin röst.
Slutligen vill jag bara säga detta.
Jag tänker vara arg när någon gör mig arg, jag tänker skälla å folk när de inte beter sig. Jag tänker peppa andra tjejer till att våga vara arga när oförrätter begåtts mot dem. Jag tänker inte skuldbelägga dem till att gömma undan den känslan.
Jag tänker riva världen igen och igen för att detta ska hända för jag vägrar se mer skuldbeläggning av tjejer som är arga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar