Manliga feminister och vad jag förväntar mig

Jag ber på förhand om ursäkt för att detta blir ett tvåkönsnormativt inlägg.

Jag skriver en del om feminism men det var ett tag sen jag gjorde det sist. Jag brukar luta mig tillbaka på min flik “Varför feminism” uppe i bloggmenyn. Men eftersom jag känt mig mer och mer irriterad på folk som inte kan leva upp till feminismen genom att agera utan bara sitter och klagar så är det visst dags igen.

Vi börjar med en enkel sak, nämligen vad är feminism?

"En ser att det finns orättvisor i samhället baserat på kön och en erkänner att kvinnor har en sämre ställning

En vill aktivt arbeta för att förändra detta och se till att det blir jämställt mellan könen."

Vad jag vill komma med detta? Jo, raka vägen in på mitt huvudspår om hur en som man blir en bättre feminist.
Jag har väldigt många manliga vänner som är feminister. En del är helt underbart bra på det och lever det varje minut, de är respektfulla, bra allierade, tar inte all plats och är väl medvetna om sina privilegier som män.

Jag har tyvärr även andra manliga vänner som inte är lika bra feminister. Många gånger beror det tyvärr på att de inte fattat att detta med feminismen är en dagliga kamp och att det måste arbetas med samhället. 

Det räcker inte med att bara säga att en är feminist, du måste leva det med. Hela tiden.
Andra gånger beror det på att de inte fattat att de inte kan ta allt rampljus i den feministiska kampen. De får inte vara hjälten som stormar in och räddar dagen och då blir det plötsligt inte lika kul längre.

Ibland ser jag män som i facebookstatusar och i på forum säger att feminismen inte tilltalar dem, att det handlar om manshat och att en som man inte kan vara feminist.

Det anser jag inte stämmer.

Som man kan du vara feminist, det går alldeles utmärkt. Feminism handlar om en ideologi och det är ett verktyg för att uppnå jämställdhet. Alla i ett samhälle vinner på jämställdhet och att dra det gamla argumentet om manshat… snälla, bara lägg ned.
De som säger att det handlar om manshat är enligt min erfarenhet män som antingen inte greppat vad feminism handlat om eller som någon gång känt sig illa behandlade av en kvinna.
Jag personligen får ofta höra att jag hatar män. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om det eftersom det inte är sant.

Det stämmer dock att jag har en hårdare hållning mot män och att jag kräver mer av dem när det gäller feminism eftersom männen är i överläge i dagens samhälle och sitter på mest makt.
Jag har också väldigt lite tålamod med män som envisas med att vara blinda för strukturer och som inte kan se att de har en privilegierad ställning i ett samhälle som belönar män och missgynnar kvinnor.

Är du en manlig feminist så vill jag se att du jobbar stenhårt för att bidra till att den feministiska kampen och jag blir arg och irriterad när jag ser män som säger sig vara feminister men som sedan inte gör något.
Det kallas att plocka gratispoäng och surfa på en kamp som bärs upp av kvinnor. (och det har vi sett så ofta genom historien så låt oss lägga den klyschan på hyllan)

Nu kommer vi till ett problem jag ser dagligen.

Jag upplever tyvärr väldigt ofta att manliga feminister gärna vill vara med och bidra men på sina egna villkor och utan att ta någon hänsyn till vad som gjorts innan eller vad som är viktigt för kvinnorna.
Det gör mig trött och arg när manliga feminister springer före och skriker slagord medans jag och en bunt andra feminister står och försöker släpa iväg den stora sten som kallas för patriarkatet.

Jag tänker säga detta en gång:
Det som behövs är inte att fler män klappar sig själv på axeln för att de är bra feminister i teorin, det som krävs är att ni ställer er bredvid mig och hjälper till att släpa bort stenen i praktiken.
Först då händer det något konkret.

Sedan så ser jag ibland manliga feminister som känner att feminismen inte tar tillräckligt stor hänsyn till dem och därmed lackar ur.

Ja, hur bemöta det här.

Eftersom  feminismen handlar om att män och kvinnor ska ha lika stora rättigheter så är jag väl beredd att säga nej - feminismen ska inte ta hänsyn till män i första hand.
Orsaken till detta stavas att det är sådan obalans mellan män och kvinnor att det är svårt att jobba ikapp.

Männen har genom historien haft den politiska, ekonomiska och sociala makten och även om kvinnornas ställning har blivit bättre (hurra för rösträtt!) så har männen fortfarande denna makt. Det går inte att komma ifrån.

Så jag kan inte ta det på allvar när det vid debatter om feminism dyker upp argument om att vi måste tänka på männen i detta och ge de lika stor plats som kvinnorna.

Jag är ledsen (eller inte) men att ge männen plats har redan gjorts i så många hundra år redan och det gav inte kvinnorna jämlikhet överhuvudtaget.

Idag har männen mer plats än kvinnorna och för att det ska bli jämställt måste kvinnorna får lika mycket plats som männen, detta genom att vi i den feministiska kampen fokuserar på kvinnorna och männen får ta ett steg tillbaka tills det är jämställt.
Jobbar vi lika mycket för männen nu kommer kvinnorna alltid att ligga lika långt efter som de alltid har gjort.
Svårare än så är det inte.

Feminismen ska enligt mig däremot hantera mansrollen och de orättvisa strukturer den för med sig, det är vitalt för att man ska få ett jämställt samhälle.
Men det är stor skillnad på att titta på de strukturer som formar vårt samhälle på ett större plan och att säga att man som manlig feminism inte får tillräckligt med uppmärksamhet.
Detta är de vanligaste beteendena där jag ser att manliga feminister brister och jag tänkte även räkna upp en liten kortfattad lista.

Sex vanliga fel manliga feminister gör:

*Tar allt rampljus och allt talutrymme i debatter och på nätet. Vanligt är att de talar för kvinnor utan att släppa fram kvinnorna själva.
*Säger att de är feminister men stöttar aldrig kvinnor.
*Använder sig av sin feministstämpel för att framstå som bra snubbar och kunna fortsätta med sunkigt beteende.
*Läser aldrig på utan kräver att deras kvinnliga vänner ska undervisa dem i feminism samt kräver bekräftelse av dem.
*Leker djävulens advokat och pekar ut alla fel kvinnliga feminister gör (som att de är för arga och att de borde lugna ner sig) samt hävdar att de skulle göra saken bättre själv.
*Engagerar sig aldrig i något feministiskt (det som kallas att “you talk the talk but you don´t walk the walk”)

Dessa ovanstående beteenden gör ingen nytta alls och är för mig en ständig källa till irritation. Och för feminismen så gör det ingen nytta alls.

Men hur blir en då en bra manlig feminist?  

Jag är ingen expert men tänkte räkna upp vad jag uppskattar mest från mina manliga feministvänner:

*Lev med feminismen 24/7. Var inte bara en bra feminism vid tillfällen då det passar dig utan var det konstant.
*Lyssna på vad kvinnor säger, i diskussioner och på nätet.

*Ta inte upp hela talutrymmet i en diskussion utan backa.
*Mansplaina inte.
*Tro på kvinnors berättelser och nedvärdera inte.
*Säg ifrån mot sexism i alla former, från verbala “höhö” skämt till trakasserier.
*Lyft upp de kvinnor du känner genom att peppa och vara ett bra stöd. Öva på att bekräfta istället för att söka bekräftelse.
*Utmana mansrollen genom att ifrågasätt den och de strukturer som är förknippat med att vara män.

*Sluta säg att kvinnor i din omgivning är arga. Fundera ett varv till på VARFÖR vi är arga och stötta i ilskan.

*Engagera dig feministiskt på alla sätt du kan, genom att gå på demonstrationer, föreläsningar, studiecirklar och liknande.

Kort sagt, det är väldigt få män som aktivt imponerar på mig, som kan se utanför sitt privilegium och som arbetar för jämställdhet. Men de som gör det är värda all creed och är riktigt jävla bra människor.
Jag är tacksam och glad för att jag få ha er i mitt liv och sätter enormt värde på er vänskap!


--------------------------

För mer läsning rekommenderas dessa länkarna från  bloggen Din vänsteruggla i mossen

Feminism för killar del 1
Feminism för killar del 2
Feminism för killar del 3
Feminism för killar del 4