Sansa och Jon eller varför vi inte lyssnar på hysteriska människor

OBS! Följande inlägg innehåller spoilers för Game of thrones Säsong 6 och speciellt för episod 9. Vill ni inte läsa, följ efter bläckfisken!

Jag har tänkt lite på senaste avsnittet av Game of thrones, alltså avsnitt 9, Battle of the Bastards.

Det talas mycket på forum och i min facebookfeed om Sansas svek gentemot Jon Snow. Alltså, varför hon inte berättade klart och tydligt för honom att hon hade skrivit och begärt hjälp från Arryn.

Jag funderade en vända på det och här är min teori (notera att detta är baserat helt på tv-serien och inte har något med bokseriens karaktärer att göra).

Två väldigt olika syskon.

Sansa är en rätt smart och skillad tjej. Hon har lyckats överleva i Kings Landing och efter att ha gått på en rad besvikelser så har hon lärt sig att spela spelet så att säga.
Men hon är också kvinna och har lärt sig att ingen lyssnar på henne. Plus det faktum att hon vet av egen erfarenhet att kvinnor inte har mycket makt i världen.

Jon Snow är en extremt duktig fighter när det gäller svärd plus att han har mycket empati och lagom med vilja för att bryta regler för att nå sina mål. Så han har på något sätt lyckats bli befälhavare över Nigth´s Watch.
Trots hans status som bastard så lyssnar folk på honom i egenskap av både kompetens men också för att han är man.

Först en titt på Sansa:

Snäll och trevlig? Fuck it, Ramsey!

Sansa har varit gift med Ramsey Bolton och vet mycket väl vad han går för och vad han kan göra. Trots det så har hon ingen plats i krigsrådet kvällen innan och när hon väl förklarar för Jon hur Ramsey förmodligen kommer agera så säger han emot och säger att han mycket väl vet hur man slåss. Och inte ska falla för något av Ramseys trick.

Oh Jon Snow, you know nothing about Ramsey Bolton.....

Hon är också den som vet att de inte kommer lyckas få tillbaka Rickon. Hon ser klart och tydligt på situationen medan Jon vägrar ge upp över sin bror. Sansa påpekar dock också att hon inte vet något om krig men att de har har för få mannar för att lyckas attackera Winterfell.
Jon skriker att de redan har bett varje hus i Norden om hjälp.
Och här kommer det: Sansa har skickat ett brev om hjälp (från Arryn vilket vi får se senare i episoden) men hon nämner inget om det till Jon alls kvällen innan.
Varför gör hon inte det?

Här är min analys:
Hon vet inte om hennes brev fått någon respons. Hon vet inte när eller ens om det kommer att komma någon hjälp.
Hon vet också att ingen lyssnar på henne eftersom hon är kvinna utan någon som helst erfarenhet av krig. För de omgivande männen är Sansa en kvinna som har räddats. Hon är enligt de i en position där hon behöver skyddas och det är den rollen de sätter henne i. Men Sansa är själv medveten om att det inte finns någon som kan skydda henne. Den enda som kan skydda henne och rädda situationen är hon själv.
Hon säger inget till Jon om hjälpen hon bett om för att hon inte vet om den ens kommer men också av en annan orsak som jag kommer till strax.

Låt oss ta en titt på Jon.

"Jag ska inte falla i Ramseys fälla, jag ska inte falla i Ramseys fälla"... Eller hur var det nu?

Han har dött och blivit tillbaka hämtad från andra sidan. Han har tvingats hänga flera av sina män, bland annat Olly som var en ung pojke. Han har kastats in i en roll som härförare, återförenats med sin syster och fått en brev om att ett psycho har hans lillebror som gisslan.
Visserligen försöker han hålla ihop men det Jon hade behövt är egentligen att sitta och få hantera att han faktiskt har dött och kommit tillbaka. Det är en rätt stor grej trots allt.
Men nu finns inte tid till det och resultatet är att Jon i desperation har känslor överallt. Och han vill desperat hoppas att de kan rädda Rickon, trots att han vet att de har för få män.

Och detta är orsaken till att Sansa inte berättar något för Jon. För att han just nu har ett slags mental breakdown med känslor överallt och bara rusar rakt fram i desperation. Endast det faktum att han trots allt är en bra fighter och bra befälhavare i grund gör att det inte går helt på röven men han går på autopilot och face it, han vill dö.

Sansa vet att det är en risk att berätta för honom vad hon håller på med för medans hon ser situationen klart, så lever han på något slags hopp om att vilja rädda allt men utan att vilja lyssna.
Så i slutänden så berättar Sansa inget för Jon för att han är så pass känslostyrd och hysterisk att hon vet att det inte är någon idé.
Hon behandlar honom kort sagt som en majoritet av männen i Game of Thrones behandlar kvinnor - och som hon själv har blivit behandlad. Jon är nu en varelse som hon både vill skydda och dels hålla långt bort som fan från alla smarta planer.

Hårt och elakt? Tja kanske. Men jag gillar hur utvecklingen är här. Jag gillar att Sansa får vara den med en agenda, att hon får vara den som gör planer och som tänker logiskt.
Det visar hur mycket hon växt och vilken resa hon gjort sedan hon var en tonåring med romantiska drömmar.
Jag gillar också jättemycket att Jon får vara den med alla tusen känslorna och att det är han som rusar fram emot Rickon med hjärtat i halsgropen.
Det visar hur mycket han har påverkats av sin plötsliga död men att han samtidigt inte blivit helt avtrubbat av att ha slagits mot white walkers, wildlings och fan och hans moster vid en mur längst bort i ingenstans.

För mig tjänar sättet som både Sansa och Jon agerar på som en slags brytning av de klassiska könsrollerna inom fantasyserier. Det är väldigt vanligt att kvinnorna är styrda av känslor och familj och männen är de som håller huvudet kallt och gör logiska, om än något oempatiska val.

Det hindrar inte att jag på ett plan tycker att Jon verkligen förtjänat att förlora striden på grund av hur idiotiskt han beter sig eller att Sansa kanske borde ha sagt något. Men mot bakgrund av både deras respektive resor och trauman så förstår jag dem. Lägg där till att jag älskar att de vrider på könsrollerna och jag är redo att förlåta allt.

Nu kommer det säkert dyka upp något i sista avsnittet som ställer min fina analys helt på huvudet. Men det är lite charmen med Game of Thrones.