MsMemberger och jag gick på bio och såg den och från första rutan vad jag helt fast. När sluttexterna rullade så kunde jag knappt ens resa mig. Jag ville mest bara sitta kvar och bara andas. Eller snarare bara känna.
Jag och Svart såg den två dagar senare och först nu har jag kunnat samla mig och skriva vad jag tycker om filmen.
 |
| Taki och Mitsuha |
Your Name är regisserad och skriven av Makoto Shinkai och är berättelsen om Mitsuha och Taki. Mitsuha lever ett stilla liv i på Japans bergiga landsbygd men hon drömmer om att leva inne i Tokyo. Taki bor i Tokyo, går regelbundet på cafe med sina vänner och jobbar extra på en restaurang.
En morgon vaknar de och upptäcker att de inte bara bytt liv utan också bytt kroppar.
Det är början på en av de vackraste och mest gripande historier som berättats.
Varför föll jag så handlöst för Your Name?
Först och främst är Your Name fantastisk vacker tecknad. Det är en otroligt skicklig blandning av dataanimation (tror jag)och handritade bilder. Det skapar en makalös bakgrund till berättelsen och det i kombination med vacker musik och ett bra soundtrack gör att berättelsen lätt flyter på och flyttas mellan Mitsuha och Taki på ett sätt som inte bara känns naturligt utan också gör det till en fröjd för tittarna att följa med i.
Öppningsscenen kan vara det bästa som gjorts i animerad film sedan Studio Ghibli gjorde Ponyo.Det gör inte saken sämre att de har gjort en enorm ansträngning att få alla detaljer rätt, särskilt i Tokyo där tågsignaler, stationer och ljudbrus är spot on. När jag blundade stod jag för en stund på Tokyos station med tusen människor runt mig som alla rörde sig åt sitt håll.
Det är en speciell känsla att en film kan göra så med en.
För det andra känns filmen väldigt annorlunda och unik, både för att vara en animefilm men även för att vara en tecknad film överhuvudtaget.
Den har en vuxen ton som tar upp teman som familj, kärlek, ansvar och att våga lita på någon helt ut. Det är en berättelse om att interagera med någon du inte känner och att ha mod att våga ändra sig själv och allt runtomkring en.
Den berättar om hur det är att vara ung, om att vilja längta bort och längta hem samt hur det är att leta efter något en aldrig kan greppa om.
Men framförallt så tar den upp detta med könsroller och hur de påverkar både oss själva och de vi interagerar med, detta på ett väldigt finstämt och bra sätt som gav mig en klump i halsen. Jag vill se mer sådant i fler filmer, mer av den här respektfulla tonen.
För det tredje fungerar berättelsen väldigt bra. För mig kändes den ny och unik som sagt och den höll ett bra tempo genom hela filmen samtidigt som den lyckades med att överraska. Det fanns inte ett ställe där jag tappade koncentrationen eller visste vad som skulle hända härnäst.
För det fjärde så fick den här filmen mig att känna med både Taki och Mitsuha på ett sätt som kändes hela vägen in i hjärtat. Deras finstämda berättelser gav mig tårar i halsen och en igenkänning på ett sätt jag inte kan beskriva helt.
Kanske är det precis den där känslan av att vakna ur en dröm med tårar på kinderna och innan du hinner blinka till är drömmen borta. Men du undrar ändå, för resten av dagen, vad det var du drömde och vad det är du glömt.
Musiken till filmen är gjord av musikern Yojiro Noda och hans band Radwimps framför alla sångerna i filmen. Sparkle här ovan är nog min favorit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar