söndag 25 juni 2017

The Princess Weiyoung

Jag älskar ju som bekant kinesiska kostymdramas och det senaste i raden som jag fallit helt handlöst för är The Princess Weiyoung.

De fem huvudkaraktärerna i serien:
Li Changlee, Tuoba Yu, Li Weiyoung, Tuoba Jun och Li Changru


Jag hittade serien på min favoritsite Newasiantv med jättebra engelska undertexter och perfekt kvalitet, började titta på ett avsnitt och sedan var jag fast. Jag plöjde igenom alla 54 avsnitt i en rasande fart.
Serien var så bra att jag övertygade Svart om att vi skulle börja se den ihop. Nu är vi klara med den och efter att då ha tittat igenom serien två gånger är jag äntligen redo att skriva om den.

Serien utspelar sig i mitten av 400-talet i Kina då landet var uppdelat i mindre riken. I Norra Liang lever prinsessan Xin´er som får hela sin tillvaro förstörd då hennes familj dödas av en general tillhörande Kungadömet Wei som håller på att ena/kuva alla småriken till ett stort. Xin´er tvingas fly och för att överleva antar hon en ny identitet, nämligen som Li Weiyoung, utomäktenskaplig dotter till minister Li.
Weiyoung svär att hämnas både sin familj och den orättvisa som begåtts mot hela hennes folk och detta blir början på både en hämndvendetta men också ett drama där hon träffar på Tuoba Jun och Tuoba Yu, sonson respektive son till kejsaren av Wei, det rike som krossat hennes eget...

Serien är som sagt 54 avsnitt lång och under den tiden hinner vi lära känna WeiYoung och det underbara persongalleriet riktigt väl men vi hinner också dyka ned rejält i både politiska plotter och familjeintriger.
Det är egentligen fel att kalla The Princess Weiyoung för ett drama, det är snarare en mix av drama, tragedi, komedi och action (komplett med luftstrider a la Crouching Tiger, Hidden Dragon.

 Är den här serien baserad på historiska händelser?

Nja... Ja... Njae... Jag läste på lite och mitt svar blir kanske?
Jag skulle säga att serien är ett hopkok av fantasi och fakta. Weiyoung har aldrig funnits (hennes historia hade varit för fantastisk för verkligheten) men många av figurerna runt henne har faktiskt funnits, främst alla medlemmar av klanen Tuoba. I korthet skulle jag säga att de stora politiska plotterna i viss mån speglar vad som skedde i verkligheten men såklart lie omgjort och även omkastat.

Men funkar gör det utan tvekan och nu ska vi gå in på lite mer varför det här har seglat upp som en av mina favoritserier


Först och främst mina favoritkaraktärer!

Huvudkaraktären Weiyoung spelas av Tiffany Tang
Huvudrollen Weiyoung spelas av Tiffany Tang och hon är en väldigt bra och trovärdig karaktär. Hon är såklart lätt att tycka om eftersom hon är glad, vacker och rolig men hon är också ruskigt
smart,
både när det gäller politik men även att läsa av personer och alltid ligga ett steg före sina fiender. Något som behövs när en ska överleva i ett vilt främmande hushåll, hämnas sin familj, rädda sitt folk och samtidigt hantera sin egen sorg.
Här hade det lätt kunnat bli en roll som antingen var helt känslostyrd eller helt känslokall men Weiyiung är inget utan en underbar mix där hon styrs av sin egen etik och sitt hjärta.
Hon är som sagt ruskigt smart och helt kapabel att klara sig själv i nio fall av tio samt att hon har tålamod och insikt att veta när hon ska göra ett drag och när hon ska vänta tills ett bättre tillfälle.
Jag brukar ofta bli trött på hjältinnor som alltid ska vara antingen genomsnälla eller totalt ovetande om hur de ska klara sig ur en dödlig situation men Weiyoung klarar sig ur den fällan. Hon är inte genomsnäll och hon kan spela spelet utan problem.


Luo Jin spelar Tuoba Jun. Bäst hjälte med största hjärtat!
Sedan har vi Tuoba Jun, spelad av Luo Jin. Han är på många sätt hjälten i skinande rustning men han är också ruskigt mänsklig och drivs av båda sina känslor och av sin vilja att göra rätt. Som kejsarens favoritsonson så har han mycket att leva upp till men han vill mest leva ett stillsamt liv, något som han knappast får här i en tid av politik och intriger. Tur att han är bra på att slåss!
Jag älskar honom för att han är en unik mansroll på många sätt eftersom han får vara känslosam. Och när jag säger känslosam menar jag inte på det sätt som män alltid är i serier (nämligen arga) utan jag menar att han får vara kärleksfull, glad, barnslig men framförallt får han vara ledsen.


Vanness Wu gör sin debut på vita duken som Tuoba Yu,
sjukt imponerad!
Tuoba Yu, spelad av Vanness Wu, är seriens stora skurk med en agenda och långsiktigt planerande som sätter Littlefinger på avbrytarbänken.
Fruktansvärt manipulativ och känslokall person som lyckats ta sig fram genom livet, från en position som en son av låg rang till att bli en av kejsarens främsta söner.
Hans personlighetsutveckling genom serien är otroligt fascinerande att följa, både för att han är så intressant som karaktär men också för att en aldrig kan veta vart en har honom.


Mao Xiantong är riktigt bra i rollen som Li Changru.
Ack vad ambition kan göra med en människa!
Vi har även Li Changru, spelad av Mao Xiantong som nog tar priset som mest manipulerande karaktär eftersom man inte väntar sig att hon ska vara något annat än smart och snäll. Hon är en uppfriskande fläkt när det gäller både ambition och även egen agenda.
Det är otroligt kul att se henne in action när hon väl är igång.


Sist men inte minst seriens grand dame när det gäller onda planer, nämligen Chiyun Rou som spelas av Lily Tien. 
Ahhh, så många känslor och uttryck som hon lyckas förmedla med ett ögonkast. Hon är fucking briljant!! Hennes dotter i serien, Li Changlee är en av seriens fem huvudkaraktärer men hon är så otroligt jobbig så jag orkar inte skriva om henne, på allvar.

Lily Tien vill jag bara se mer av! 


För det andra: Kärlekshistorien! (eller ska jag säga kärlekshistorierna)

Weiyoung och Tuoba Jun blir såklart kära men det tar lång tid innan de erkänner det för varandra och deras kärlekshistoria är en av seriens stora behållningar.
Det känns som en trovärdig historia, de är båda urstarka personer som ger varandra utrymme och de stöttar varandra till 100%. På många sätt ett perfekt förhållande enligt feministiska mått mätt och väldigt modern, något otippat i ett historiska drama!
Manusförfattarna tyckte inte det räckte utan de gjorde ett triangeldrama med Tuoba Yu som också han blir intresserad av Weiyoung enbart för att hon är så smart och intelligent.
Jag ska inte förneka att jag gillar det och det gör inte saker sämre att Tuoba Yu är en sådan bra och mångfacetterad skurk.
Men hur mycket jag än håller på badboys så håller jag ändå stenhårt på Weiyoung och Tuoba Jun. De har en kemi som det sprakar om!

Jag håller med dig Tuoba Jun, jag är också skeptiskt till detta triangeldramat...

Överlag är det mycket kärlekshistorier i det här dramat och det skulle ta för lång tid samt spoila för mycket om jag räknade upp alla.
Men låt mig säga att alla känns trovärdiga och bra och den som nog griper mig mest är en liten historia som knappt ens är uttalad!

Det tredje som gör serien så sevärd är estetiken.

Jag älskar ju mina historiska draman av en anledning och den främsta av de stavas kläderna och estetiken i miljöer.
Och The Princess Weiyoung har verkligen lyckats med att leverera en uppsjö av vackra kläder med underbara broderier och tryck. Dessutom kläder som är olika och unika beroende på rang och status vilket bidrar till seriens stämning på ett väldigt snyggt sätt.
Och jag älskar kvinnornas huvudprydnader!


Broderierna!

Färgmatchningen! Hennes huvudprydnad!!

Den stålgrå färgen på hans dräkt mot bakgrunden!! DÖR!!

Två systrar men med olika kläder vilket är en markering över vem som är äldst
(det är Changru till vänster) och därmed har mer status)

Sist men inte minst: Mansrollen.

Jag nämnde innan att jag tycker det är viktigt att Tuoba Jun får vara ledsen. Orsaken till det är att det är så sällan jag får se män vara riktigt ledsna i serier.
Jag får se män knyta näven och bita ihop väldigt ofta men jag får sällan se män fulgråta med tårar, hulkningar och rinnande näsa.
Det får jag se här och jag är så tacksam över det! Jag är också tacksam över att speciellt Tuoba Jun är så känslosam av sig och verkligen går 100% in för sina känslor, något som brukar vara karakteristiskt för kvinnliga roller.
Det finns flera exempel på bra mansroller i t ex kejsaren av Wei som får vara trött och gammal och erkänna sina fel och brister (inget är så hett som män som kan se sina misstag) men även i Tuoba Juns sidekick Chang De som utvecklas från komisk sidekick till kompetent medhjälpare och med hela sin kärlek till sin älskade i ögonen hela tiden.
Men i korthet: Jag älskar när män får fulgråta i serier och på film, jag älskar att de män vara känslosamma och emotionella och jag älskar att se andra känslor hos män än bara ilska eller totalt nollställdhet.

Så kort sagt, jag rekommenderar verkligen att ni ser The Princess Weiyoung. Det är en av de bästa tv-serierna jag sett och den har allt.
Jag skrattade, grät, satt på nålar och ville tjuta av frustration samtidigt som jag hejde vilt på mina favoriter.
Är den på sina ställen jättecheesy och innehåller omöjliga actionscener och ninjor?
Oh ja.
Men det kan ni nog leva med. Pluspoäng för världshistoriens bästa diss (skrattar fortfarande så jag gråter år den!)




Om ni är nyfikna på serien så rekommenderar jag att se den via NewasianTV

Mer läsning på temat:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar