Det är väl inte direkt någon överraskning att jag för en rätt hård kamp mot rasism och för mer inkludering. jag gör det i vardagen, på jobbet och i mina hobbyn( som t ex lajv och spelvärlden i stort)
För mig är detta en självklarhet att göra men jag inser att det kanske inte är så solklart för alla.
Så varför tycker jag att det är så viktigt att hela tiden prata om rasism, strukturer och vithetsnormer?
Låt mig göra klart att detta är något som blivit en stor fråga för mig de senaste 8 åren. Innan dess var jag inte så engagerad och levde mest i någon slags vaccum bestående av att jag 1) trodde att alla människor var snälla och trevliga och 2) tyckte att det var en sådan självklar sak att det inte ens behövdes kämpas för.
Att jag börjar engagera mig mer och mer mot rasism och för inkludering beror främst på en sak:
Jag ser en rätt stor ökning av rasism och främlingsfientlighet, både i Sverige men också i övriga världen.
Hur jag än vrider och vänder på det så är det klart att det är mer rasism nu än när jag var barn och i tonåren.
Jag känner mig mer osäker nu ute på stan än vad jag gjorde för bara 10 år sedan och det är klart att det spelar in. Jag vill kunna känna mig säker.
Tro mig, ingen hade varit gladare än mig om jag hade kunnat sluta skriva om att folk ska sluta vara rasistiska spån eller om det var självklart att vi tänkte på inkludering och representation dagligen.
Men det går inte eftersom det känns som att så fort jag slutar prata om det så lämnar jag över befälet till en värld där rasism och nazism är på frammarsch och där det är okej att skjuta folk beroende på att de har fel hudfärg, skrika rasistiska skällsord åt barn och där kort sagt rasifierade bedöms som mindre värda.
Det handlar inte bara om att jag ska kunna känna mig säker nu utan det handlar om den framtid jag vill se.
Men ibland känns det rent ut sagt som att drämma huvudet i en vägg detta med att konstant försöka få folk att förstå vikten av representation och inkludering och i samma veva försöka få de att förstår hur fel det är med rasism och hur skadliga vithetsnormer är.
Det hjälper inte heller att min vänskapskrets till större delen är vit och även fast de på många sätt är fantastiska så tenderar de att missa hur illa situationen och utvecklingen med ökad rasism slår mot rasifierade.
Det gör mig såklart asledsen men just denna ignorans får mig också att fortsätta skriva. För om inte ens mina vänner och bekanta som är vettiga människor greppar hur allvarligt det är, det är ett tecken på hur rasismen normaliseras i en takt som gör det till något som inte är värt att kämpa emot.
Jag ser också hur många feminister i stort helt missar detta med att kämpa för rasifierades rättigheter (och ja, det ingår i feminismen om du tänker intersektionellt) och istället bemöter detta med exakt samma argument som antifeminister.
Ironin i detta är fantastisk och det handlar såklart om att de har ett vithetsprivilegium som tyvärr gör de inte tänker på detta konstant och även gör att de behandlar frågan om rasifierades rättigheter som en mindre viktig fråga.
Vilket gör att det väldigt ofta känns väldigt ensamt att driva en kamp mot rasism eftersom det handlar om att upprepa samma sak gång på gång på gång.
Jag behöver väl inte ens påpeka att det går att driva en kamp på flera fronter men min trötthet när jag för femtioelfte gången hör att jag överreagerar när jag påpekar att det där var ett rasistiskt uttryck är enorm.
För känslan landar hela tiden i att jag inte ORKAR ta upp detta igen och igen och igen men jag måste för att jag vet att det är nödvändigt.
För jag vill också att framtiden ska bli bättre än så här. Det är därför jag fortsätter prata om det.
Jag vill inte att vi ska ha mer rasism och en värld där det går tillbaka till en ordning när rasifierade bedöms som mindre värda. Och enligt mig är vi på väg dit med en rätt hög fart vilket gör mig livrädd.
Mer läsning på temat:
- Varför rasismen idag gör mig livrädd
- Vikten av separatistiska rum
- Omvänd rasism och hur mycket det stör mig
- Rasismens normalisering
- Kära vita vänner, sluta vara så passiva när det gäller rasism
- Whitewashing, blackwashing och lite mer representation
- White feminism och varför det stör mig
- Vithetsnormen och att sticka ut
- Rasismen som ser mig som pappas älskarinna
- #OscarsSoWhite
- Passiv och aktiv feminism och antirasism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar