Game of Thrones: Beyond the Wall (eller hur jag grät sönder mig)

Extra långt avsnitt av Game of Thrones innebar självklart att jag jobbade över. Men äntligen kom jag hem och kunde vira in mig i filtar för att se avsnitt 6!

Okej, först och främst. Jag skrev detta typ en kvart efter att jag sett avsnittet. Det är därför fullt av känslor och är väldigt ostrukturerat. Det får ni leva med.

Hej hå hej hå, vi mot White Walkers gå.

"He here has been killed six times and you don´t hear him bitchin bout it"

- The Hound

Vi börjar bortom muren och får massa dialog och typ aslite landskapsbilder! Jag är nöjd och ännu mer nöjd när Gendry är den smarta i gänget och har på sig en mössa.
Tormund visar att han har en oväntat insikt i hur människor fungerar och tänker samt i hur de hade behövt tänka.
Tormund the voice of reason…. Den trodde jag inte jag skulle få se.
Jorah och Jon boundar vilket är fint. Men mindre smart av Jon att försöka ge bort sitt svärd mitt ute i vildmarken.
Jon, vad hade du tänkt slåss med?

Familjeterapi är en bra grej här.

"The rules were wrong"

-Arya

Mitt hjärta går lite grann i bitar när Arya talar om Ned. Mycket för att jag minns första säsongen när de var en familj och jag minns igen hur bra Ned var. Han var för bra för denna världen och det blev hans fall.
Vilket leder in mig på min stora besvikelse…. Här hade jag hoppats på att se Littlefinger malen till sjöslask men istället får vi en superläskig och totalt empatilös Arya mot en väldigt illa berörd Sansa

Anklagelser flyger och i teorin är alla sanna men i praktiken vet vi att det inte är så enkelt.
Sansa tycker att Arya bara rest jorden runt och Arya tycker att Sansa bara suttit och varit vacker i Kings landing.
Både biter ifrån sig men jag känner mer för Sansa än Arya här. Mycket för att det hon genomlidit har hon varit tvungen att dölja och är det fortfarande. På ett sätt är det som systrarna representerar en uppvisning i manligt och kvinnligt mod och styrka.
Och det blir så tydligt när Arya upplever det som att Sansas upplevelser inte räknas på grund av att hon inte vågat slå tillbaka eller försök.

Arya med all sin livsvisdom borde greppa att hennes syster är en djupt traumatiserad person som överlevt enbart genom att se till att ingen uppfattat henne som ett hot. Arya borde också ha vett att veta bättre än att döma folk för att de inte lever upp till normen (i detta fall Aryas norm över vad som räknas som mod och inte)

Sansa å sin sida borde inse att Arya inte kunnat överleva så länge som hon gjort om hon inte satt in allt på att bli bäst. Sedan att det gäller bäst i mord och lönndom är en annan sak.

Systrarna hade kunnat bli en formidabel kombination om de bara inte varit så bundna vid sin egen resa.

Ingen av de hade kunnat genomlida vad den andra gått igenom men  båda är de personer de är på grund av det som de gått igenom.
Men de har så olika måttstockar att de aldrig kan mötas.

Kan någon snälla koppla upp Bran mot Westeros-wifit så de kan hantera varandra, snälla?

Och Little finger bara njuter det jävla aset Han är så skicklig på att spela ut de mot varandra

Snälla Sansa, du vet vad han går för. Men jag förstår dig för han är den enda som vet hur Sansa varit tvungen att överleva.

Beric <3

"He wants you alive"

-Beric

Vi benar ut gruppen bortom muren lite mer. De är tydligen fler än sju stycken men de andra är namnlösa wildlings som mest är mat. Bokstavligt talat.
Så jag skiter i de.
Men the Hound och Tormund, jag älskar deras munhuggande. Plus att jag får lite mer vatten på min kvarn gällande min favoritskeppning Tor-Brienne!

Beric är uppenbarligen den vise gamle trollkarlen i följet. Han häver ur sig vettigheter men är samtidigt realist nog för att balansera upp det vilket hindrar honom från att bli asirriterande.
Jag gillar Beric.
Och vänta lite.. Rör de sig i en riktning baserat på en syn The hound hade… Jaja, det blir säkert asdåligt.

"Ska vi prata om din tendens till att vilja bränna allt?"

"I wouldn't have chosen a coward as my hand"

-Daenerys

Nej! Tyrion, sluta bygga på en romans mellan Jon och Daenerys! Jag blir knäckt över detta.
Men jag är glad att Tyrion Och Daenerys talar om det solklara faktum att Cersei gillrar en fälla.

Och tack Tyrion för att du äntligen talar med Daenerys om detta med att bränna människor och  bygga riken på skräck sällan håller för alltid.
Mindre bra att Daenerys verkar vägra att lyssna. Jag förstår inte, hon litar uppenbarligen på Tyrion men samtidigt känns det som att hon vägrar ge vika för honom enbart för att bevisa n poäng?

Klantigt

I have the high ground!

"Do bears have blue eyes?"

Fuck fuck fuck.

Jag var tvungen att stänga ned ett tag. Jag är så rädd för allt vad zombies och white walkers heter och varför ser jag ens denna serien??

Men heja för flammande svärd!

Och de har en ledtråd till hur de potentiellt i framtiden kan döda alla zombies.. Döda huvudet så dör kroppen med.

Men alltså igen, deras plan är att fånga en zombie, binda den,  ta sig till muren levande och ta med den till Daenerys. Smart. Väldigt smart.

DUMMASTE PLANEN NÅGONSIN!

Särskilt eftersom alla zombies verkar ha ett episkt lockrop som är en lika bra sammankallande kraft som gratis kaffe på centralen i rusningstrafik. på alla! (Hur funkar det utan fungerande lungor… asch, skit samma)

Och kan de inte ha koll på typ…. Vart de är? Vart de ska? Vart det är fast  mark? Eller leker de medvetet undanmanöver så att Gendry ska komma undan den snabbaste vägen till the Wall?
VA?

Min puls klarar inte detta. Jag får klaustrofobi av hela deras sjöstensscen.

Och när det väl brakar loss på riktigt och det blir slagsmål på stenen. Herrejävlar, jag lovar att jag bet sönder min hand i ren stress. Plus höll på att slänga datorn i golvet när jag trodde att Tormund skulle stryka med.
Om Tormund hade dött, HUR HADE DET GÅTT MED MITT SKEPP?

Jag både hatar och älskar när Daenerys dyker upp och gör grillspett av alla zombies. Älskar på grund av drakar och hatar på grund att det känns för lätt.

Och minuterna efter jag känt mig besviken över räddningen så bevisade serien att den återigen har en förmåga att leka med sina tittares känslor på ett sätt som är så utstuderat och sadistiskt att jag fortfarande sitter här och grinar.

I slutänden så är jag:
1) glad över att det fortfarande inte är något hångel mellan Jon och Daenerys

2) så jädra känslomässigt slut i kroppen

3) tacksam över dessa manusförfattare som gång på gång lyckas med att servera oss överraskningar, självklarheter och mängder med känslor.

Bäst i detta avsnittet:

Arya och Sansas spel. För att det är så mörkt samtidigt som att mycket av deras konversationer leder minnena tillbaka till en tid då de var unga och lyckliga med sin familj.
Fantastiskt kontrast.

Övriga tankar:

Detta är episoden då till och med jag börjar störa mig rejält på hur snabbt och smidigt alla flyttar sig. Hur kan Gendry springa så snabbt till muren? Hur tar sig Daenerys och drakarna till muren på typ ett dygn? Det borde tagit minst en vecka om vädret var bra.
Jag förstår varför de gör det med det blir väldigt mycket “Knigths of Vale” igen och nu på en nivå som är fånig.

Men jag kanske inte ser riktigt logiskt på detta eftersom jag gråtit ögonen ur mig över all död. Logiskt hade varit att se det som att plotten rör sig snabbt framåt och att Daenerys nu fick en drivkraft. Allt bäddar upp sig för en bra slutsäsong.

Men jag hade nog gett min vänstra hand för att få se Jon och Viserys flyga upp ur vattnet.
Jag hade gjort det.

Nu ska jag grina lite till.

Mer läsning på temat:

• Game of Thrones: Eastwatch (eller vart är vi på väg)
• Game of Thrones: The spoils of war (eller I see fire)
• Game of Thrones: The Queens justice
• Game of Thrones: Stormborn (eller to die or not to die)
• Game of Thrones: Dragonstone
• En efterlängtad trailer
• Allt jag vill ha av Game of Thrones
• Sansa och Jon eller varför vi inte lyssnar på hysteriska människor
• Winds of Winter eller hur det tog hus i helvete