Låt mig först säga att sista avsnittet av säsongen inte gjorde mig helt nöjd. Visst var det en bra säsongsavslutning men det lämnade mig inte helt andlös. Hurra för längd och mycket interaktion mellan karaktärer men en av mina största farhågor hände också. Men det kommer vi till, låt oss börja från början.
Och ja, detta kommer att bli långt.
 |
| Bäst plats för möte. Inte alls upplagt för bakhåll |
"There is only one war that matters and it is here."
-Jon
Dragonpit alltså... Jag trodde det skulle vara way större med tanke på hur stor Balerion the Dread sades vara. Men det är en petitess i sammanhanget och det överskuggas lätt av det faktum att så många av huvudkaraktärerna är på samma plats!
Så många som vill döda varandra, så många introduktioner och så många återseenden!
Jag älskar den otroligt awkward situation som uppstår när Brienne och The Hound får se varandra igen första gången efter sin dödsduell och hur de senare båda ler lite stolt när de talar om Arya. Det fick mig att mysa inombords.
Samma känsla fick jag när Tyrion och Bronn återsåg varandra. De munhöggs, gruffade lite och landande någonstans i att det var kul att ses igen.
Dynamiken och spänningen under mötet när alla samlades gick att ta på. Herregud vad många människor på en plats som aktivt vill ta död på varandra och att de lyckades med att ordna ett möte utan att någon strök med... det är en bedrift.
När jag blir stor ska jag också alltid göra entré på en drakes rygg. Drogons min av "Rör min mamma och jag dödar er alla med ELD!" är så underbar!
Sedan dags för möte och Euron är fortfarande den löjligaste karaktären på plan. Ta ditt stora manliga ego och ditt peniskomplex och gå och dränk dig ordentligt.
Hurra för att zombien fortfarande lever (jag hade på allvar bränt en värld om den hade gått och permadött efter hela förra avsnittets sidouppdrag)
Ett ögonblick verkade det som att Cersei faktiskt förstod allvaret... men Cersei hade inte varit Cersei om hon inte i nästa stund vävt sig en liten bubbla av förnekelse med inslag av offerkofta och vägra greppa sanningen.
Men jag är glad för det eftersom det gav oss en underbart härlig, spänd och känslosam scen mellan Tyrion och Cersei.
Den hade jag inte velat vara utan för allt i världen, jag har saknat dynamiken mellan de två och den här syskonkänslan som består av att de båda har öppet krig och hat mot varandra. Det är unikt och väldigt intressant att se.
Men om den scenen gav mig gåshud så ville jag scenen innan på allvar här ÅTERIGEN skalla Jon pga hans jädra heder.
Ja, det är fint att han står vid sitt ord.
Ja, det är fint att the North håller fast vid vad de tror på men lite fingertoppskänsla for fucks sake Jon!
Sedan så kommer han ju ut som segrare och får respekt just på grund av sin heder och i grund och botten håller jag med honom om att detta med att ljuga är fel.
Men jag får lite ont i magen av detta eftersom det är så mycket som står på spel.
 |
| Payback time... |
“You stand accused of murder, you stand accused of treason"
-Sansa
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!! skrek både jag och Svart rakt ut när det uppdagades att det jag hoppats var sant!
Att Arya inte svalt Littlefingers bete, att Sansa inte blint börjat lita på honom utan att de hela tiden vetat vad han hållit på med!
Åh att se Littlefingers min när Sansa ställde honom inför rätta för mord och högförräderi var obetalbar.
Och att Sansa och Arya haft med sig Bran på detta (som faktiskt kopplat upp sig rätt mot Westeros-wifi:et ) som här visar en smula mänsklighet igen då han sitter och aktivt ingriper mot den som orsakade hans familjs fall.
Sansa har ju sett igenom Littlefinger för längesedan men det är först nu med backup från både sina syskon som hon kan ställa honom inför rätta.
Ibland behövs det inte mer bevis än överväldigande vittnesmål (från Sansa själv), en läskig Bran samt att oddsen inte var på Littlefingers sida alls.
Detta var så tillfredsställande att se, en av spelets stora spelare, själva hjärnan och konspiratören bakom War of the five Kings som äntligen halas fram i ljuset och får svara för sina handlingar och för alla de tiotusentals liv han har på sitt samvete.
Jag kommer inte sakna Littlefinger för större sociopat får en leta efter. Han spelade spelet men för honom hade det inte gjort någon skillnad vem som att på tronen i slutänden. Han var en person helt utan ideal och utan känslor (och nej, jag ser inte hans "kärlek" till Catelyn som äkta pga 1) Hon ville aldrig ha honom men han fortsatte stalka henne och 2) att han flyttade över sina känslor för Catelyn till hennes dotter Sansa tyder på att det aldrig var Catelyn själv som var det viktiga utan snarare det hon representerade, något han aldrig kunde få.
Så bye bye Littlefinger och kom aldrig ever igen.
Nu kan jag äntligen känna att Ned, Catelyn och Rob är hämnade på allvar.
 |
| R+L=SANT!! <3 |
"He loved her. And she loved him"
-Bran
Det är svårt att läsa av Brans känslor nu när han blivit en robot men när Samwell kommer till Winterfell märks det på Bran att han faktiskt är ivrig att berätta vad han vet: Nämligen att Jon är son till Lyanna och Rhaegar.
Nu vet Samwell det och därmed faller en viktig pusselbit på plats som jag längtat efter.
Ända sedan namnet på avsnittet avslöjades så hade jag hoppats på en flashback till Rhaegar och Lyanna. Och den fick jag även om den var liten.
Men ja ja ja ja!
De älskade varandra!
Det var en kärlekshistoria!
HURRA!!
Men nu till min stora besvikelse:
Först och främst var Rhaegar för lik Viserys, i min värld var han way snyggare med mycket längre hår.
Ja, han är snygg och dreamy men jag vill ha mer.
Vart är min vithåriga animeprins??
Och sedan.
VARFÖR VARFÖR var Jon och Daenerys tvungna att ligga med varandra? Vart kommer kemin ifrån förutom att debåda är unga, härskare och pratar väl med varandra. Jag tycker det brister och det trots en jättevacker kärleksscen.
Men Jons hjärta kommer gå sänder pga hon är hans faster.
Ahhh, incest... krossar det inte din hjärna och gör din galen så är det ditt hjärta.
Och vi som var så nära att klara hela säsongen utan att de hamnade i säng!
 |
| "Du är rätt bra syrran!" "DURÅ!" |
"When the snows fall and the white winds blow, the lone wolf dies but the pack survives."
- Sansa
Över till en annan typ av familjeträff:
Ett litet men viktigt ögonblick som lagar allt vi fått se i tidigare avsnitt mellan Arya och Sansa. Även fast vi nu vet att det var ett skådespel för att luta Littlefinger så är det skönt att se att de fortfarande kan skratta ihop och att de kan känna att livet går vidare, att de är en familj.
Och för mig var det underbart att se hur Arya erkände att Sansa också haft det jävligt svårt och hur Sansa i sin tur erkände att Aryas erfarenheter gjort henne stark.
De är som två sidor av ett mynt, Arya är en krigare och Sansa är en politiker. Och tillsammans är de helt briljanta och livsfarliga för Cersei.
Det är underbart.
 |
| "Men är du helt tappad bakom en vagn?" |
"I pledged to ride North, I intend to honor that pledge"
-Jamie
Ännu ett litet men så viktigt ögonblick jag har väntat på länge. För hur länge skulle Jamie stå ut med Cerseis planer, hennes ovilja att inse sanningar och hennes förrådande av allianser.
Jamie har gjort en fantastiskt karaktärsresa i serien (något Svart alltid älskat) och han är långt ifrån samma person som han var när den började.
Och här så inser han äntligen att hur mycket han än älskar Cersei så är hon hederslös och saknar grepp om verkligheten medans han ser den större bilden.
Det ska bli spännande detta!
 |
| Dead men tell many tales. |
Och på tal om spännande. Jag bad om White Walkers och det fick jag.
Får jag ångra mig nu?
Hurra för:
Brienne när hon skakar om Jamie med orden "Oh fuck loyalty!"
Det visar hur långt hon har gått och hur stort hotet från White Walkers faktiskt är. Och det visar Jamie hur lite politikspelet och kampen om makten faktiskt betyder i det långa loppet.
Theon som visar att han inte behöver stake för att vinna respekt. Heja!
Övriga tankar:
Nej, jag gillar inte att Jon och Daenerys fick ihop det. Och bu för att jag inte fick min vithåriga animeprins!
Men annars var detta avsnitt väldigt bra med fantastisk storytelling, bra uppbyggnad i musik och scenbyggande och massor med karaktärsinteraktion som jag saknar i tidigare avsnitt.
Det gjorde enormt mycket att detta var ett så långt avsnitt, det gjorde att saker hanns med och inte kändes jäktade.
Det gjorde enormt mycket att detta var ett så långt avsnitt, det gjorde att saker hanns med och inte kändes jäktade.
Nu kan jag bara sätta mig ned och vänta i ett och ett halvt år på nästa säsong.
Det kommer inte göra mig rastlös eller så. Absolut inte bitter alls.
Mer läsning på temat:
- Game of Thrones: Beyond the Wall (eller hur jag grät sönder mig)
- Game of Thrones: Eastwatch (eller vart är vi på väg)
- Game of Thrones: The spoils of war (eller I see fire)
- Game of Thrones: The Queens justice
- Game of Thrones: Stormborn (eller to die or not to die)
- Game of Thrones: Dragonstone
- En efterlängtad trailer
- Allt jag vill ha av Game of Thrones
- Sansa och Jon eller varför vi inte lyssnar på hysteriska människor
- Winds of Winter eller hur det tog hus i helvete
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar