Under
gårdagen så fick jag reda på att Jonghyun från Kpop-gruppen SHINee hade dött.
Och det var och är väldigt troligt att han tagit livet av sig.
Kim Jong-hyun, även känd som bara Jonghyun, blev 27 år gammal. |
Det bröt hela min värld på ett sätt och jag skrev följande på Simon & Martinas sorgepost till honom.
“This hit me so hard. So sad, angry
and upset. The first thing I thought was that I hope that he found peace from
everything. Then overwhelming sadness over how lonely and desperate he must
have felt.
Depression really is so hard to battle and live with. Just heartbreaking.”
Depression really is so hard to battle and live with. Just heartbreaking.”
Shinee
har inte varit mitt favorit K-popband men jag tror de har varit nummer två
efter Big Bang. Jag beundrade de för deras fantastiska danskunskaper och för
hur bra de var på att sjunga. Och just med sången lyste Jonghyun som starkast. Hans kraftfulla, vackra röst ihop med hans utstrålning. Det
var fantastiskt att se och lyssna på.
Men det
som inte syntes var att han mådde väldigt dåligt och igår tog han livet av sig
efter att ha messat till sin syster.
Han blev bara 27 år gammal och det gör så ont att tänka på hur ensam han måste ha känt sig.
Han blev bara 27 år gammal och det gör så ont att tänka på hur ensam han måste ha känt sig.
Psykisk ohälsa suger och detta med depression och dåligt mående är inget nytt. Men just K-pop-industrin har en historia av att sopa det under mattan när det gäller idoler som mår dåligt.
Från Park Bom som blev paria när hon blev involverad i en ”drogskandal” som i själva verket gällde tabletter hon tog mot sitt dåliga mående för att kunna hantera en nära väns död till T.O P som hamnade på sjukhus efter att ha överdoserat för att kunna hantera sin stress och sin oro.
Och nu Jonghyun.
Jag
hoppas att Kpop-industrin tar detta på allvar och ser vilken otrolig press
deras artister lever under och att det inte längre kan gömmas undan.
Jag har sagt det så många gånger förut men psykisk ohälsa måste tas på allvar och framförallt får den inte viftas bort under ett sken av att det är ett fel hos individen.
Jag har sagt det så många gånger förut men psykisk ohälsa måste tas på allvar och framförallt får den inte viftas bort under ett sken av att det är ett fel hos individen.
Det
behövs hjälp och stöd från vänner, familj och jobb samt framförallt en
förståelse från samhället.
Ibland
hjälper inte ens det.
All
kärlek och stöd till Jonghyuns familj och till dig Jonghyun, jag hoppas att du har
frid och fått den ro du sökte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar