Blodsband Reloaded 2018

Och så blev det den tiden på året igen. Den tiden då jag tar mitt pick och pack, åker över halva landet i en bil utan aircondition för att lajva i postapokalypsens vackra vildmark och skjuta airsoft.

I postapokalypsen är allt vackert. Foto: Mårten Bydén

Kort sagt: Det var dags för Blodsband Reloaded.

Jag åkte ju redan förra året som en del av er kanske minns och fastnade helt för detta med kombinationen airsoft och lajv.

Då förra lajvet mest var en inkänningsperiod på många sätt så var denna mer intensiv. Nu visste jag vad jag ville uppleva och jag visste vad jag ville satsa på.

Är det inte slitet och
smutsigt är det inte coolt!

Jag ville uppleva Blodsbland, prata med många människor, ha lajvrelationer, skjuta mer airsoft och springa runt och göra allt.
Och det lyckades över förväntan, jag hade inte tråkigt en enda minut.

Men låt mig börja från början. Detta året var lättare än förra gällande utrustning för jag körde på samma roll och kunde ha samma grejer. Det enda jag fixa var en ny jacka, armvärmare, väska och bytte ut en del remmar på arm och benskydd. Samt sydde på mer bling eftersom min roll Maw älskar allt som glittrar och blänker.
Det var väldigt lite arbete vilket var skönt.
Jag patinerade såklart allt och även min gamla saker eftersom jag inte var helt nöjd med hur det blev förra året, det var lite för rent och helt.
Nu hade jag knappt ett helt plagg på mig och mina kläder var så patinerade att de kunde stå av sig själva.

Mums och ja, det är så här det är med lajv, jag gör knasiga grejer för upplevelsen :)

Jag och Svart åkte detta år med en ny grupp bestående av gamla,glada vänner och det var riktigt bra. Vi hade en sådan där härlig gruppkänsla där alla var omtänksamma, ansvarstagande och var öppna för gemensamt spel men där alla samtidigt var fria att göra vad de ville - Och det funkade!
Fantastiskt!

Titta vad fräcka vi är! Och ja, vi hade en robot. Fler frågor?
Foto: Mårten Bydén.

Vi kallades Underhuggarna och tillsammans lajvade vi oss igenom tre dagar på Sinterverket. Vi var sämst och bäst och hade väldigt kul ihop.
Jag fick åka bilbilbil, skjuta allt, eskortera karavaner, vara med på all wreckning (tänk Catch-the-flag), tjuta halsen av mig vid arenan när jag fick se coolaste Alpha slåss (SÅ FRÄCKT!), bli skjuten i ryggen, operera knät på sjukhuset (inlajv) och ha diskussioner om varför kolbulle är den mest delikata maträtten någonsin. Samt skriva den mest stela ursäkten någonsin till ett inlajvex för att jag dumpade henne på hennes födelsedag.

Jag hade ett fantastiskt lajv där jag fick det jag ville ha och jag fick träffa så mycket fina människor både inlajv och offlajv.
Det var guld.

Jag har ju som ni kanske vet haft svårt att vara med på lajv i Sverige. Det känns fortfarande stundvis som att folk hatar mig och att jag är paria. Den känslan dyker upp mer sällan nu men den finns.
Och den dödades lite mer på det här lajvet när jag träffar människor som är snälla och vänliga. De som säger att jag skriver bra saker, de som säger att jag arbetar på bra för Sverok och de som.... tja ser mig som jag är.
Tack alla ni som sade fina saker till mig. Det värmer så mycket. Och tack
En dag kanske jag slipper känslan av att vara paria helt.
Vem vet? Just nu tar jag ett steg i taget och är glad att kunna åka hem från ett lajv dödstrött och sliten men lycklig.

Så tack Blodsband för att postapokalypsen får vara vild och vacker, tack arr för att ni gör detta med bravur och tack till min grupp Underhuggarna.

Jag kom till och med ihåg att v-logga en smula efter lajvet och gå runt lite på området och prata med folk.!

Mer läsning på temat:

• Blodsband Reloaded och att våga skjuta allt