Jag kan inte helt beskriva känslan idag när jag fick höra att du gått bort. Jag vet inte om det är ledsenhet, tomhet eller ensamhet. Kanske är det en blandning.
Du har varit en så viktig del av mitt liv så länge, från att jag som tonåring hittade dina böcker och kastades in i en saga som bara gav mig mer. Jag hittade mina främsta förebilder i dina böcker, jag hittade hopp och ord på känslor jag inte ens visste fanns och jag hittade alltid mer i dina böcker. Alltid.
Och det har fortsatt. För varje bok jag läst av dig har väckt nya känslor och du har cementerat din plats i mitt hjärta. Älskade Margit, du har gett mig världar och bokkärlekar som aldrig dör.
Och du har gett mig vänner.
Jag träffade min kära vän Dan Hörning för att vi båda var med i samma Isfolksförening och många år senare startade vi Sagan om Isfolket-podden ihop.
På Isfolketforumet hittade jag vänner som jag pratade med dag och natt. Många av de har jag kvar än idag.
Älskade Margit, jag är så glad att vi hann träffas i oktober. Jag var så nervös och starstrucked av dig men du var så otroligt varm, levande och smart. Ja jädrar vad smart du var. Och rolig. Jag skrattade så mycket åt dina skämt och instick.
Efter någon timme kändes det som vi varit vänner länge och jag kan lugnt säga att du är den mest fascinerande människa jag mött.
Så mycket energi och vilja.
Du kändes odödlig och du var själv inställd på att fira din 100-års dag med en stor fest där jag och Dan skulle få komma.
Jag är så ledsen att det aldrig kommer bli så. Världen känns så tom utan dig och jag saknar dig. Jag har dina böcker och minnet av hur jädra cool du var. Och hur du verkade så tillfreds och lugn med ditt liv och kunde skratta åt allt.
Älskade Margit, tack för allt du gett och för allt du gett miljoner läsare och ljudbokslyssnare. Tack för hundratals böcker i nutid, dåtid och framtid. Tack för vad du betytt för svensk fantasy och romanslitteratur, det finns på allvar ingen som du.
Tack för att dina böcker alltid varit med mig och alltid kommer fortsätta vara det.
Älskade Margit, tack för allt.
 |
| Jag och Margit i oktober 2017 |
Mer läsning på temat:
Jag är verkligen så glad att vi fick träffa henne i oktober. Men det kändes verkligen inte som att hon bara hade tio månader kvar då.
SvaraRaderaNej, hon var så jädra pigg och med i huvudet. Jag trodde verkligen att hon skulle leva till 100. :(
Radera