Beyond the Neural Horizon

VARNING! Denna post innehåller spoilers för lajvet Beyond the Neural Net. Om du ska spela Run 3 som börjar 10:e juli så LÄS INTE!

Uppdaterat med tack längst ned eftersom det helt föll bort när jag lade in texten...

Den här helgen var jag på lajv och det var inte bara ett lajv där jag hade enormt kul utan också ett lajv där jag faktiskt kände mig:

1) Totalt jädra badass
2) Helt i frid med min kropp

Lajvet hette Beyond the Neural Horizon och sattes upp i tre omgångar av Göteborgsbaserade Atropos Studios. 
Varje omgång pågick i fyra akter som spände över två dagar med avbrott under natten. Och som sagt, det var i Göteborg vilket var väldigt praktiskt för mig!

Själva lajvet beskrivs så här:

"Beyond is a larp about a high-risk hacking operation, a journey into the virtual net of a secret, high security server. It explores the nature of humanity, of artificial intelligence and where they meet.

In a world where lights are security levels, the speakers convey console messages and where your own body is your presence on the server, several groups of rival hackers are trying to find out more details about an enigmatic research project. By connecting their own neural pathways to an experimental network, they step into the frighteningly real virtual world of the Company, in order to finally get closer to the truth about their research into artificial humans.

Beyond is inspired by The Matrix, Hackers (movie), Neuromancer, TRON and even Battle Royale."

Det var kort sagt ett ascoolt lajv men också något som verkligen var långt från vad jag brukar åka på. Jag har de senaste åren mest åkt på fantasylajv, historiska lajv och postapokalyptiska lajv.
Men jag blev peppad av både mig vän Peter Hansson-Silva att åka och även av Zaramis var otroligt stöttande när jag tillslut frågade om det faktiskt fanns plats kvar.
Så plötsligt hade jag en plats,betalade min anmälan och fick min roll.

Hepp.

Jag var supernervös, både för att lajva i en ny setting men också för att... tja, det var längesen jag lajvade i Sverige med folk som inte var supernära mig själv.
Jag må ha lajvat sedan tusen år tillbaka men jag tvivlar fortfarande på om jag ens är en halvbra lajvare som kan ge bra spel eller tänka tillräckligt snabbt för att hantera bra spel.

Varje karaktär som var skriven till lajvet hörde dels till ett hackerkollektiv och dels till en subkultur som baserades på subkulturer från 90-talet.
En fick själv önska sin subkultur och vilken spelriktning en önskade. Min första val som subkultur var Warrior som var personer som kom från en hård bakgrund, som sällan passade in och som använde hackandet som en överlevnadsmetod. Det visste jag skulle bli bra.
Jag minns allvarligt talat inte vad jag önskade i form av spelriktning men jag är benhårt övertygad om att jag valde bort romantiskt spel på grund av att jag sällan gillar sådant.

Rollen jag fick hette Wolver och hon var minst sagt  kickass. Graffitikonstnär, hacker med revolutionen som mål och en aktiv röst för förändring i världen. Hon var högljudd, modig, stolt och med en bakgrund som slet sönder mitt hjärta.

Hon var så jädra... ascool och kickass så jag fick kalla knän av nervositet över att inte lyckas göra henne rättvisa

.

Och jag ville göra detta lajvet så bra som jag kunde. Jag ville pressa mina gränser och hitta ut ur min komfortzone.

Jag ville vara badass i både spel och i estetik.

Första lajvdagen grydde och jag var så nervös. Så nervös
Men väl på plats höll Zaramis en otroligt bra genomgång över lajvet, metatekniker och vad vi kunde förvänta oss. Det är spännande att se tillbaka på de år vi känt varandra och se hur han växt från en bra lajvarrangör till en fantastiskt sådan. Mina nerver slappnade av under genomgången eftersom alla frågor fick svar och det kändes så stabilt och genomarbetat.
Sedan var det dags för workshop med både våra grupper och subkulturer innan det var dags för lunch och sist omklädning och lajv.

Kläder ja. Jag ville ju vara en riktig Warrior med allt vad det innebar och samtidigt vara lika kickass som Wolver var. Så jag körde på massor med smådetaljer (som att ha armarna täckta med neonfärg som att visa hennes graffitirötter samt blänkande ringar) blandat med bekväma jeans och kängor (för kängor är bäst) och upptuperat hår och smink men också massor med hud.
Herregud vad det var läskigt och har aldrig känt mig mer naken.
Och det fungerade för så fort jag hade på mig kläderna så kände jag att ja, jag kan nog klara detta.

Och herregud vilket lajv! För det första var själva loken så jädra cool att vara i och den kändes verkligen som en annan värld. För det andra fanns det alltid något att göra, från hacking och ta sig djupare in i nätet, till att interagera med alla andra karaktärer och diskutera drivkrafter, moraliska dilemman och även att bråka rejält.
För det tredje hade jag världens bästa hackergrupp och även världens bästa subkulturmedlemmar som verkligen gav mig allt och jag försökte ge dem allt tillbaka.

En av de snyggaste lajven jag varit på. Utan tvekan.

Jag älskade hur lajvet var uppbyggt i fyra akter med paus mellan varje akt och genomgång däremellan av varje akt. Det var otroligt skönt att få de pauserna men också att inte behöva hålla all information i huvudet hela tiden. Jag kunde fokusera på en akt i taget och ge den allt.
Jag gillade också hur tydliga arrangörerna var med att det faktiskt inte var en tävling i att hack utan att alla skulle få tillgång till samma saker samtidigt. Det gav mycket mer utrymme till att ge bra spel till alla.

Efter det att lajvet slutade kände jag mig så imponerad av arrangörernas arbete. Både med att ge oss deltagare en solid upplevelse med både rekvisita (de byggde ett fucking kodsystem för oss!!), värld och roller till att verkligen vara tillgängliga och inkännande.
Heja heja och tack till Zaramis och till Silva samt till alla funktionärer och NPC:s, ni var fantastiska.

Själva lajvet var en sådan resa för mig. Som Wolver fick jag känna mig supercool och bli uppspelad såsom en riktig stjärna, jag fick hacka och lösa mysterier, jag fick spela på starka vänskapsband och på misstro. Jag fick ha panik och dölja den, jag fick vara äkta och jag fick tvivla på allt jag trodde på.

Och min kroppsnoja över att visa så mycket hud. Den försvann helt efter första kvarten. Jag har aldrig känt mig så bekväm i min kropp och inte heller så säker. Wolver var badass men jag insåg efter lajvet att det var ju inte Wolver som var så säker i sin kropp utan det var ju helt och hållet jag som äntligen nått punkten då jag inte kände att min kropp var för andras ögon.
Äntligen nådde jag punkten då min kropp blev för mina ögon och där jag kände mig badass. Jag kommer blogga mer om detta med min kropp senare men herre jädrar vad cool jag faktiskt var. Och är.

Wolver från hackerkollektivet FastForWard. Jag blev så nöjd med henne!

Kort sagt, det var ett otroligt lyckat lajv för mig och jag hoppas så att jag kan åka på fler Atroposlajv i framtiden. De imponerade stort på mig.

Och till alla jag lajvade mot och med under dagarna. Ni var fantastiska. Till alla Warriors som vår hälsning.

Lite extra tack till några:

Tack Peter (SuperRoach) för att du drog med mig och att vi äntligen fick lajva ihop. För att vi var kaxiga, bråkiga och skrattade ihop. För våra händer på slutet. Wakanda Forever <3
Tack Emma (Bunny) för att du är du. För bråk och munhuggande. Älskar dig.
Tack Johanna (missconfig) för att du var en så stabil, kaosig ledare och för att du verkligen alltid var spot on. För att jag fick lugna dig och för att du pushade mig.
Tack Elvira (Foxxy) för att du var precis lagom galen, känslosam och för att du var en sådan jädra bra voice of reason.
Och tack till Kim (Blu3B3ard) för att drog med mig i allt hackande och fick mig att känna mig ascool. Och för det där ögonblicket med våra namn där allt var äkta.

Sist så lyckades jag faktiskt filma en smula med efter lajvet. Videon är på engelska så se den gärna, inte minst för att höra Peter, Johanna och Elvira från mitt awesome hackerkollektiv prata om lajvet <3