Fantastisk dokumentär av Rob Stewart om hajar och den inverkan hajfensindustrin har på dem. Jag har sett den minst en tio gånger, dels för att det är ont om bra hajdokumentärer som inte framställer de som blodtörstiga monster och dels för att den visar hur hemskt och fel hajfensindustrin faktiskt är.
Mycket av filmen är filmad med en dold kamera och det gör att man får en väldigt brutal insikt i hur det hela går till.Inga fina omskrivningar eller censurer alls.
"Hej herr haj, vi tänkte fiska upp dig, skära av dina fenor och sen slänga tillbaka dig i havet...Va nej, vi behöver bara dina fenor för att göra soppa på, inte ditt kött. Vi låter nog bli att döda dig med, du kommer ju ändå förblöda till döds sen..."
Jag mådde så illa efter jag sett den första gången. Hur många hajar som dödas och hur lite som görs för att faktiskt skydda dem. Det är helt sjukt.
Jag har till min stora skam ätit hajfenssoppa en gång och det var det vidrigaste jag någonsin smakat, detta innan jag ens visste vad det var jag åt. Så jag kan intyga om att det verkligen inte är en kulinarisk upplevelse att äta hajfenssoppa.Det är enbart en statussymbol att kunna äta den. Man äter det för att man har pengar vilket gör hela industrin ÄNNU mer vidrig.Miljontals hajar dödas bara för att vi ska få tillfälle att glänsa med hur mycket pengar vi har... Way to go mänskligheten.
Rob berättar också att hajarna behövs i havets ekosystem för att de spelar en viktigt roll i att stoppa den globala uppvärmningen vilket är ett väldigt bra argument att lyfta fram för att folk bättre ska förstå varför hajarna behövs skyddas om man nu inte kan ta till sig argumentet att de ska skyddas för att hajfensindustirn håller på att utrota dem.
Svårt att beskriva Sharkwater på ett vettigt sätt, den behöver ses för att man ska förstå.
Kan nämnas att jag är hysteriskt rädd för hajar vilket kan ha något att göra med en stor vacker bok om hajar jag läste som barn. Den var visseligen väldigt positiv mot hajar och rekommenderas starkt men man skulle nog inte läsa den som femåring(och att sedan fortsätta läsa den varje gång jag såg den var väl inte inte så smart). Kort sagt:Jag tycker hajar är fantastiska varelser som ska fortsätta finnas i haven samtidigt som jag är så rädd för dem att jag knappt klarar av att dyka i varmare vatten.
Men någongång vill jag ändå simma med en valhaj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar