The Tiger Lilles och jag- en udda kärlekshistoria

Ibland har jag fått frågan vad The Tiger Lillies gör för musik och det är enormt svårt att beskriva. Men jag brukar säga att det är lite som klassisk musik på såg, dragspel och humor i en psykadelisk blandning ihop med en stor dos knark. Typ så.

Jag blev introducerad för The Tiger Lillies rätt sent i livet. Och jag minns att jag först kände, “Ehum, vad katten är det här för något?” Falsett sång, gnisslande instrument och hysterisk dragspelsmusik kändes väldigt långt ifrån min vanliga musiksmak. Jag lyssnade lite, lade bandet på minnet och gick vidare. Men så hände något och jag minns inte riktigt vad. Kanske när jag satt uppe sent en natt med ett glas vin och The Tiger Lillies gick igång på min spellista. Eller när jag var på sådant där deppigt humör och inte kände för att gråta utan bara lyssna på helt galen musik.

 

Jag minns ärligt talat inte men sedan dess så var jag fast. Jag är framförallt helt kär i sångaren Martys röst, jag har sagt det förut och säger det igen, det borde inte vara möjligt att växla mellan tonlägen så snabbt och smidigt som han gör.

The Tiger Lillies. Foto: Miklos Szabo

 

Sommaren 2011 så såg jag en annons i tidningen i ett hörn som försynt skrev ut “The Tiger Lillies preform Hamlet”. Imorgon. I Sverige. På Stadsteatern tio minuter bort.

Jag trodde på allvar att jag skulle svimma. Jag tjöt i alla fall så att katten blev döv och slängde mig på datorn för att få tag på biljetter och tack och lov fanns det platser kvar.
 Att få se The Tiger Lillies live när de både framförde musik till Shakespeares Hamlet, sjöng och samtidigt var en del av handlingen på scen var något av det mest surrealistiska och bästa jag varit med om. Jag gillar Hamlet till att börja med och The Tiger Lillies musik gjorde att den mörka, suicidala stämningen i pjäsen förstärktes gånger hundra. Hamlet har aldrig varit så episkt mörk och bra som till The Tiger Lillies musik.
Vilket inte  gjorde min kärlek till bandet mindre!

 

The Tiger Lillies kommer nog hänga med mig ett bra tag till för det är musik som håller och som alltid kommer att fungera för mig. Det är inte så att jag lyssnar ofta eller alltid har de i hörlurarna. Det är inte den typen av musik. Men det är musik som får mig att hoppa runt, skrika, göra galna saker och bara känna att jag lever lite mer.

 

(Publicerades ursprungligen på Megazine)