Pengar till ett barnhem

Jag har varit iväg till Sri Lanka nu i tio dagar. Första riktiga semestern (där jag inte åker för affärer eller så) på nästan två år. Det var sjukt jädra härligt och välbehövligt. För att inte tala om att det var otroligt härligt att komma tillbaka till Sri Lanka igen, jag har inte varit där sedan 2009 om jag räknar med.
Svart åkte också med vilket betydde massor, både för honom och för mig. Det betydde mycket att han fick se den plats där jag är född.

Eftersom det var så lång tid sedan jag var där så bestämde jag mig för att se om det inte gick att samla in pengar till det klostret där min lillebror och jag är adopterade ifrån. Inte bara för att det är en viktig plats för oss både men för att de desperat behöver pengar. Nunnorna där driver fortfarande ett barnhem men även ett äldreboende, ett hem för kvinnor som hamnat fel i livet och lite annat hjälpverksamhet förutom själva kyrkoverksamheten då.
Det är som ni märker en stor verksamhet och den drivs på välgörenhet, donationer och ett minimalt bidrag från staten (och när jag säger minimalt är det cirka 3 kronor per dag och barn)

Eftersom det går sådär med att föra över pengar till Sri Lanka så skickar jag aldrig pengar, risken att det försvinner eller hamnar i mellanhänder är alltför stor. Så jag har tagit för vana att skänka en slant varje gång jag är nere och min pappa gör samma sak när han är där. Men nu ville jag göra mer.

Så jag pratade med min lillebror och vi startade ett privat facebook-event för våra vänner där vi berättade om klostret och att om man ville skänka en slant var det sjukt välkommet.
För att vara ärlig så trodde jag inte att folk skulle skänka så värst mycket, på sin höjd hoppades jag väl på en tusenlapp eller två totalt.

Jag hade fel.

Där nere på Sri Lanka kunde jag och min lillebror lämna fram över 28.000 svenska kronor till klostret.
För de pengarna kommer de kunna börja renovera en byggnad som används som hem för mammor och nyfödda barn, där ingår bland annat sätta in glasfönster och börja höja taket.

Jag är på allvar rörd och glad över hur mycket pengar som skänkts och hur mycket engagemang en liten privatinsamling kan skapa. Det gav mer pengar till klostret än vad jag någonsin kunde drömma om.
Det ger mig en stor dos framtidshopp om människors goda vilja och planen nu är att se om det går att skapa något mer långsiktigt av detta tills nästa gång jag åker ned.
Men just nu vill jag bara säga tack.
Alla ni som skänkt pengar, ni som har skänkt av vad ni har till de som inte har något.
Ni är fantastiska.