Den tiden som vi blivit givna

Ibland kan det kännas väldigt tungt i livet. Det kan vara små saker, det kan vara stora. Ofta är det som gör en deppig saker man inte rår över men likväl så påverkar det en.

Jag brukar vända mig till episka filmer när saker känns ungt och denna gången blev det Lord of the Rings: The fellowship of the ring.

Och nu vill jag skriva till dig vad den gör för mig. Jag ska i alla fall försöka.

När allt känns tungt vill jag att du ska minnas att det finns en hand för dig, den finns där och den kommer att rädda dig. Jag vill också att du ska minnas att i de mörkaste stunderna, när världen känns som att den rasar och att inget är vackert längre, att det är då du har valet att sträcka ut en hand själv.
Till någon som sjunker,till någon som gråter, till någon som bara behöver dig.
Det finns många saker i världen vi inte rår över. Men det vi kan bestämma över (i alla fall här i Sverige), det är vad vi väljer att göra med den tiden vi har blivit givna oss.
Det är så många tillfällen som jag bara vill vända ryggen mot dörren och sova vidare, dagar då jag inte orkar med vardagen och dagar då jag bara inte orkar simma längre.
Men jag kämpar vidare. Många gånger genom att dra upp andra. Och jag får igen det tusenfalt genom att de drar upp mig.

Idag, efter en vecka som kan kännas jobbig så vill jag att du andas, jag vill att du ställer dig upp och kämpar. På det sätt du orkar och på det sätt du kan. Med en hand i din och för en värld som ljusnar.
Jag vill inte att du ger upp.
Världen är värd att vi ger den en chans och de som finns i den är värda att vi kämpar vidare.