Manga nummer 8: Attack on Titan

På plats nummer åtta hittar vi Attack on Titan av Hajime Isayama. Den började ges ut 2009 och pågår fortfarande.

Jag började inte läsa Attack on Titan för att jag tyckte den verkade bra. Tvärtom var jag lite anti mot att läsa mangan för att _alla_ läste den. Själva hypen runt den fick mig att inte vilja läsa den.
Men sen var jag på Confusion och såg en massa cosplayare som såg ascoola ut i likadana kläder och det visade sig att de alla var karaktärer från Attack on Titan.

Efter det letade jag upp serien och började läsa. Och jädrar vad besviken jag blev. Den var så ful. Alltså extremtfult tecknad utan finess eller djup i bilderna.
Men jag fortsatte läsa och anledningen till det är att berättelsen är en av de jobbigaste jag läst.

Det är något väldigt intressant med en berättelse där människorna är tillbakaträngda till ett litet område och under ständigt hot från människoätande titaner. Ett hot som är så överlägset och hemskt att det knappt går att göra något åt och det i kombination med hur människor reagerar i en sådan här situation gör serien för mig sjukt intressant(hur är det, för att fälla en titan så stryker det med typ tio människor….tänk på det ett slag.)

Jag mådde på allvar fysiskt dåligt av att läsa serien första gången för att den gav mig en så enormt stark känsla av maktlöshet och av att ingen gick säker från att dö. Men trots det så läste jag om det igen och igen. 

Kalla mig masochist eller något.

Hjälten Eren är en typisk pojke-med-jobbig-bakgrundshistoria-och-massa-anger-issues och han är ärligt talat inte så intressant. Det som gör att det funkar bra för mig är sidokaraktärerna. Först och främst har vi Mikasa som är en av de mest kickass karaktärerna jag sett och vi har Armin som jag gillar bäst för hans mjuka sätt och analytiska hjärna.

De andra sidokaraktärerna som till exempel Levi, Krista, Sasha, Ymir och Zöe, bygger också en väldigt intressant och stabil bas att stå på som gör att mangan får både liv och djup.
Historien i sig är också bra uppbyggd med en stor spänningsfaktor där jag hela tiden slängs mellan "JAAAA, nu går det bra!!" till "NEEEJ, Jävla titaner, sluta äta upp folk jag gillar!"
Kort sagt, den är också väldigt oförutsägbar på ett sätt som jag älskar och jag ser verkligen fram emot att se vart detta ska sluta!

I Attack on Titan har Hajime Isayama lyckas med att skapa en bra och mångfacetterad berättelse ur flera perspektiv med många olika gråzoner hos sina mänskliga karaktärer som gör att jag inte kan släppa den.