Rasismens normalisering

CW: Innehåller n-ordet utskrivet flera gånger i texten Det var så sent som i september som jag skrev om varför rasismen idag gör mig asrädd. Det gör den fortfarande men jag tänkte gå lite djupare in på detta med normalisering av rasismen så som jag upplever den.

Ett av de största problemen jag ser idag är rädslan att använda ordet rasist. Allt ska lindas in och skrivas om i massa andra ord: asylkritisk, invandrarkritisk, islamkritisk, tiggarkritisk…. Det är så många uttryck som bara cirkulerar runt den brännande punkten: Att hur man än vrider på detta så handlar det om rasism. Det handlar om ett tänkande där personer i en privilegierad ställning tar sig rätten att trycka ned andra människor för ursprung, religion eller utseende.

Det är rasism. Men normaliseringen av rasism har gjort att vi inte vill kalla det för dess rätta namn. Det har fött en syn att så länge vi kan linda in det i fina ord så är det inte rasism.
För en bra människa är inte rasist, det är ju så enkelt. Och väldigt många människor i Sverige vill ha en syn på sig själva som bra människor. 

Riktiga rasister är ju de som heilar på stan i bombarjacka och stålkängor och som dödar folk. Det är lätt att ha den bilden av en riktig rasist i huvudet och lätt kunna säga att: så gör ju inte bra människor.

Men det är inte så enkelt, det är inte så svart eller vitt. Rasismen är inte längre så enkel utan den har krupit in och blivit rumsren.

De som spottar på tiggaren vid affären, de som sitter i fikarummet och säger att det alltid har hetat negerboll och de som skyller alla världens problem på invandrare utan att reflektera. De som följer efter rasifierade i klädbutiker, de som ber att få kolla just min väska i mataffären men inte bryr sig om att kolla de vita personerna innan och efter. 
Då har jag inte ens börjat tala om de som hatar på nätet, de som sitter och hejar på i kommentarsfältet när flyktingboenden brinner, de som postar hatkommentarer till rasifierade på nätet, de som tycker att alla rasifierade ska dö.

Jag ser allt mer och mer att det blir okej att skriva sådant öppet. Inte under dolda användare på forum utan på facebook där de får medhåll och påhejning. 

Det här är också rasism. Linda in det i fina ord hur mycket du vill men de här personerna sysslar alla med ett rasistiskt beteende och de bidrar till att rasismen normaliseras.

I sken av detta så är det kanske inte så konstigt att det blivit mer radikalt att kalla någon rasist än att säga att alla rasifierade bör skjutas. Det blir lättare så.

Istället för att rannsaka sig själv och tänka över att det kanske inte är helt okej att vråla neger till någon på stan eller att posta hatkommentarer mot rasifierade på nätet så är det bättre för samvetet om man säger att detta med att bli kallad rasist för sina åsikter, det är ett påhopp och ett brott mot yttrandefriheten.

För en bra människa är inte rasist, det är ju så enkelt. Och väldigt många människor i Sverige vill ha en syn på sig själva som bra människor. 

“Va, ska vi inte få kritisera andra människor och kulturer?!!”

Jodå, det kan man. Men det är en stor skillnad mot att du sitter och pratar om att kastsystemet i Indien är gravt förtryckande och orättvis eller att hederskultur är fel till att du säger att alla romer är tjuvar eller att alla rasifierade är ohederliga.

Skilj på problematisering och rasistiska fördomar tack.

När vita vänner säger att de inte förstår varför den här normaliseringen sker så vill jag skrika:

Det sker för att det blivit okej att dra rasistiska skämt på jobbet/på fester/ överallt.

Det sker för att frågeställningen gått från “Hur minskar vi och förebygger rasism i samhället?" till “Varför får inte jag säga och tycka vad jag vill/det är inget fel i att vara rasist” Detta sker för att det har blivit okej att hata.

Och för att de som började hata vet att de kommer undan med det. För att det är värre att kalla någon rasist än att sätta stopp för rasismen.

Så det är lättare att blunda än att göra något. Blundar man och vet inget så är man fortfarande en bra människa.
För en bra människa stöttar inte rasism, det är ju så enkelt. Och väldigt många människor i Sverige vill ha en syn på sig själva som bra människor.

Så varför är det så många som hatar? 

Så många som beter sig rasistiskt, från att hata på nätet till att fälla kommentarer i lunchrummet till att slå ned rasifierade på stan med den enda anledningen att de ser annorlunda ut. Jag har inget klockrent svar på det.

Men jag tänker inte säga att detta beror på att folk inte har koll eller att de inte är oupplysta. Jag tänker säga att detta handlar om ett aktivt val.

För informationen finns där, den är inte svår att hitta, läsa eller analysera. Men när man inte litar på BRÅ eller Statistiska central byrån och tror att all media är ute efter att mörka vad invandrare gör. 

Då har man gjort ett val att inte vilja veta.

Man har gjort ett val att hata.

Vi har låtit normaliseringsprocessen pågå väldigt länge nu och frågan är när det exploderar.