Jag snubblade in på en dokumentär i Kunskapskanalen lite oväntat. (Kunskapskanalen kan för övrigt vara det bästa som hänt svensk television sedan public service)
Dokumentären handlade om den koreanske popstjärnan Rain och hans väg till framgång som samtidigt är en spegling över hur populärkulturen i Sydkorea och framförallt Seoul har utvecklats.
Den var både välgjord, personlig och lättöverskådlig... men framför allt så slängde den mig tillbaka till en miljard minnen från min två veckors visit i Sydkorea för en del år sedan.
Det är något speciellt med att se en dokumentär från ett land där man själv har varit, särskilt som jag och Angel gick ut varje kväll på just de gatorna som de filmade på. Sinchon där Rain växte upp var, om jag inte minns fel, det område där Angels skola låg.
Sedan så har jag lite av och till haft en crush på Rain och mycket av det beror på att han för mig är väldigt bekant.
I och med att han är tokigt känd i hela Asien så har hans låtar spelats både när jag varit i Thailand, Kambodja och Sri Lanka. I Thailand gick dessutom hans musikvideo till “Rainism” nonstop (och eftersom det enda som kan dränka ute trafikkaoset i Bangkok är tvn så somnade jag väldigt ofta till musikkanalen och i nio fall av tio då till Rain)
Men kort sagt...att lyssna på Rain väcker minnen och de är bra, riktigt bra.
Sen att hans musik är väldigt bra, musikvideorna estetiska mästerverk och att han själv som person verkar vara något av det trevligaste som går i ett par skräddarsydda herrskor smäller rätt högt det med.
Dokumentären handlade om den koreanske popstjärnan Rain och hans väg till framgång som samtidigt är en spegling över hur populärkulturen i Sydkorea och framförallt Seoul har utvecklats.
Den var både välgjord, personlig och lättöverskådlig... men framför allt så slängde den mig tillbaka till en miljard minnen från min två veckors visit i Sydkorea för en del år sedan.
Det är något speciellt med att se en dokumentär från ett land där man själv har varit, särskilt som jag och Angel gick ut varje kväll på just de gatorna som de filmade på. Sinchon där Rain växte upp var, om jag inte minns fel, det område där Angels skola låg.
Sedan så har jag lite av och till haft en crush på Rain och mycket av det beror på att han för mig är väldigt bekant.
I och med att han är tokigt känd i hela Asien så har hans låtar spelats både när jag varit i Thailand, Kambodja och Sri Lanka. I Thailand gick dessutom hans musikvideo till “Rainism” nonstop (och eftersom det enda som kan dränka ute trafikkaoset i Bangkok är tvn så somnade jag väldigt ofta till musikkanalen och i nio fall av tio då till Rain)
Men kort sagt...att lyssna på Rain väcker minnen och de är bra, riktigt bra.
Sen att hans musik är väldigt bra, musikvideorna estetiska mästerverk och att han själv som person verkar vara något av det trevligaste som går i ett par skräddarsydda herrskor smäller rätt högt det med.
Nu ska jag ta och återupptäcka hela min samling K-pop under några veckor och den kommer börja med Rain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar