En otippad tvserie

Hade någon för ett år sedan eller ja, bara ett halvår sen sagt att jag skulle hooka totalt på "My little pony: Friendship is Magic" så hade jag skrattat ihjäl mig och kallat personen för smått knasig.

Inte för att jag inte tycker om My little pony och alltid har gjort det, inte för att jag känner mig som fel målgrupp. Utan för det enkla faktum att jag är så fast i den gamla serien från 80-talet att jag helt enkelt inte kunde se charmen i den nya. Jag var orolig för att det skulle vara ytterligare ett försök att göra ponyerna mänskliga som i den väldigt hemska "My little pony: Tales" från början av 90-talet där ponnierna betedde sig väldigt mycket som människor och var så...tråkiga. (okej okej, det egentliga skälet till att jag inte gillar den beror på att jag är skitsur för att det inte fanns några pegasusar och enhörningar med i serien...)

Men efter att Fura övertalade mig till att se de två första avsnitten av "My little pony: Friendship is Magic" så är jag helfast. Jag borde så plugga...jag borde så städa...men bara ett endaste avsnitt till! Det är ett beroende.

Så varför har jag hookat på den?

Tja, mycket beror på karaktärerna, de är välarbetade med egna personligheter och så väldigt mycket sig själva. 

Sen så tycker jag om att serien inte handlar om kärlek, rädda världen(visserligen en trevlig syssla det med men lite överanvänd) eller att besegra en oändlig radda monster (sorry Sailor moon, jag vet att det var tvseriens fel) utan om vänskap och hur bra det är att ha vänner.

Vänskapsbudskap kan det inte spridas för mycket om och hittills har jag inte hittat något i serien på jag stör mig alltför mycket på. Så...jag lär nog fortsätta vara hookad på serien ett bra tag framöver, Tack Fura!

De sex huvudkaraktärerna (printsceen från serien)